Sverige får allt sämre resultat i OECD-ländernas utbildningsstudie PISA. Fler och fler elever kan inte koncentrera på lektionerna då ordningen i klassrummet inte kan upprätthållas. Lärarna uppges agera som ordningsvakter en stor del av lektionstiden och kan således inte göra det de ska, nämligen undervisa.
 
Men lärarna får inte agera som ordningsvakter. Det sår vår lagstiftning fast. Inga tvångsmedel får nämligen användas för upprätthållande av ordning i klassen. Till och med att avlägsna en stökig elev från lektionen är otillåtet idag. Att på fysiskt sätt tillrättavisa någon är naturligtvis brottsligt.
 
Moderata politiker har nyligen kommit med ett förslag om att återinföra betyg i ordning. Vi som är lite äldre har fått detta betyg under alla våra skolår och tycker kanske inte, att det skulle vara något konstigt eller okonstruktivt. Det tycker inte jag heller. Det skulle ge mig, som idag anställer folk på en arbetsplats, en liten fingervisning hur personen fungerar i grupp och gentemot ledare och auktoriteter. Just detta betyg skulle vara siffran jag inte skulle missa att kolla upp i en anställningsprocess.
 
Men betyget för ordning kan vara missvisande då det bygger på lärarens objektiva upplevelse. Inte heller biter det på anledningen till att vissa elever stör undervisningen eller har ett oacceptabelt eller respektlöst beteende. Betyget i ordning kan vara ett bra verktyg i sammanhanget, men precis som många lärare har tagit ställning till, löser det inga grundläggande problem - bara pekar ut dessa.
 
Attituder och beteendemönster kan inte sällan knutas till hemmet. Naturligtvis är det många sociala faktorer som också spelar in. Men vad jag som lekman i sammanhanget har kunnat se är, att det finns en ganska stor, osynlig klyfta mellan skolan och hemmet idag. Trots föräldrarmöten och många tappra försök saknas det samarbete och gemensamma mål som både skolan och hemmet är överens om. Det tycks vara svårt för många att se, att skolans problem egentligen är lika mycket hemmens problem.
 
Vad det i sin tur beror på har jag ett ganska självklart svar på. Vi har nämligen skolplikt i Sverige. Det innebär, att alla barn är tvugna att gå i skolan. Det är inte möjligt eller tvunget för den delen, för någon elev i Sverige att få hemundervisning och sedan endast delta i de nationella proven för att stämma av att undervisningen har varit som sig bör. Tanken med detta är att garantera alla elever lika undervisning och således lika möjligheter. Det är även svårt vid hemundervisning, att se till att det inte görs några avsteg från läroplanen av exempelvis religiösa skäl.
 
Men hemundervisning fungerar i många andra länder mycket bra. Vi behöver inte gå längre bort än Finland för att se, att det inte finns några större problem med det. De eleverna som undervisas hemma (eller av en privat lärare) får i jämförelse lika och ibland även bättre resultat vid de nationella proven än genomsnittet.
 
Finland har länge tillhört toppländerna när det kommer till PISA-mätningar. Politiker och tjänstemän världen över har åkt till Finland för att förstå varför den finska skolan når så bra resultat. Metodiskt finns det inga skillnader. Undervisningen ges inte på något annat sätt än någon annanstans och de finska barnen tycks inte ha större törst efter kunskap än barnen i andra länder. Det finns dock en stor skillnad som uppmärksammas av de flesta som besökt den finska skolan: odningen i klassrummet.
 
Hur kommer det sig? Det kan inte vara så, att finländare skulle vara annorlunda funtade än övriga världen. Nej. Aledningen till detta ligger i ett oskrivet samarbetsavtal mellan hemmet och skolan. I Finland funkar det nämligen så, att inget barn har skolplikt. Istället har alla en obligatorisk läroplikt. I praktiken fungerar det så, att en stökig elev som stör andra eller förhindrar upprätthållandet av ordningen i skolan inte längre är endast skolans ansvar. En sådan elev kan stängas av, men har läroplikten kvar. Undervisningen av en sådan elev blir då föräldrarnas ansvar inklusive alla de kostnader vad hemundervisning innebär.
 
Just detta, slopandet av skolplikten och införandet av läroplikten, har lett till, att respekten för skolan är mycket stor i de finländska hemmen. Det är få föräldrar som vill, kan eller har ekonomiska resurser till att ordna sina barns undervisning i egen regi. Det här gör i sin tur, att skolan och hemmet samarbetar på ett helt annat sätt, än vad man kan se här hemma. I praktiken syns det i attituder och respekt gentemot både skolan och lärare. Dessutom delar man fortfarande ut betyg i ordning till alla i grundskolan.
 
Dessa två aspekter tror jag, kan vara lösningen till ordningsproblemen i den svenska skolan idag. Att ens barn får goda förutsättningar i livet bör ligga varje förälders intresse. Att ansvaret för inlärningnen ligger bara på skolan, där lärarna samtidigt saknar alla medel för att upprätthålla ordningen, ligger endast på skolan och inte alls på hemmet gör, att det här oskrivna samarbetsavtalet inte längre är underskrivet av båda parter.
 
Vi vill ge alla barn grundläggande förutsättningar i livet. Ändå misslyckas vi med det här målet i alledels för många fall. Det är därför dags att titta djupare in i problemets kärna och göra de ändringar som i sin tur kan bidra till att den svenska skolan kan åter ta sin plats i toppen och bli någonting att vara stolt över, igen. Slopa skolplikten och inför en läroplikt istället.
 
PISA, finska skolan, hemundervisning, klassrummet, lärare, läroplan, läroplikt, nationella prov, ordningsbetyg, ordningsproblem, privatskola, skolan, skolplikt, svenska skolan,
 
Skolorna i Kristianstad har erbjudit mellan- och högstadieelever att delta i simundervisningen i en burkini. Burkinin är inte skattefinansierade utan en gåva från Majblommekommitén. Kristianstadsbladet, som betecknar sig som liberal tidning, skriver upprörd om händelsen i sin ledare och gör en direkt jämförelse med användning av burkinin och hederskulturer hänvisandes till och med till hedersmord.
 
Att alla ska kunna gå klädda så som de vill håller jag med om. Jag måste ändå fråga när Kristianstadsbladets ledarskribent blev tankeläsare. Hen har väl ingen aning om hur dessa flickor vill klä sig i simhallen. Hela skrivelsen står enligt min uppfattning för allting annat ärn liberalism. Den kräver, att alla ska vara klädda i vanliga baddräkter.
 
Jag minns själv när jag gick i lågstadiet hur jobbigt jag själv tyckte, att det var att visa sig i badbyxor inför andra. Jag såg nämligen ut som ett biafrabarn. Jag hade ätstörningar under många år och vägde långt under det normala. Hade det erbjudits en burkini till mig då, hade jag mer än gärna tagit den på mig. Dessa flickor är troligtvis inte vana vid att visa sig halvnakna inför andra och känner sig mer bekväma med burkinin.
 
Dessutom är det ju så, att det är föräldrarna som bestämmer över sina barn till att de blir myndiga, vare sig vi vill det eller inte. Oavsett anledning så är det upp till dem om barnen har baddräkt eller burkini på sig.
 
Att alla elever blir simkunniga är ett av målen med idrottsundervisningen i skolan. Den målsättningen är långt mer viktigare att fylla än att alla ska göra det i en viss typ av klädsel. Om alternativen är att lära sig att simma i en burkini eller att inte lära sig alls, trumfar vikten av simkunskap i alla lägen.
 
Att vi ska bekämpa hedersförtryck och inte acceptera, att kvinnor måste mot sin vilja klä sig på ett visst sätt är självklart för en liberal som mig. Men att hellre neka vissa barn undervisning än att låta dem att delta i en alternativ klädsel är inte bara diskriminerande, det är omvänt förtryck. Det ska ingen kommun ägna sig åt.
 
Personligen tycker jag, att brukinin ska erbjudas till alla elever, inte bara de muslimska. Det kanske finns en och annan som inte är bekväm med att vara halvnaken bland andra. Det ska vi respektera. Målsättningen med undervisningen är att alla lär sig att simma, inte att alla har på sig en baddräkt eller simbyxor. Simkunskap är viktigare än vad eleverna har på sig.
 
Vi kan inte bekämpa förtryck med att förtrycka. Och hedersförtryck bekämpas inte heller genom att kräva att barnen följer viss klädkod. Jag tycker, att skolorna i Kristianstad har gjort helt rätt. Dessa barn har rätt att lära sig att simma och vi ska inte ta den rättigheten ifrån dem.
 
Jag är även övertygad om att när dessa barn väl blir vuxna, kommer de att ta på sig en vanlig baddräkt om det är det de vill. Och det är då vi ska stå där och ge dem allt den stöd de behöver, om de skulle tvingas att gå mot sin vilja. Det är att vara liberal. 
Burkini, Idrottsundervisning, Kristianstadsbladet, Simundervisning, skola,
 
Jag läste nyligen Emilia Charlins debattartikelnyheter24.se om att alla tjejer borde få minst 300 kr mer i studiebidrag eftersom tjejer har mens. Jag hoppades in i det sista, att komma till den punkten där det avslöjades, att artikeln var satir. Tyvärr kom jag aldrig dit.
 
Enligt Charlin, som ursprungligen fått idén till högre bidrag från kändisbloggaren Bianca Ingrosso, så är detta återkommande naturfenomen så kostsamt att ett menstillägg borde införas. Konstigt nog så verkar både Charlin och Ingrosso tycka, att endast studerande tjejer borde få hjälp. Hur alla andra med låga inkomster, exempelvis arbetslösa skulle lösa sina blödande finanser verkar helt ointressant för dem?
 
Enligt Charlin och Ingrosso måste kvinnor finansiera även preventimedel, dagenefter-piller och aborter, vilka också utgör en kostnad för hela den kvinnliga befolkningen. Utan att lägga några moraliska aspekter i det här påståendet: Nej, Emilia och Bianca, det är långt ifrån alla som lever så att de måste göra aborter och knapra ångerpiller dagen efter sina ligg. De flesta tar faktist mer ansvar för sin och andras hälsa och använder skydd.
 
Här kan man säga, att man ligger som man bäddar. Kondom är en lösning som både hindrar graviditet och skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar (vars behandling redan betalas med skattemedel!) Vid inskaffandet av kondomer är det oftast killen som står för kostnaden och det är inte jättebilligt heller.
 
Eftersom artikeln nu var skriven på allvar, ska även jag vara det och ge Emilia och alla andra tjejer med knaper ekonomi ett tips om ett mensskydd som inte orsakar infektioner, stänger in dålig lukt, håller underlivets ph-balans och inte torkar ut slämmhinnorna.
 
Jag pratar förstås om menskoppen. Den kostar som allra minst 59 kronor och håller många år. Det behöver alltså inte alls vara så himla kostsamt att vara en kvinna om man gör rätt val. Precis som vid kostnader för dagenefter-piller och aborter. Allt handlar om dina egna val i slutändan.
 
Att kräva bidrag på bidrag är också något som får mig att se rött - och då menar jag inte bara politiskt. Studiebidrag är till för att alla, oavsett föräldrarnas inkomst, ska ha möjligheten till studier och således högre utbildning och bättre levnadsstandard när man väl studerat klart.
 
Och visst, det vilda studentlivet är en del som ingår, men att kräva att staten ska finansiera dess följder framstår närmast som ett skämt.
 
Studiebidrag är nog det bidraget som är starkast försvarbart av alla bidrag. Men bidrag på bidrag är nog det sista vårt kära bidrags-Sverige behöver. Istället att fundera ut var vi mer ska kunna lyfta bidrag, behöver vi dem som funderar ut hur vi kan lösa våra problem utan att behöva ta emot pengagåvor från andra. Det är ju trots allt så, att man inte kan bota fattigdom genom att ge folk pengar.
bianca ingrosso, emilia charlin, kondom, menskopp', menstillägg, menstruation, nyheter24, preventimedel, studiebidrag, studiemedel,