Politik Flamman, Kommunism, Ung Vänster, Vänsterpartiet

100-åringen vars medlemmar klev ut genom fönstret och försvann

 
I lördags firade Vänsterpartiet 100 år i Sverige. Med pompa och ståt stoltserade man över allt vad partiet påstås ha åstadkommit. I partiets tidning Flamman skrivs det hur Vänsterpartiet har drivit igenom stora förändringar i samhället och att ännu större förändringar väntar på att genomföras. Man tar åt sig äran för både rösträtten och förbudet av barnaga likaså som utbyggnaden av förskolan. Man måste säga, att det gamla talessättet om att "tiden förgyllar minnen" kunde inte vara mer passande. 
 
Demens verkar ha drabbat den här 100-åringen. Man har nämligen helt glömt bort vissa viktiga delar av sin historia. Man kommer inte ihåg de täta kopplingarna med Stalins Soviet, exempelvis. Man verkar inte komma ihåg, varken hedra eller be om ursäkt för att just kommunismen berövat livet av över 110 miljoner människor världen över. Sådana bagateller är ingenting Vänsterpartiet vill bli förknippade med. Istället uppmanar man alla att sluta upp till kamp. En kamp vars frukter har visat sig vara mycket lika med en viss "Mein Kampf". Men sådana tråkigheter vill man inte kännas vid på den här stora dagen, förståeligt nog.
 
Men det har aldrig gått så dåligt för Vänsterpartiet som det gör idag. Vid bildandet av partiet år 1917 hade partiet 17.511 medlemmar. Sverige hade då 5,8 miljoner invånare. 100 år senare när Sveriges population har vuxit till nästan 10 miljoner, står Vänsterpartiets medlemsantal på ungefär samma nivå som vid bildandet. 2014 hade partiet nämligen 18.419 medlemmar, enligt partiets egna dokument
 
Det var alltså bättre förr när det gäller Vänsterpartiet. Och de som hade det bättre förr är oftast de som ses som bakåtsträvare i samhället, förnyelsens motståndare. Någon förnyelse har det inte skett inom partiets politik under dessa 100 år. Det kan också ligga till grunden, att medlemmarna lämnat Vänsterpartiet för att bilda nya partier. Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ är exempel på dessa. Dessutom har partiet genom åren fått många ännu extremare avgreningar. Men inte det heller får Vänsterpartiet att stanna upp och tänka till ifall politiken kan vara aningen föråldrad. Det är ju inte kommunismen som samhället verkar se som ett alternativ istället för det status quo som man vill ta avstånd ifrån.
 
För en människa som är så pass gammal som 100 år brukar en födelsedag innebära bara, att man är ett år närmare döden. Kanske är det så även när det gäller politiska partier, i synnerhet Vänsterpartiet.
 
Det verkar stå sig klart, att de gamla extrema alternativ inte kan vara lösningen till de problem vi har idag. Tyvärr är inte de motsatta, lika gamla och föråldrade idéerna det heller. Tyvärr är det många i vårt land som verkar ändå tycka just det. Men budskapet verkar inte nå dessa människor. Istället tar motsatt extremism plats i Sverige som inte är mindre smärtsamt att se. Grattis i efterskott är ändå kanske något jag borde låta bli att säga?
 
Vi brukar se äldre som mycket klocka som kan ge råd och visdom i ett svårt läge. Men när demens har blivit en kall fakta, brukar de äldre endast återuppleva sin ungdom samtidigt som man helt tappar greppet av verkligheten. Huruvida detta verkar ske inom Vänsterpartiet överlåter jag för var en att avgöra själv.