En demokratiskt vald statsöverhuvud som använder despotiska metoder och fusk för att nå sina mål är troligtvis farligare än en kuppledare som tagit makten med enga medel. Turkiets president Recep Tayeed Erdogan är ett exempel på dessa farliga figurer. Med religiöst styre som mål styr Erdogan sitt land mot totalitär diktatur och hans folk fortfarande står bakom honom och fortsätter att rösta.
 
Hur är det möjligt? Det turkiska folket måste ju se, att alla som är av annan åsikt och det minsta handlingskraftiga grips och sätts i fängelse i väntan på rättegång. Denna väntan kan bli flera år lång. Men turkarna har fortfarande demokratiska val. Således är det för mig obegripligt hur folket håller Erdogan bakom ryggen. 
 
Eller gör de det egentligen? Det återstår att se vid nästa val. Förhoppningsvis kommer Erdogan att tillåta någon annans kandidatur. Den personen lär inte få mycket plats i av Erdogan kontrollerade media och presidentens propaganda-apparat gör nog allt för att hålla honom vid makten.
 
Den turkiska polisen grep nyligen några utländska journalister och Amnesty Internationals turkiska ledare under deras möte på en ö utanför Istambul. De samtliga anklagas för att vara med i en terrororganisation. Amnesty International. Har ni hört något värre?
 
Erdogan verkar ha helt glömt bort hur vi europeer kampanjade för Erdogan själv. Han fängslades nämligen 1998 av den sekulära regeringen efter att han framfört en religiös, politisk dikt. Amnesty startade då en omfattande kampanj, som sig bör. Ingen människa ska bli fängslad för sin åsikt. 
 
Ändå stämplar Erdogan nu Amnesty som en terrororganisation eftersom de kräver, att journalisterna och de politiskt oliktänkande släpps från de turkiska fängelsen. Har du helt glömt bort, Erdogan, att det är tack vare Amnesty (som står för ALLA människors mänskliga rättigheter) du nu kan göra din politiska karriär? Utan den uppmärksamheten du fick, allt ordnat av enligt dig numer terrororganisation, så vem vet, om du hade sett dagens ljus utan galler än idag. Möjligt men inte säkert.
 
Tacksam? Det kan man inte påstå. Tvärtom. Eller kanske följer han bara sina föregångares exempel. Men i sådant fall påvisar det bara, att det handlar om en person som inte tar till sig någonting som inte passar hans agenda. En person som inte kan lära sig nånting om sina egna erfarenheter. En träskalle.
 
Tusentals regimkritiker och hundratals journalister har fängslats. Men Erdogan kan förstås inte visa sig som en svag ledare, som skulle gå med på kraven, att släppa dem. Det skulle inte vara hans nådiga beslut. Trots att Europa kräver inte en gjutta mer än vad vi gjorde, när Erdogan själv satt fängslad, så igonerar Erdogan allt.
 
Trots att bland de gripna journalister var det en svensk med, har inte Sveriges regering agerat alls. Margot Wallström är tyst som muren. Hon som annars har bestämda åsikter om både det ena och det andra, har inte ens kommenterat händelsen. Återigen har vår s.k. feministiska regering visat, att snacka går ju, men när det behövs verkstad, står de handlingsförlamade.
 
Det är dags att få arslet ur vagnen, Wallström. Fördöm gripandena och påminn Erdogan om hans egen historia. Gör ditt jobb helt enkelt. Fast jag ska nog inte hysa stora förhoppningar, när det gäller män med makt vågar inte utrikesministern gå emot. Det har vi sett redan med Putin och de tjetjenska massmorden. Snart lär vi ju se det i repris med Erdogan, ska ni få se. Och det är tragiskt av en feminist till minister.
 
 
Amnesty International, Erdogan, Margot Wallström, Mänskliga Rättigheter, Turkiet,

Kommentera

Publiceras ej