Öppna upp för surrogatmödraskap i Sverige
Sara och Johan är ett svenskt gift par som har försökt få barn i flera år. Sara har blivit gravid hela åtta gånger, men varje graviditet har slutat med ett missfall. Enligt läkaren beror detta på att Saras livmoder är en "ogästvänlig miljö" för barnet att utvecklas i. Sara kan med andra ord inte fullfölja graviditeten. Enligt läkaren kommer Sara inte kunna göra det med någon annan heller.
Saras har en mycket god relation till sin syster Maja. Maja har erbjudit sig att bära Saras och Johans barn. Det är ett stort beslut som kommer att leda till illamående, livstilsförändringar och en jobbig förlossning. Men Maja är beredd att göra det eftersom hon vet hur mycket Sara och Johan vill ha ett barn. Eftersom Maja gör det uteslutande av kärlek och kommer inte att få någon ersättning för det, kallas det för altruistiskt surrogatmödraskap.
Men Maja får inte göra det eftersom surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Familjens enda möjlighet är att söka sig till andra länder där surrogatmödraskap är tillåtet. Det blir en dyr historia, speciellt om inte planteringen av embryot lyckas på första försöket.
Jonas och Carl är också ett gift par som vill ha ett eget barn. Jonas syster är beredd att donera ägg till dem och paret vill gärna använda Carls sperma. Jonas och Carl har även en god vän till familjen som är beredd att bära barnet åt dem. Inga pengar finns med i bilden utan alla är beredda att hjälpa Jonas och Carl för att de älskar dem och för att de vet vilken längtan efter barn de båda har.
Men inte heller Jonas och Carl får skaffa egna barn på det här sättet. Det är förbjudet i Sverige.
Namnen på exemplen ovan är fingrerade, men båda paren ovan är mina vänner i det verkliga livet. Det här är verklighet för många par i vårt land. Vill en singeltjej bli gravid är det inte så svårt att gå tillväga, men när ett par som av en eller en annan anledning inte kan skaffa barn med varandra, men vill bli föräldrar, är situationen annorlunda. Vi säger helt enkelt ett blankt nej.
Jag vill påstå, att det finns få barn här i världen som är så planerade och så efterlängtade som parens barn skulle bli. Båda paren är lämpliga som föräldrar och skulle ekonomiskt sett kunna ta mer än väl hand om barnet. Den enda skillnaden mellan dessa två par är att i Saras och Johans fall handlar det om ett medicinskt tillstånd medan Jonas och Carl behöver ett tredje part för att över huvudtaget kunna skaffa barn.
Naturligtvis finns det andra alternativ. Paren kan förstås adoptera. Men det är en lång process och båda paren har ju allting redan klart för att kunna skaffa sina egna barn.
Vissa säger ju också, att kan man inte skaffa barn själva så får man acceptera det. Men säger vi så till en person som har rörelsehinder och som med hjälp av sjukgymnastik skulle kunna öka sin rörlighet? Nej, det gör vi inte. Men det gör vi när det gäller graviditet via surrogatmödraskap.
Jag vet att båda paren har övervägt att hyra ett livmoder utomlands via en agentur som jobbar med kvinnor i Indien. Det kommer att kosta paren nästan hälften av deras totala årsinkomster och även om agenturen garanterar surrogatmammornas välmående, kan de inte veta om det är så hela vägen. De kan inte heller vara en del av graviditeten och vara där för deras blivande barn redan under graviditeten om det skulle behövas.
Att göra en kvinna livmoder till en handelsvara eller utsätta någon för utpressningar för att fatta ett sådant beslut är förstås fel. Av den anledningen vill inte paren i fråga stödja den globala indrustrin för surrogatmödraskap. Så är det naturligtvis inte i många fall, men risken finns och således vill inte paren riskera, att någon blir utnyttjad i en svår situation eller genomgår graviditeten mot sin egen vilja. Altruistiskt surrogatmödraskap är det enda tänkbara alternativet för båda paren i fråga.
Graviditet är ett ämne som väcker debatt. Idag tillåter vi att ett oönskad graviditet avslutas och det krävs inga speciella anledningar till det. Man anser, att det är kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Men den rättigheten gäller endast om man vill släcka liv. Vill man skapa liv genom surrogatmödraskap finns inte den rättigheten längre. Och jag måste ställa en fråga varför är det så i ena änden, men inte i den andra.
Vi behöver öppna upp för debatten om altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige. Vi bör kunna hjälpa familjer som vill skaffa barn här hemma istället för att de behöver söka sig till länder som tillåter det. Den här frågan är lika feministisk som frågan om aborten. Det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.