Sara och Johan är ett svenskt gift par som har försökt få barn i flera år. Sara har blivit gravid hela åtta gånger, men varje graviditet har slutat med ett missfall. Enligt läkaren beror detta på att Saras livmoder är en "ogästvänlig miljö" för barnet att utvecklas i. Sara kan med andra ord inte fullfölja graviditeten. Enligt läkaren kommer Sara inte kunna göra det med någon annan heller.
 
Saras har en mycket god relation till sin syster Maja. Maja har erbjudit sig att bära Saras och Johans barn. Det är ett stort beslut som kommer att leda till illamående, livstilsförändringar och en jobbig förlossning. Men Maja är beredd att göra det eftersom hon vet hur mycket Sara och Johan vill ha ett barn. Eftersom Maja gör det uteslutande av kärlek och kommer inte att få någon ersättning för det, kallas det för altruistiskt surrogatmödraskap.
 
Men Maja får inte göra det eftersom surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Familjens enda möjlighet är att söka sig till andra länder där surrogatmödraskap är tillåtet. Det blir en dyr historia, speciellt om inte planteringen av embryot lyckas på första försöket.
 
Jonas och Carl är också ett gift par som vill ha ett eget barn. Jonas syster är beredd att donera ägg till dem och paret vill gärna använda Carls sperma. Jonas och Carl har även en god vän till familjen som är beredd att bära barnet åt dem. Inga pengar finns med i bilden utan alla är beredda att hjälpa Jonas och Carl för att de älskar dem och för att de vet vilken längtan efter barn de båda har. 
 
Men inte heller Jonas och Carl får skaffa egna barn på det här sättet. Det är förbjudet i Sverige.
 
Namnen på exemplen ovan är fingrerade, men båda paren ovan är mina vänner i det verkliga livet. Det här är verklighet för många par i vårt land. Vill en singeltjej bli gravid är det inte så svårt att gå tillväga, men när ett par som av en eller en annan anledning inte kan skaffa barn med varandra, men vill bli föräldrar, är situationen annorlunda. Vi säger helt enkelt ett blankt nej.
 
Jag vill påstå, att det finns få barn här i världen som är så planerade och så efterlängtade som parens barn skulle bli. Båda paren är lämpliga som föräldrar och skulle ekonomiskt sett kunna ta mer än väl hand om barnet. Den enda skillnaden mellan dessa två par är att i Saras och Johans fall handlar det om ett medicinskt tillstånd medan Jonas och Carl behöver ett tredje part för att över huvudtaget kunna skaffa barn.
 
Naturligtvis finns det andra alternativ. Paren kan förstås adoptera. Men det är en lång process och båda paren har ju allting redan klart för att kunna skaffa sina egna barn. 
 
Vissa säger ju också, att kan man inte skaffa barn själva så får man acceptera det. Men säger vi så till en person som har rörelsehinder och som med hjälp av sjukgymnastik skulle kunna öka sin rörlighet? Nej, det gör vi inte. Men det gör vi när det gäller graviditet via surrogatmödraskap.
 
Jag vet att båda paren har övervägt att hyra ett livmoder utomlands via en agentur som jobbar med kvinnor i Indien. Det kommer att kosta paren nästan hälften av deras totala årsinkomster och även om agenturen garanterar surrogatmammornas välmående, kan de inte veta om det är så hela vägen. De kan inte heller vara en del av graviditeten och vara där för deras blivande barn redan under graviditeten om det skulle behövas.
 
Att göra en kvinna livmoder till en handelsvara eller utsätta någon för utpressningar för att fatta ett sådant beslut är förstås fel. Av den anledningen vill inte paren i fråga stödja den globala indrustrin för surrogatmödraskap. Så är det naturligtvis inte i många fall, men risken finns och således vill inte paren riskera, att någon blir utnyttjad i en svår situation eller genomgår graviditeten mot sin egen vilja. Altruistiskt surrogatmödraskap är det enda tänkbara alternativet för båda paren i fråga.
 
Graviditet är ett ämne som väcker debatt. Idag tillåter vi att ett oönskad graviditet avslutas och det krävs inga speciella anledningar till det. Man anser, att det är kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Men den rättigheten gäller endast om man vill släcka liv. Vill man skapa liv genom surrogatmödraskap finns inte den rättigheten längre. Och jag måste ställa en fråga varför är det så i ena änden, men inte i den andra.
 
Vi behöver öppna upp för debatten om altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige. Vi bör kunna hjälpa familjer som vill skaffa barn här hemma istället för att de behöver söka sig till länder som tillåter det. Den här frågan är lika feministisk som frågan om aborten. Det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.
 
Sverige har fått ett nytt politiskt parti. Partiet heter Jasin och är muslimers motsvarighet till Kristdemokraterna. Partiet har ansökt om att få deltaga i riksdagsvalet 2018 och har de 1.500 namnunderskrifter insamlade, som behövs för registreringen. I sak säger partiet vara sekulärt, men bakom den står en shiamuslimskt trossamfund med samma namn.
 
Jag förutspådde ett sådant parti redan för 10 år sedan och undrade då varför det inte redan hade hänt. I sak är det inte konstigare än att vi har ett kristet parti, Kristdemokraterna. Men Jasins syn på demokrati och samhälle skiljer sig markant från våra generella värderingar om demokrati.
 
Dels står partiet bakom viss segregation av kvinnor och fördömer inte avrättningar av exempelvis homosexuella. I praktiken är mycket av partiets linje baserat på Koranen och en del även i Sharia. Partiet står för fri invandring oavsett anledning, men vill samtidigt utvisa kriminella invandrare som inte fått medborgarskap.
 
På den politiska kartan är det svårt att placera partiet höger eller vänster. Dels vill de sänka pensionsåldern till 55 för att frigöra arbeten för unga samtidigt som partiet vill minska bidragsberoendet. På partiets hemsida, som för närvarande ligger nere, har det inte gått att hitta något ekomisk-politiskt program och många andra viktiga frågor finns inte heller besvarade av partiets representanter.
 
Med andra ord kan man säga, att det handlar om en enfrågeparti som vill betona vikten av att samhället måste lyfta religionen till en viktigare position och att oavsett religtionstillhörighet bör besluten fattade efter övertygelse respekteras i större utsträckning.
 
Från extremhögern har det hörts skarpa röster om att partiet skulle utgöra ett hot mot demokratin. Jag har dock personligen svårt att tro, att Jasin skulle lyckas med det - idag i alla fall. Dels består partiet uteslutande av shiamuslimer, som är en klar minoritet inom islam och kommer främst från Iran. Partiet har öppnat upp för diskussione med sunnimuslimska organisationer om ett eventuellt samarbete, men att få till ett sådant krävs närmast en ny profet. Sådant samarbete har inte lyckats tidigare och chanserna att det skulle ske nu är minimala.
 
Jag skulle vilja påstå, att Jasin inte utgör något hot alls mot vår demokrati trots de många odemokratiska värderingarna partiet står för. Och att partiet skulle komma över fyraprocentsspärren som krävs för att få plats i riksdagen är närmast obefintliga. 
 
Men alla försök att störa den demokratiska ordningen måste tas på allvar. Vi bekämpar Nordiska Motståndsrörelsen trots att deras inflytande i politiken är minimal. Därför måste vi ta debatt även med Jasin. Demokratin måste försvaras oavsett vilket håll hotet kommer ifrån.
 
Jasin kommer att bli ett samtalsämne och en katalysator för de högerextrema, men något riktigt hot utgör partiet inte. Inte som det är idag i varje fall. Men vi vet, att det finns flera enfrågepartier som fått stor väljarkår bakom sig. Därför går det inte att utesluta att Jasin gör vissa framgångar. Dock lär inte det ske innan partiet formar ett partiprogram som kan tas på allvar. Än så länge är det ett skämt.
Islamskt parti, Jasin, Partipolitik,
 
Ett 40-tal irakiska medorgare, som har fått ett avslag för asyl i tre instanser i Finland, har transpoterats, inhysts och välkomnats till Sverige av Migrationsverket i den uppmärksammade aktionen vid Finska Torneå och Svenska Haparanda. En aktion vars enda utfall är falska förhoppningar och svenska myndigheters arrogans över gemensamma bestämmelser inom EU.
 
Länder som är med i EU har bestämt, att det är det mottagande landet som ska behandla asylsökandes ansökan och verkställa antingen asyl eller utvisning. Om den asylsökande söker sig under tiden eller efter beslut till ett annat EU-land, ska denne tillbaka till det landet där hen först registrerats som asylsökande. Det är regler som alla EU-länder förbinder sig till att följa.
 
Vare sig man anser, att dessa asylsökandes ansökningar har behandlas fel eller inte, får inte enskilda tjänstemän fatta beslut som går emot dessa regler. Då skulle hela asylsystemet i Europa falleras. Ändå fattade Migrationsverket ett beslut om att ordna transport, boende, ekonomiskt stöd och ett varmt välkomnande till Sverige för dessa migranter som fått avslag tre gånger i vårt grannland.
 
Dels visar detta beslut ett stort missrespekt för Finlands fattade beslut och hela regelverket i Europa. Men det är även en handling som ger dessa flyktingar ingenting annat än falska förhoppningar. Om tre instanser i vårt grannland har bedömt, att dessa personer inte har asylskäl, är det uppenbart att det inte kan heller finnas i Sverige. Vi är bundna till samma regelverk. Dessa personer kommer inte att få stanna i Sverige utan de kommer att så småningom utvisas tillbaka till Finland därifrån de utvisas tillbaka till sina hemländer.
 
Det är inte en aktion av barmhärtighet eller en uppvisning av godhet av den humanitära stormakten Sverige. Det är för det första ett regelbrott och för det andra oförskämd slöseri av våra skattepengar som inte kommer att sluta lyckligare än med en stor besvikelse.
 
För mig är det obegripligt, att Migrationsverket inte respekterar Finlands beslut i tre instanser. Ännu mer obegripligt blir det, när vi vet, att det enda som på sikt kommer att hända, är att dessa personer kommer att utvisas tillbaka till Finland. Det enda som händer är att de får vara i Sverige på vår bekostnad några månader, dock mot alla internationella bestämmelser.
 
Vem är ansvarig för denna aktion? Hur är det ens möjligt att genomföra? Det är dags, att Migrationsverket får en översynsenhet som kontrollerar dess beslut. Så här kan vi inte ha det. Det gynnar varken flyktingarna eller vår gemensamma ekonomi. De ansvariga måste letas fram och tas ifrån deras beslutanderätt. Uppenbarligen har de ingen respekt för lag och ordning eller flyktingarnas situation.
Asyl, Finland, Haparanda, Irak, Migrationsverket, Torneå,