Anna Kinberg Batra har avgått som moderatledare. Den som tar över har en mycket kort tid på sig att vinna tillbaka de förlorade väljarna och har många avgörande beslut, som kan ligga till grund för hela valutgången, att fatta. Samtidigt känns AKB för första gången äkta och uppriktig, vilket kommer på tok för sent.
 
När jag såg på Anna Kinberg Batras avgångstal kunde jag känna, att det hela är rätt på tre punkter. Det AKB säger om Moderaternas ocha Alliansens nuläge är helt rätt. Det hon gör genom att avgå är också helt rätt. Hade hon väntat med sin avgång hade Moderaterna gått sitt sämsta valresultat till mötes nästa år.
 
Men för mig, det var för allra första gången under sin tid som partiledare, som AKB även "kändes rätt". Det var första gången jag kunde känna, att hennes ord var något hon kunde stå för till 100 procent och att allt hon sa kom både från hjärtat och genom ett moget övervägande.
 
Problemet är bara att alla dessa rätt kan vara för sent ute. Den som kommer att axla AKB:s mantel har förmodligen den svåraste uppgiften en moderatledare har fått att lösa.
 
Det är en kall fakta, att väljarna ser Moderaterna som ett splittrat parti. Den nya ledaren har till sin största uppgift att förena partiet, inte mist ideologiskt. Väljarstödet började svikta efter AKB:s flört med Sverigedemokraterna. Det splittrade även partiet i två läger och var startskottet av hennes avgångsprocess. Det jag ser som den viktigaste frågan den kommande partiledaren har att svara på är om Moderaterna är beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna i sakfrågor. Svaret på den frågan väntas även av allianskamraterna, framför allt av Liberalernas Jan Björklund.
 
Moderaterna känns inte som ett tydligt parti idag. För mycket interna stridigheter om ideologi och otydligt budskap gör, att väljarna inte vet vad de röstar på, om de röstar på M. För viss typ av väljare spelar inte detta någon roll - jag pratar om SD-väljarna, som sällan ens vet var partiet står i andra frågor än invandring. Men när det gäller väljare som kan tänka sig att ge sin röst för M, är det av yttersta vikt, att partiet har en tydlig poitik. Den nya ledaren har en mycket kort tid på sig, att komma med politik som går hem, är tydlig och vinner mark.
 
Också Alliansen är splittrad. Även om alla partier står bakom ett fortsatt samarbete, är splittringen påtaglig vid många viktiga frågor, inte mist samarbete med Sverigedemokraterna. Den kommande ledarens uppgift kommer alltså inte endast vara att ena det egna partiet utan även att hålla ihop Alliansen. Misslyckas hen med detta uppdrag är det enligt min mening högst sannolikt, att hela Allianssamarbetet kommer att gå i graven efter valet.
 
Det spekuleras just nu, vem som kommer att ta över. Den starkaste kandidaten och den som förmodligen är den enda som skulle kunna klara av uppgiften är förra finansmarknadsministern Ulf Kristersson. Tyvärr har Kristersson meddelat, att hans kandidatur inte är aktuell. men det kan också vara spel för gallerierna.
 
Ett annat namn som lanserats som en tänkbar kandidat är också en gammal minister, nämligen Elisabeth Svantesson. Hennes religiösa tillhörighet med LIvets Ord och hennes aktiva abortmotstånd ligger dock henne till last i gemene mans ögon. Faller valet på henne, tror jag att Moderaterna gör ett val som kommer att kosta dem ännu en valförlust.
 
Den enda som är sugen på att ta över är f.d. försvarsministern Mikael Odenberg. För mig känns han bara "old school" och något av passé. Likaså Beatrice Ask, som förknippas med många knäppa uttalanden.
 
Några av jokrarna i spelet nämns f.d. MUF-ledaren Johan Forsell (som även valdes för Sveriges sexigaste man av tidningen QX jury för 10 år sedan) som tilltalar många yngre väljare samt ex-ministern Gunilla Carlsson, som jag personligen skulle ställa mig bakom om jag hade någon talan i detta. Hanif Bali har också varit på tapeten, men hans provokativa stil skulle vara ett självmord för partiet i nuläget.
 
Det enda som står sig klart, är att den kommande partiledaren måste vara något av en superhjälte då uppdraget är nästintill en "Mission Impossible". Men vem vet, Moderaterna har tagit sig ur djupare svackor än så. Till deras fördel ligger ju regeringens vanvettiga skattepolitik och alla de skandalerna som utlöst varandra under det senaste året.
 
Vem det nu än blir, är en sak säkert. Den personen kommer inte att avgöra endast Moderaternas framtid utan hela Alliansens. Så just därför, mina moderata vänner, tänk nu och tänk noga. Och därefter tänk en gång till.
akb, alliansen, moderaterna,

Kommentera

Publiceras ej