Jämställdhet, Politik, Samhällsfrågor, Sexualpolitik Barnen rätt att välja sitt kön, Barnuppfostran, Biologiskt kön, Genus, Han, Hen, Hon, Juridiskt kön, Kanada, Könslös bebis, Könstillhörighet, Tredje könet

Det är många könsord vi måste hålla reda på

 
Världens första "könslösa" bebis är här! Ett kandensiskt par har bestämt, att deras barn inte får registreras traditionellt som man eller kvinna. De motsätter sig även att barnet ska ingå i en tredje könskategori. Även om åsikter om barnuppfostran har alttid funnits, har vi nog aldrig tidigare skådat en hysteri av kopiösa mått som dessa föräldrars beslut har orsakat. Men är det ett bra eller ett dåligt beslut?
 
Det vet inte jag. Det vet inte det här barnets föräldrar heller, helt enkelt för att ingen av oss har dessa erfarenheter i bagaget. De vet inte heller när det är dags för barnet att bestämma sig, eventuellt får hen leva utan ett jurdiskt kön livet ut om hen så önskar. I Kanada kan man i dagsläget tillhöra endast de tratidionella juridiska könen: man eller kvinna. Men på genusbarnets födelsebevis står det "obestämt".
 
"Föds man med en penis, är man en man. Föds man med en vagina, är man en kvinna." Det är en mantra som de genuskonservativa har upprepat de senaste dagarna. Det är dock inte helt sant. Låt oss reda ut alla dessa viktiga könsord för att få lite struktur i debatten.
 
Biologiskt kön avgörs inte av könsorganen man föds med utan av den sammansättningen av X- och Y-kromosomer som man föds med. Det finns flera fall där genitalerna inte motsvarar ens biologiska kön eller är omöjliga att könsbestämma. Ett litet fåtal människor föds med både penis och vagina. Det är därför alltid kromosomerna som avgör. Vi definierar bebisars biologiska kön eftersom det har betydelse ur en medicinsk synvinkel. Denna sammansättning påverkar oss nämligen hela livet. Biologiskt kön går inte att ändra på, du har samma kromosomsammansättning från ditt första till ditt sista andetag.
 
Könsidentitet är något vi får med åren genom uppfostran och annan yttre påverkan - oftast per automatik. Det är ändå något man väljer själv utifrån vilken könskategori man upplever sig att tillhöra. I de allra flesta fall har människor samma könsidentitet som biologiskt kön. Könsindentiteten ger i sin tur könsuttryck i form av klädsel, frisyr och mycket annat och avgör vilket könspronomen som används när man pratar om personen; han, hon eller hen.
 
Juridiskt kön är det som står i dina ID-handlingar och ger dig juridiskt sett både skyldigheter och rättigheter beroende på din könstillhörighet. Under århundraden har det juridiska könet varit synonymt med det biologiska och det är först nyligen många länder har infört en möjlighet att ändra sitt juridiska kön. Några länder har även infört en tredje könskategori, exempelvis i Tyskland kan en person idag vara vara ett neutrum istället för att vara en man eller en kvinna. Det förvånar mig faktiskt, att vi i Sverige, genusforskningens lovade land, inte har infört den möjligheten ännu.
 
Så. Nu när vi förstår terminologin, kan vi börja diskutera. 
 
Hela genusdiskussionen föregicks av en hen-diskussion. "I Sverige säger vi han eller hon", var mantrat från det genuskonservativa hållet. Personligen, min första tanke var: ÄNTLIGEN! Jag har finska som modersmål och vi har endast ett könsneutralt könspronomen och varken han eller hon. Således har jag aldrig behövt tänka efter om det är en kvinna eller en man jag pratar om. Av den anledningen är det inte sällan jag använder fel pronomen. Men nu slipper jag tänka så könsfixerat även på svenska.
 
Håll med, att hen har faktiskt underlättat en hel del när  vi ska prata eller skriva om en tredje person som kan vara vem som helst!
 
Det är ändå så, att vi föds med ett biologiskt kön och att bli något i den kategorin är ett måste vi inte kan slippa undan hur vi än känner emot det. Däremot kan vi idag själva definiera vår könstillhörighet och juridiska kön. Och så ska det vara. Men där ska det även sluta. Genusdrivet ska inte ta över förnuftet.
 
Det är nämligen inte rimligt att alltid ha ens egna känsla som utgångspiunkt.  Eller ska vi börja fråga föräldrarna huruvida de känner sig att vara just föräldrar och därmed definiera sig som det? Eller kanske känner de för att tillhöra ett alternativ med lite mindre ansvar? Ska jag få bestämma, att min granne Ellinors barn får ärva mig istället för mina egna barn, eftersom min känsla gentemot hennes barn är starkare än känslan gentemot mina egna?
 
Det är förstås viktigt att vara sann mot sitt rätta jag och känna efter hur man egentligen känner. Mig stör det inte vad du är eller vill vara, bara du inser fakta om vissa saker som inte går att ändra på. Det är just de små sakerna som vissa genushipsters verkar ha svårigheter med att acceptera. Genusliberalismen går hand i hand med vänsterfeminismen. De strukturbaserade tankemönstren vi hittar där ka ju vara en del av förklaringen. Vissa saker ändras ju inte oavsett om man krossar patriarkatet. Har man bara ett och samma svar på varje fråga, är det då ganska lätt att hamna i sjönöd utan att ha några nödraketer i förbehåll. Så vad sägs om sunt förnuft för omväxlingens skull?
 
Och nej, det är inte synd om den kandensiska könslösa bebisen. Vill du förfäras över barn som det är synd om, ta en titt på hur de har det i Väst-Afrika just nu. Barnen där är det verkligen synd om, men de har ändå ett bekymmer mindre än våra barn här i väst. De slipper nämligen att fatta det avgörande genusbeslutet.