Mika Marin

Årets Stockholm Pride har kickat igång, den officiella invigningen hålls idag. En stor del av Stockholm väntar på lördagens karnevaltåg som har blivit allt större för varje år. Förra året samlades nästan en miljon stockholmare för att se på spektaklet. Det firas, det älskas och det hatas under just denna vecka.

 

För många yngre pridebesökare är Pride i stort sett bara en karneval, fest och underhållning. Att det kan ses som så beror på att vi befinner oss i Sverige som ligger i framkant med allas lika rättigheter oavsett religion, etnisk ursprung, hudfärg eller sexuell orientering.

 

Det är dock långt ifrån alla världens HBTQ-människor som kan associera sin sexualitet med fest. I 76 länder är det fortfarande 2017 förbjudet enligt lag att vara homosexuell så fängelseliv ligger närmast till hands som första tanke. I tio av världens länder bestraffas homosexualitet med döden. I statistiken rymmer inte länder där homosexualitet är tillåtet enligt lag, men inte enligt kutym, såsom Tjetjenien där homosexuella män nyligen internerats på koncentrationsläger och dödats av sin egen regering.

 

Fördomar och hat mot det okända och fortfarande lite tabubelagda är verklighet i daggens Sverige. Det är oroväckande att se framtida politiker som KDU:s ordförande twittra om Pride som perversernas dag. Man trodde att utvecklingen gick framåt, men istället verkar det backa tillbaka flera decennier.

 

Jag har sett frågor i sociala media som: "När ska vi får fira hetero pride då och skylta med vår sexualitet?" Att ställa en sådan fråga visar på en stor brist på kunskap, som i sin tur leder till fördomar, som i sin tur leder till ett samhälle som tar bort allt mänskligt värde av en HBTQ-person.

 

Den dagen det i Sverige dagligen förekommer diskriminering, våldsverkning, trakasserier och hat på grund av att man är öppet heterosexuell, den dagen behöver hetero Pride och jag är en av de första som ska gå på det tåget.

 

Det spelar ingen roll om du personligen tror på gud som ogillar bögar eller tycker att bara tanken på det hela är motbjudande. Jag har själv inte alltid varit stor "fan" av Pride. Men om vi utgår ifrån att bara det som vi själva gillar får synas, har vi slagit oss på en mycket farlig väg som inte leder till gud i himmelen i alla fall.

 

Dessa fyra paradtimmar om året som dessa äckliga sexuella avarter trycks i ansiktet på dig är viktigare än att du ska slippa se dem just då. Stanna hemma, är mitt förslag om du tycker att det hela är motbjudande. Eller ska din rätt som heterosexuell trumfa även här? Som tur är, tycker de flesta av oss inte det utan vill verka för alla människors lika värder, rättigheter och skyldigheter.

 

Så till dig som vill fira hetero Pride vill jag säga "Swallow your pride" (eng; svälj din stolthet). Och det mesta som sväljs hamnar i slutändan i toalettstolen, som sig bör.