Allmännt, Jämställdhet, Samhällsfrågor, Skatt Skattetryck, finanspolitik, liberalism, plattskatt, progressiv skatt, skatteparadis, skatter, skattesmitare, skatteverket, svenskt näringsliv, utlandsplacering

Det är den svenska avundsjukan som får pengarna att fly Sverige

 
Det har stormats kring näringslivets toppar under senare tid. Hela befolkningen verkar vara upprörda över att dessa placerar en del av sina pengar utomlands för att slippa betala över 70 procent av inkomsterna i skatt. De kallas skattesmitare och kriminella. Det påstås, att det är de som raserar vår fina välfärd.
 
När saker och ting framställs vinklat, kan jag också i ett svagt ögonblick tycka, att det är förkastligt. Men efter en närmare eftertanke kommer jag ändå fram, att deras beteende är inte fräckare än regeringens. Den endä skillnaden är att regeringen får tömma rika människors bankkonton helt lagligt, medan de rika kriminaliseras när de försöker slippa den lagstadgade plundringen.
 
Allt detta gör man i rättvisans och jämlikhetens namn. "De som har mest ska även bidra mest." Att de redan med den grundläggande skatten bidrar med miljoner mer än de flesta av oss tycks glömmas bort.
 
Men att någon, vem som helst av oss, tvingas att betala över 70 procent i skatt är inte rättvisa. Rättvisa är att alla människor ges förutsättningar och möjlighet att styra sina egna liv. Att man sedan lyckas med det och påföljden blir att du inte får behålla ens hälften av det du jobbat för, ar är en bestraffning. Det är så långt ifrån rättvisa jag kan tänka mig.
 
Det är nämligen resultat av en dödssynd: Avundsjukan. Avundsjukan gör, att vissa menar, att rättvisa är lika levnadsstandard och lika mycket pengar efter skatt för alla - oavsett bidrag och ansträngning. Det tycker i grova drag hälften av svenskarna. Och jag häpnar brevid.
 
Skulle dessa människor tycka, att även skolan borde ge alla elever en femma i samtliga ämnen, trots att vissa inte har pluggat över huvudtaget? Jag tror minnsan, att de flesta skulle säga, att det vore en skandal. Ändå ser de flesta inte, att argumentet haltar lika mycket när det kommer till skatter.
 
Jag tillhör inte dem, som de högsta skatterna drabbar - långt ifrån, mycket långt ifrån faktiskt. Men min avundsjuka gentemot de ekonomiskt oberoende får mig inte att vilja bestraffa dem utan att sträva efter mer och att arbeta hårdare. Något, som dessa människor själva har gjort.
 
Och om inte har samlat hela sin förmögenhet själva, så har deras föräldrar gjort det för deras skull. Så  skulle jag också vilja ha det; att mina tillgångar tillfaller min avkomma istället för Ingas eller Mohammeds barn. Det säger sig självt. Alla jobbar hårt för sig själv och sin familj.
 
Vi har progressiv beskattning i det här landet, vilket innebär, att ju mer du tjänar, desto mer betalar du skatt. Inte bara pengamässigt utan även procentuellt. Som jag tidigare skrev, får vissa behålla endast 30 procent av sin inkomst.
 
Den enda rättvisan är ändå att vi inför en plattskatt. Det innebär, att alla människor har procentuellt samma skatt, vilket ändå gör att de rika betalar bra mycket mer än de som tjänar mindre. Dessutom har vi en undre gräns då man inte behöver betala skatt alls. 
 
Det är väl på tiden, att vi försöker lägga den svenska avudsjukan på hyllan och slutar stämpla den med etiketter som rättvisa och jämlikhet. Det är inte konstigt någonstans, att pengarna placeras utomlands när det ser ut som det gör hos skattmasen här hemma.
 
Att vi inför en på riktigt rättvist skattesystem förutsätter inte heller några större ändringar i välfärden då pengarna stanna i landet och varje öre beskattas. Det är den sannolika scenarion när alla har samma skatteprocent. Det skulle nämligen inte längre vara lönsamt att använda sig av utländska banker. Vi skulle alla tjäna på det, till och med alla ni avundsjuka jävlarna.