Mona Sahlin har begärt statsrådspension redan efter en månad att hon i samband med brottsmisstankarna avgick som nationell samordnare för våldsbejakande extremism. Avtalet kommer att totalt ge henne 3,6 miljoner kronor fram till 65-årsdagen om hon saknar andra inkomster fram till dess.
 
Hon är långt ifrån ensam om att håva in en massa pengar utan att lyfta ett finger. Närmast alla våra tidigare statsråd lyfter statsrådspension i miljonbelopp samtidigt som alla ex-ledamöter i riksdagen njuter av Riksdagens inkomstgaranti som varar upp till 15 år efter avslutad tjänst. 
 
Statsrådspensionen och Riksdagens inkomstgaranti är tänkt att fungera som en fallskärm när en minister eller ledamot avslutar sin tjänst och sadlar om. Om man skaffar en annan inkomst räknas denna av från ersättningen man får.
 
Det finns dock inga måsten att skaffa ett nytt jobb efter att man avgått som folkets tjänare. Ett av exemplen på dem som inte skaffat något nytt jobb är f.d. riksdagsledamoten Margareta Persson (S) som lämnade Riksdagen 1991, men fortfarande år 2010 lyfte 24.200 kronor i månaden i inkomstgaranti. Dessa dåliga exempel hittar vi i samtliga politiska partier.
 
Det är förstås skitsummor i statsbudgeten, men det är en himla massa pengar för en enskild person oavsett om man är en före detta statsråd eller en kassörska på ICA. Det sticker i ögonen på folk, även mig.
 
Men det som sticker mig mest i ögonen är inte pengarna utan det faktum, att man anses vara något av handikappad efter att man varit på samhällets topp. På något sätt anser man, att det är nästintill omöjligt att hitta ett nytt arbete om man en gång jobbat för folket. Helt plötsligt har man tappat alla kunskeper i de arbeten man hade innan tiden som riksdagsledamot eller minister.
 
Lars Ohly klagar ju på, att ingen vill anställa honom. Just där kan vi kanske konstatera, att referenser talar för sig. Men alla övriga då? Det är inte rimligt, att omställningen beräknas ta upp till 15 år. Och ersättningsnivån är helt orimlig när det i princip är en A-kassa det handlar om. Men det är klart, om jag också hade chansen att kvittera miljoner medan jag rullar tummarna, skulle jag kanske inte ändra på den möjligheten, heller.
 
Men i så fall skulle jag inte ha någon moral. Och det är det jag efterlyser från alla våra riksdagsledamöter och ministrar. Ändra på era egna fallskärmar så att de hamnar på det normala eller skrota dem helt.
 
Eller är det verkligen så, att er uppfattning om er egen duglighet på arbetsmarknaden är så låg, att dessa fallskärmar verkligen behövs - och så länge? I så fall måste jag säga, att jag börjar bli mycket mer orolig för detta lands framtid än vad jag har varit hittills.
 
A-kassa, Riksdagens lönegaranti, fallskärmar, lars ohly, mona sahlin, statsrådspension,
 
När slöjan nyligen hamnade i blåsväder så den nästan blåste av, fick min debattartikel där jag försvarade arbetsgivarens rätt till att bestämma över klädseln på arbetsplatsen ganska mycket uppmärksamhet. Jag var då upprörd över att diskussionen över huvud taget  fick så mycket utrymme. För mig är det nämligen en självklarhet, att ett privat företag har rätt att bestämma över sina egna policies och det är för de anställda att antingen underkasta sig dessa eller gå vidare,
 
Jag blev minst lika upprörd nu, när jag läste om ett fall i Västerås där en kvinna sades upp från sin anställning 10 minuter innan hon skulle påbörja den p.g.a av liknande orsker som Aye Alhassani inte fick anställning på SAS. Men den här gången är jag inte arg på utmanaren, utan på chefen på hemtjänsten i Västerås stad.
 
Fallet i Västerås i korthet handlar om en muslimsk kvinna, som för övrigt bär slöja, vilken får inkluderas i uniformen på arbetet som kvinnan hade fått en provanställnig för. Uniformen har korta ärmar av hygienskäl. Zeinab, som kvinnan heter, har arbetat inom yrket förut och fått använda en långärmad tröja under den kortärmade då hennes religiösa övertygelse kräver detta. Med det i bagaget klädde hon på sig uniformen och en långärmad tröja under den, befann sig på plats ombytt och klar i god tid och gjorde sig redo för sin första arbetsdag på det nya jobbet.
 
Men chefen på hemtjänsten i Västerås stad hade inte lika liberal syn på hygienen på arbetet. Utan att ställa några frågor, utan att föra en diskussion eller förhandling sade hen upp Zeinab med omedebar verkan. Anställningen tog alltså slut innan den hann ens börja. Det handlade inte heller om "my way or the highway", utan överträdelsen Zeinab hade gjort sig skyldig till var tydligen så allvarlig, att hen inte såg någon annan utväg, än att säga upp henne.
 
Jag brukar inte vara fåordig, men just då kom jag på bara ett ord: Vad?!
Och nu gör jag något, som jag trodde, att jag aldrig skulle ta mig till; nämligen drar rasistkortet rakt upp i ansiktet på kommunen.

Det första chefen borde tagit reda på är varför Zeinab hade en långärmad tröja under uniformen. Bara för att hon bär en slöja är inte anledningen självklar. Vad är det som säger, att hon inte har en historik med självskadebeteende och hennes armar är täckta av ärr som varken hon eller klienterna mår bra av att se? Eller att hon har en lindrig form av elallergi och måste ha långärmad tröja för att överleva dagen?
 
Nummer två i dagordningen är att se om det finns något alternativ som fungerar. Zeinab själv hade föreslagit en jacka som hon kan ta av sig när hon väl utför arbete hos klienterna. Men det förslaget fick hon inte komma med då uppsägningen hade redan ägt rum och således fanns det ingen anledning till att diskutera detta. Jag ser Zeinabs förslag som en lösning som hade fungerat hur bra som helst ur hygiensynpunkten, som verkar vara av en central betydelse för hemtjänsten i Västerås.
 
Visst, hade Zeinab inte tagit för givet, att hon kunde klä sig som på sin tidigare arbetsplats och diskuterat detta redan vid anställningen hade det här scenariot kanske inte uppstått. Det är alltid bättre att vara övertydlig, speciellt när man har med kommunala eller statliga instanser att göra. Det är också lätt att vara efterklok.
 
Men att chefen på hemtjänsten agerar på det här sättet visar inte bara på bristande professionalitet och en total frånvaro av fungerande ledarkap. Det är också renodlad rasism, rätt och slätt. Det kan inte tolkas på något annat sätt. Jag är nämligen helt övertygad om att om Anna Svensson hade gjort samma sak som Zeinab, hade hon åtminstone fått möjligheten att byta om - En möjlighet som Zeinab aldrig fick.
 
Provanställning får ju sägas upp utan anledning. På så sätt har inte chefen gjort sig skyldig till något regelbrott. Det är också skillnad mellan SAS och Västerås stad. SAS är ett privat företag med all rätt att fatta egna beslut om sina policies. Kommuner är det inte riktigkt lika enkelt för. När en verksamhet finansieras av skattemedel måste vissa värden och förutsättningar vara uppfyllda. Därför är inte dessa två fall jämförbara med varandra.
 
Däremot vill jag ställa hemtjänstchefen i Västerås stad mot väggen om hur högt det är i tak inom verksamheten. För mig verkar det nämligen som, att antingen har hen stora problem med att hens ordning och ord ifrågasätts eller utmanas, eftersom det inte verkar finnas något utrymme för diskussion. Eller så har hen värderingar som inte borde ha plats i våra statliga eller kommunala instanser.
 
Så, vilket av dessa är det? Eller har du någon annan förklaring till ditt agerande?
Västerås kommun, hemtjänst, hygien, rasism, religion, uniform,

Foto: SVT
 
Åh herre Allah, vad det har varit mycket Aye Alhassani alias Aye Valdés precis överallt. Denna mediautbildade kuppmakerska har kidnappat varenda svenska media (inklusive min blogg här och nu) med sitt gråtande över att hon inte får ett arbete hon sökt eftersom hon bär en slöja. Vår oberoende radio och tv hakar direkt, likaså samtliga stora tidningar, nyhetssajter, till och med vissa politiker dansar efter hennes pipa. Här har vi alltså en kvinna som söker ett jobb som hon inte har utbildning till eller erfarenhet av. Att hon inte fick nej redan vid tidigare skede i processen är märkligt. Men väl planerat har till hälften lyckats.
  
Hela den här charaden är en del av kampanjen som Aye Alhassani är en viktig del av. "Min slöja - mitt val". Så lyder kampanjens slogan. Lite märkligt kan man tycka dock. Det är klart att det är ditt val, men man ska inte tro, att ens val att ha en slöja gäller överallt. Den rätten gäller över ens privata tid. Ingenting annat. Den rättigheten vill ingen ta ifrån dig, Aye. Så länge man kan identifiera en människa får man klä sig som man vill. Det hoppas jag att vi aldrig kommer att ändra på. Det är den heltäckande slöjan man diskuterar och vill ev. förbjuda på offentlig plats, precis som det redan är förbjudet att ha en rånarluva på sig på t.ex. på bank.
 
Media borde tänkt ett steg längre innan de gav Aye Alhassani all den uppmärksamhet hon faktiskt inte förtjänar. Gina Dirawi är en av dem som reagerat. Rubrikerna borde varit "Aye nekades jobb - vägrar följa företagets klädkod" eller "Aye får inte jobb på SAS - Ville ha egna kläder på sig". Samma nyhet men annan synvinkel, rätt synvinkel. Det är nämligen så, att en privat arbetsgivare i Sverige har all rätt att kräva, att de anställda tar på sig speciella kläder när de jobbar. Det kan vara en uniform, en bikini eller att man måste klä ut sig till en varmkorv. Sedan är det upp till den anställde att ta jobbet och underkasta sig klädkoden eller söka sig vidare. 
 
Med andra ord saknar hela denna stornyhet ett nyhetsvärde. Detta visar inte på någon form av diskriminering, än mindre islamofobi. Det enda den här farsen påvisar är, att Aye Alhassani tycker, att hon har rätt till särbehandling. Det är rätt oförskämt med tanke på, att på arbetet representerar man arbetsgivaren, som kanske vill att alla de anställda ser ut på ett visst sätt. Dessutom betalar arbetsgivaren för att man ska göra det. Det är också viktigt att inte blanda ihop begreppen. Ingen av våra lagar eller det senaste EU-beslutet om att arbetsgivaren har rätt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatsen utrycker på något sätt islamofobi eller diskriminering. I alla fall så länge förbudet gäller alla religiösa symboler oavsett religion. Så är fallet med SAS. Och så ska det vara.
 
Till skillnad mot många muslimska länder, där slöjan ibland är ett måste, har vi religionsfrihet i vårt land. Det innebär, att du får tro på precis vad du vill. Vad det däremot inte innebär är, att företag eller andra människor måste sätta någons religion före allting annat. Alla våra lagar är redan sekulära i det här landet. Vi har förbjudit religiös påverkan i skolan. För att religiösa samfund ska få något bidrag från staten, måste de fylla de sekulära kriterierna om alla människors lika värde mm. Varför skulle privat ägda företag vara undantagna - i synnerhet just för att de är privat ägda?
 
Aye Alhassani visste redan innan hon sökte jobbet, att SAS inte har någon inchecknings-personal som bär slöja, turban, kipa eller andra religiösa symboler. Hon sökte jobbet hon inte har kvalifikationer till och vägrade följa klädkoden. Således uppfyllde hon inte kraven. Hon fick inte jobbet. Vad exakt är det som har gått snett eller gjorts fel? Kan någon tala om det för mig? För mig verkar det här vara en del av en helt vanlig rekryteringsprocess.
 
Det räcker nu, Aye. Vi har lyssnat på ditt pladder utan en riktig poäng till leda. Mer väsen från dig så kommer dina egna tröttna, också. Istället, plugga lite din egen religion och kolla upp något som heter Darura. Det är mitt första tips. För det andra så vill jag säga, att en klok soldat väljer sina fajter. Han väljer dem som han faktiskt kan vinna. Aye, just den här fajten är inte en av dem.
 
 
 
SAS, aye alhassani, aye valdes, burka, gina dirawi, hijab, islam, klädkod, niqab, slöja, uniform,