Politik, Skola & Utbildning PISA, finska skolan, hemundervisning, klassrummet, lärare, läroplan, läroplikt, nationella prov, ordningsbetyg, ordningsproblem, privatskola, skolan, skolplikt, svenska skolan

Ordningsproblem i skolan grundar sig på skolplikten

 
Sverige får allt sämre resultat i OECD-ländernas utbildningsstudie PISA. Fler och fler elever kan inte koncentrera på lektionerna då ordningen i klassrummet inte kan upprätthållas. Lärarna uppges agera som ordningsvakter en stor del av lektionstiden och kan således inte göra det de ska, nämligen undervisa.
 
Men lärarna får inte agera som ordningsvakter. Det sår vår lagstiftning fast. Inga tvångsmedel får nämligen användas för upprätthållande av ordning i klassen. Till och med att avlägsna en stökig elev från lektionen är otillåtet idag. Att på fysiskt sätt tillrättavisa någon är naturligtvis brottsligt.
 
Moderata politiker har nyligen kommit med ett förslag om att återinföra betyg i ordning. Vi som är lite äldre har fått detta betyg under alla våra skolår och tycker kanske inte, att det skulle vara något konstigt eller okonstruktivt. Det tycker inte jag heller. Det skulle ge mig, som idag anställer folk på en arbetsplats, en liten fingervisning hur personen fungerar i grupp och gentemot ledare och auktoriteter. Just detta betyg skulle vara siffran jag inte skulle missa att kolla upp i en anställningsprocess.
 
Men betyget för ordning kan vara missvisande då det bygger på lärarens objektiva upplevelse. Inte heller biter det på anledningen till att vissa elever stör undervisningen eller har ett oacceptabelt eller respektlöst beteende. Betyget i ordning kan vara ett bra verktyg i sammanhanget, men precis som många lärare har tagit ställning till, löser det inga grundläggande problem - bara pekar ut dessa.
 
Attituder och beteendemönster kan inte sällan knutas till hemmet. Naturligtvis är det många sociala faktorer som också spelar in. Men vad jag som lekman i sammanhanget har kunnat se är, att det finns en ganska stor, osynlig klyfta mellan skolan och hemmet idag. Trots föräldrarmöten och många tappra försök saknas det samarbete och gemensamma mål som både skolan och hemmet är överens om. Det tycks vara svårt för många att se, att skolans problem egentligen är lika mycket hemmens problem.
 
Vad det i sin tur beror på har jag ett ganska självklart svar på. Vi har nämligen skolplikt i Sverige. Det innebär, att alla barn är tvugna att gå i skolan. Det är inte möjligt eller tvunget för den delen, för någon elev i Sverige att få hemundervisning och sedan endast delta i de nationella proven för att stämma av att undervisningen har varit som sig bör. Tanken med detta är att garantera alla elever lika undervisning och således lika möjligheter. Det är även svårt vid hemundervisning, att se till att det inte görs några avsteg från läroplanen av exempelvis religiösa skäl.
 
Men hemundervisning fungerar i många andra länder mycket bra. Vi behöver inte gå längre bort än Finland för att se, att det inte finns några större problem med det. De eleverna som undervisas hemma (eller av en privat lärare) får i jämförelse lika och ibland även bättre resultat vid de nationella proven än genomsnittet.
 
Finland har länge tillhört toppländerna när det kommer till PISA-mätningar. Politiker och tjänstemän världen över har åkt till Finland för att förstå varför den finska skolan når så bra resultat. Metodiskt finns det inga skillnader. Undervisningen ges inte på något annat sätt än någon annanstans och de finska barnen tycks inte ha större törst efter kunskap än barnen i andra länder. Det finns dock en stor skillnad som uppmärksammas av de flesta som besökt den finska skolan: odningen i klassrummet.
 
Hur kommer det sig? Det kan inte vara så, att finländare skulle vara annorlunda funtade än övriga världen. Nej. Aledningen till detta ligger i ett oskrivet samarbetsavtal mellan hemmet och skolan. I Finland funkar det nämligen så, att inget barn har skolplikt. Istället har alla en obligatorisk läroplikt. I praktiken fungerar det så, att en stökig elev som stör andra eller förhindrar upprätthållandet av ordningen i skolan inte längre är endast skolans ansvar. En sådan elev kan stängas av, men har läroplikten kvar. Undervisningen av en sådan elev blir då föräldrarnas ansvar inklusive alla de kostnader vad hemundervisning innebär.
 
Just detta, slopandet av skolplikten och införandet av läroplikten, har lett till, att respekten för skolan är mycket stor i de finländska hemmen. Det är få föräldrar som vill, kan eller har ekonomiska resurser till att ordna sina barns undervisning i egen regi. Det här gör i sin tur, att skolan och hemmet samarbetar på ett helt annat sätt, än vad man kan se här hemma. I praktiken syns det i attituder och respekt gentemot både skolan och lärare. Dessutom delar man fortfarande ut betyg i ordning till alla i grundskolan.
 
Dessa två aspekter tror jag, kan vara lösningen till ordningsproblemen i den svenska skolan idag. Att ens barn får goda förutsättningar i livet bör ligga varje förälders intresse. Att ansvaret för inlärningnen ligger bara på skolan, där lärarna samtidigt saknar alla medel för att upprätthålla ordningen, ligger endast på skolan och inte alls på hemmet gör, att det här oskrivna samarbetsavtalet inte längre är underskrivet av båda parter.
 
Vi vill ge alla barn grundläggande förutsättningar i livet. Ändå misslyckas vi med det här målet i alledels för många fall. Det är därför dags att titta djupare in i problemets kärna och göra de ändringar som i sin tur kan bidra till att den svenska skolan kan åter ta sin plats i toppen och bli någonting att vara stolt över, igen. Slopa skolplikten och inför en läroplikt istället.