"Sätt på mig när jag är full", löd en uppmaning som hade satts upp på en diskmaskin i Övertorneås kommunhus. Enligt kommundirektören handlade det om ett olyckligt ordval medan Vänsterpartiets kommunfullmäktige "såg rött" på en gång. Det var Expressen som var först ut med att rapportera om denna skandalomsusande
 
Herregud, tänkte jag när jag först när läste om detta. Ännu en kränkt vit kvinna! Går det verkligen att ta illa upp om en lapp som uppmanar till att starta en diskmaskin när det inte finns mer plats? Har folk ingen humor längre? Det verkar sannerligen så, att man inte kan ha glimten i ögat längre utan att det anmäls till höger och vänster.
 
Christina Snell Lumio, som ledamoten heter, ansåg det här vara ytterst kränkande. Jag måste då fråga: Mot vem? Eftersom Christina lämnar den biten till oss andra att avgöra utgår jag ifrån att hon såg diskmaskinen som ett kvinnligt väsen och det var förstås som en uppmaning till en våldtäkt vid tillfälle då berusningen tagit över sinnens fulla bruket. Kanske långsökt? Mycket möjligt, men det är knappast maskinens rättigheter hon vill försvara. Dess uppgift består uteslutande av att diska fulla maskiner.
 
Man skulle kunna tro att Snell Lumio, som enligt egen utsago är feminist, ändå skulle kunna se maskinen som något jämställt väsen, kanske en ung man eller åtminstone en HBTQ-person. Men icke. Här har vi alltså en maskin som direkt kopplas till en kvinna. Och då har man kränkt alla kvinnor med en uppmaning att sätta på henne vid berusat tillstånd. Snell Lumio har nämligen knappast problem med själva påsättandet. Som en familjemor tror jag hon känner väl till detta fenomen. Att bli kränkt av att vara tvungen att trycka på en knapp kan inte heller vara en alldeles för stor uppgift som man uppmanas till att göra utan att få extra ersättning för det. Har jag fel i min tolkning, får Christina gärna komma med sin redogörelse.
 
Hur enkelt hade det inte varit, om Snell Lumio verkligen blev kränkt av detta, att bara riva ner lappen eller ta upp det med den kvinnliga kollegan som satt upp lappen? Men Snell Lumio såg sin chans för "15 minutes of fame" och trodde sig samla många politiska poäng, inte minst från kvinnliga väljare.
 
Men hon borde tänkt sig ett varv till innan hon kontaktade tidningarna, kanske borde hon konsulterat någon av kollegorna. Det blev inte så och verkligheten blev ju inte riktigt vad hon hade förväntat sig. Istället för att bli tagen på allvar har hela Facebook skrattat åt komunfullmäktigen från Kränkeborg.
 
Självklart har lappen en sexuell underton uttryckt med glimten i ögat. Men varför skulle det vara en kränkning mot kvinnor? En maskin är en maskin och skulle kunna representera likväl en man eller en transperson.
 
Vem har gett dig rätten att tala i alla maskiners vägnar, Christina Snell Lumio? Jag hävdar nämligen, att du har med dina uttalanden precis kränkt en transexuell diskmaskin som inte vill bli tagen som en kvinnlig vitvara då hen redan har ett manligt maskinnummer och genomgår en motorkorrigering för att rätta till felet tillverkaren gjorde.
 
Eller hur!? Kan inte vi bara sluta att bli kränkta av precis allting? Och kan inte vi bara sluta att försöka plocka politiska poäng av allt vi kommer på? Och kan inte vi bara sätta på diskmaskinen när den är full? 
 
 
PS. Detta inlägg är skrivet med glimten i ögat och jag hoppas innerligt, att denna glimt inte uppfattas att representera något annat än just en glimt.
 
Fotot är ett montage från bilder i Expressen.
christina snell lumio, kommunpolitik, kränkt, övertorneå,
 
Ett litet samhälle vid namnet Njutånger har skakats av ett mord på en ung tjej. Gondoleanserna har regnat över familjen, som sig bör. Det är sorg i Norrland efter 19-åriga Tova. Att förlora sitt eget barn måste vara en av de värsta upplevelserna en människa kan utsättas för. Jag kan inte ens föreställa mig vad Tovas föräldrar går igenom just nu.
 
Vi behöver inte backa bandet långt tillbaka för att hitta fler mord, våldtäkter och andra bestialiska brott. Hur mycket det skrivs om dessa brott varierar dock väldigt mycket. Om "facebookvåldtäkten" skapades det hundratals trådar i olika diskussionsforum, exempelvis Flashback. Namn, bild, adress, personnummer och länkar till de misstänktas konton på sociala media var ute redan innan häktningsförhandlingarna. Det är klart, att det diskuteras även Tovas fall, men det verkar finnas en annan typ av respekt för fallet. Information eller bilder verkar inte cirkulera på samma sätt. Och det rör sig knappast om att vi äntligen lärt oss, att betrakta andra som oskyldiga tills motsatsen bortom allt rimligt tvivel har bevisats.
 
Om det ändå var så väl. Sanningnen är dess värre helt annan. Tovas mistänkta mördare är nämligen etnisk svensk medan uppsalakillarna bakom facebookfallet var invandrare. När invandrare begår brott aktiveras nämligen en viss del av nätborgare omedelbart. Dessa "sanningsspridare" ser sig skyldiga till att informera världen om det som hänt och mycket därtill helt utan att ta hänsyn till vare sig brottsoffer eller det faktum att personerna inte blivit dömda ännu.
 
Det är ingen hemlighet, att brottsligheten är högre bland utlandsfödda. Men det innebär inte, att dessa personer inte omfattas av det rättsskydd vi ändå har, åtminstone i teorin. Sedan när blev det mer okej att mörda om man mördar en av sina egna? Självklart är det inte det, men det sanneligen verkar vara så enligt dessa nätborgares moralkompass. Respekt är något som har försvunnit från nätkartan för länge sedan. Men att bli betraktad som oskyldig innan motsatsen bevisats är en rättighet som vi halla har. Det är aldrig okej att hänga ut någon som inte bevisats vara skyldig. Det finns faktiskt en chans, att en mistänkt är oskyldig. I ett sådant fall är det bortom vidrigt, att personens anseende och rykte redan förstörts. Det blir så gott som omöjligt att återställa det.
 
Killarna i facebookfallet sände våldtäkten live på nätet, så detta kanske inte är den bästa jämförelsen, men generellt ser det ut så som jag beskriver det. Varför kan inte vi vänta till att domen har kunnats? Domarna är offentliga handlingar som alla kan ta del av. Sajter som Lexbbase lever på att hänga ut alla som har dömts i domstol genom att utnyttja ett hål i lagen. De tjänar miljonbelopp på folks nyfikenhet och vårt stora behov av att rota i andras misär. Även efteråt så är det synnerligen intressant vid utländska gärningsmän. Det bekräftar ju tesen om att invandring är av ondo.
 
Det mest rättsvidriga är ändå, att vissa webbplatser som kallar sig för nyhetssajter gör precis samma sak. Att göra ett politiskt urval baserat på hudfärg, etnicitet eller religion och att endast lyfta fram brotten begågna av invandrare är inte att följa och rapportera om brott och straff. Det är ren och skär rasism i förklädnad. Uthängandet av misstänkta, icke dömda personer är mot god jounalistsed. Med det menar jag inte, att invandrare ska på något sätt särbehandlas, men att det gäller både positiv och negativ särbehandling.
 
Sist och syvene är mord ändå mord. Kanske tycker man, att en person som begår brott som kostar andra människor livet förtjänar att hängas ut? Kanske det, men vi kan väl åtminstone vänta till att gärningsmännen funnits skyldiga? Och skuldfrågan är inte upp till dig och mig att avgöra, den bedömningen måste vi lämna över till rättsväsendet.
dom, dömd, invandrare som begår brott, lexbase, mord, oskyldig, svenskar som begår brott, uthängning,
 
Regeringen har bestämt, att det ska tas krafttag mot restaurangarbetare som får dricks. Skatteverket har fått i uppdrag att se till, att all dricks beskattas. Restaurangerna är tvugna att hålla koll på sina anställdas dricks och rapportera till Skatteverket hur mycket respektive servitör har erhållit. Sedan jämförs den summan med summan som varje restauranganställd själv uppger i sin självdeklaration. Redan beskattade pengar ska alltså beskattas en gång till och servitörerna måste nu hålla nästan lika bra koll på sin ekonomi som egenföretagare. Eftersom dricksen påverkar skatten först vid deklarationen, dvs retroaktivt, kan hela besöksnäringen nu räkna med att få betala restskatt med råge.
 
Restauranganställda har ett av Sveriges sämsta kollektivavtal. Trots att man är obekväm arbetstid personifierat har inte facket lyckats förhandla fram ett avtal som är ens i närheten av t.ex. Handels. Genom tiderna har man därför i Sverige betraktat dricks som en gåva från en gäst till servitören; en uppskattning för god service. Och eftersom gåvoskatten är avskaffad sedan 2005 har dricksen hittills inte varit subjekt för beskattning.
 
Dricks är ju ingen självklarhet. Många lämnar ingen alls och pengen servitören får med sig varierar mycket beroende på gäst, ställe, dag, årstid och mycket annat. Skulle servitörernas lön hänga på dricksen skulle inkomsten vara högst osäker och minst sagt varierande. Man kan se dricksen som sen skälig plåster på såren i och med de låga lönerna. Dessutom är inte gästen servitörens arbetsgivare, således kan inte dricksen ses som lön.
 
Eftersom dricks inte kan ses som lön är den inte heller momspliktigad. Inte heller behöver gästen betala arbetsgivaravgift för den utbetalda summan. Det skulle ju vara helt befängt. Men där slutar det förnuftiga tänket. På samma sekund som servitören tar emot dricksen blir det en inkomst som måste beskattas. Det kan låta helt ologiskt och okonsekvent (vilket det också är) men det är så det ligger till.
 
De flesta restauranger har ett system när det gäller dricks. Det är nästintill kotym att varje servitör får lämna kring 40 procent av dricksen till en pott som sedan delas mellan köket, disken, spritluckan och runners. För dessa 40 procent ska de som dricksen tillfaller betala inkomstskatt. Servitören själv betalar skatt för de 60 procenten som finns kvar. Ponera, att du lämnar 100 kr i dricks. I slutändan får din servitör normalt behålla endast 41 kr av den hundralappen.
 
Eftersom jag själv arbetar inom besöksnäringen, har jag pratat med många restaurangbesökare om den här skattereformen. De flesta anser sig ge servitören en gåva och förstå, att de övriga får sin beskärda del av dricksen. Vad de flesta däremot inte accepterar är, att staten beskattar den lilla gåvan de vill ge som en uppskattning för bra service. Många väljer därför, att lämna dricksen i kontanter. Några har sagt: "Det här är till dig och inte till Magdalena Andersson."
 
Jag förstår dessa gäster. Inte någon annanstans i världen, vad jag känner till, beskattas dessa små gåvor. Inkomsterna som staten kommer att dra in är mariginella för vår statsbudget, men bortfallet kan vara avgörande för en servitör. Ta ett exempel: En ung kvinna med ensam vårdnad av barnen får lite dricks varje dag. För enkelhetens skull säger vi 300 kr per dag (vilket är högt räknat). När hon nu måste betala skatt, blir det ett hål i hennes privatekonomi på 2.000 kr i månaden. Det är en stor summa pengar för ensamstående mamma. Är det här är ytterligare ett slag för feminismen från vår feministiska regering?
 
Det är dags att tänka om när det gäller vår syn på dricks. Dessa osäkra små summor kan inte betraktas som inkomst. Det är gåvor och uppskattning. Så borde även regeringen se på saken och slopa beskattningen av dricks helt och hållet. Det nuvarande systemet leder bara till att hela besöksnäringen blir brottslingar när ingen ändå redovisar dricks som ges i kontanter. Det blir över 100.000 nya skattebrottslingar i statistiken. Det är inte heller en rimlig utveckling. Slopa skatten på dricks.
 
besöksnäring, dricks, dricksskatt, extra, magdalena andersson, restaurang, skatter, skatteverket,