Vad har Margot Wallström (S) och Björn Söder (SD) för gemensamt? Ingenting, skulle nog många svara. Men det svaret är fel. Det som förenar dessa till synes mycket oliktänkande politiker är antisemitism, i alla fall när det gäller den senaste listningen över världens mest antisemitiska politiker.
 
Simon Wiesenthal Center i USA ger årligen ut en lista på världens mest antisemitiska profiler däribland många politiker. Två av Sveriges toppolitiker har hamnat på den listan sedan den har getts ut från 2010.
 
För några år sedan hamnade riksdagens talman Björn Söder (SD) på den listan baserat på hans uttalande: "Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet" samt "Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet.".
 
På listan för förra årets mest antisemitiska uttalanden hittar vi utrikesminister Margot Wallström (S). Hennes placering som nummer 8 på listan beror främst på hennes uttalande om ”utomrättsliga avrättningar” av den israeliska polisen i samband med den serie av palestinska knivattacker mot israeler som skakade landet i vintras. Wallström har under en längre tid profilerat sig som israelkritiker och ofta uppfattats som en antisemitist.
 
Wallströms pressekreterare kallar utnämnandet för oseriöst och tillbakavisar kritiken. Wallström själv har inga planer på att ens kommentera eller försvara sig. För mig framstår detta som mycket märkligt. Vi vet, att Wallström inte har tagit tillbaka sitt uttalande, som även kritiserats av bl.a. Benjamin Netanjahu. Men att Wallström inte ens kommenterar sin placering på listan väcker frågan om det handlar om ren arrogans eller helt enkelt kall fakta om Wallströms antisemitiska åsikter.
 
Hade listan getts ut av en organisation utan legitimitet hade Wallströms tysthet kunnat vara mer motiverat. Simon Wiesenthal Center är dock en legitim organisation med många års arbete för mänskliga rättigheter och omfattande arbete med kartläggningar som lett till att f.d. nazister kunnat ställas inför rätta för krigsförbrytelser. Det handlar inte om några enskilda personers åsikter utan en världsomfattande organisation som är väl respekterat, om än opinionsbildande. Således har vi all rätt att få veta var Wallström egentligen står i den här frågan.
 
Det är förstås föga smickrande för en socialdemokratisk minister att hamna på samma lista över antisemitister som en sverigedemokratisk frontfigur. Socialdemokraternas värdegrund skall ju vara alla människors lika värde. Margot Wallström har dock haft lite svårt med den frågan vid ett flertal tillfällen. Även för en lekman och utomstående har hennes uttalanden framstått mer antisemitiska än israelkritiska.
 
Israel har inte rätt i allt sitt agerande, det måste ju framhållas. Men istället för att verka för en lösning i den pågående konflikten framstår det, att Wallström hellre ger sitt stöd till terrorstämplade organisationer, åtminstone indirekt. Det är oacceptabelt av en minister som samtidigt struntar i att fördöma exempelvis Tjetjenien som förföljer och mördar sina egna medborgare med "icke-traditionellt sexuellt beteende".
 
Med det sagt är det viktigt att kunna vara konstruktiv i frågan om Israel och Palestina - något som verkar vara en mycket svår uppgift för utrikesministern. Oavsett om det handlar om personliga sympatier eller dold antisemitisk agenda är det allvarligt när en internationell organisation som arbetar för mänskliga rättigheter placerar en svensk minister på listan över de värsta antisemitiska politikerna i världen.
 
Tystnad leder inte till någonting annat än en bekräftelse på att påståendet är sant. Om fallet inte är så och Wallströms uttalanden har misstolkats, är det hög tid att ta bladet ur munnen. Wallström representerar oss i världen och vi är många som inte vill, att Sverige förknippas med antisemitism.
 
Att Björn Söder inte vill dementera sina uttalanden står sig mer konsekvent. Men varför vill inte Wallström ändra på uppfattningen om sig själv? Det är för mig en fråga som kräver ett svar.
Margot Wallström,
 
En demokratiskt vald statsöverhuvud som använder despotiska metoder och fusk för att nå sina mål är troligtvis farligare än en kuppledare som tagit makten med enga medel. Turkiets president Recep Tayeed Erdogan är ett exempel på dessa farliga figurer. Med religiöst styre som mål styr Erdogan sitt land mot totalitär diktatur och hans folk fortfarande står bakom honom och fortsätter att rösta.
 
Hur är det möjligt? Det turkiska folket måste ju se, att alla som är av annan åsikt och det minsta handlingskraftiga grips och sätts i fängelse i väntan på rättegång. Denna väntan kan bli flera år lång. Men turkarna har fortfarande demokratiska val. Således är det för mig obegripligt hur folket håller Erdogan bakom ryggen. 
 
Eller gör de det egentligen? Det återstår att se vid nästa val. Förhoppningsvis kommer Erdogan att tillåta någon annans kandidatur. Den personen lär inte få mycket plats i av Erdogan kontrollerade media och presidentens propaganda-apparat gör nog allt för att hålla honom vid makten.
 
Den turkiska polisen grep nyligen några utländska journalister och Amnesty Internationals turkiska ledare under deras möte på en ö utanför Istambul. De samtliga anklagas för att vara med i en terrororganisation. Amnesty International. Har ni hört något värre?
 
Erdogan verkar ha helt glömt bort hur vi europeer kampanjade för Erdogan själv. Han fängslades nämligen 1998 av den sekulära regeringen efter att han framfört en religiös, politisk dikt. Amnesty startade då en omfattande kampanj, som sig bör. Ingen människa ska bli fängslad för sin åsikt. 
 
Ändå stämplar Erdogan nu Amnesty som en terrororganisation eftersom de kräver, att journalisterna och de politiskt oliktänkande släpps från de turkiska fängelsen. Har du helt glömt bort, Erdogan, att det är tack vare Amnesty (som står för ALLA människors mänskliga rättigheter) du nu kan göra din politiska karriär? Utan den uppmärksamheten du fick, allt ordnat av enligt dig numer terrororganisation, så vem vet, om du hade sett dagens ljus utan galler än idag. Möjligt men inte säkert.
 
Tacksam? Det kan man inte påstå. Tvärtom. Eller kanske följer han bara sina föregångares exempel. Men i sådant fall påvisar det bara, att det handlar om en person som inte tar till sig någonting som inte passar hans agenda. En person som inte kan lära sig nånting om sina egna erfarenheter. En träskalle.
 
Tusentals regimkritiker och hundratals journalister har fängslats. Men Erdogan kan förstås inte visa sig som en svag ledare, som skulle gå med på kraven, att släppa dem. Det skulle inte vara hans nådiga beslut. Trots att Europa kräver inte en gjutta mer än vad vi gjorde, när Erdogan själv satt fängslad, så igonerar Erdogan allt.
 
Trots att bland de gripna journalister var det en svensk med, har inte Sveriges regering agerat alls. Margot Wallström är tyst som muren. Hon som annars har bestämda åsikter om både det ena och det andra, har inte ens kommenterat händelsen. Återigen har vår s.k. feministiska regering visat, att snacka går ju, men när det behövs verkstad, står de handlingsförlamade.
 
Det är dags att få arslet ur vagnen, Wallström. Fördöm gripandena och påminn Erdogan om hans egen historia. Gör ditt jobb helt enkelt. Fast jag ska nog inte hysa stora förhoppningar, när det gäller män med makt vågar inte utrikesministern gå emot. Det har vi sett redan med Putin och de tjetjenska massmorden. Snart lär vi ju se det i repris med Erdogan, ska ni få se. Och det är tragiskt av en feminist till minister.
 
 
Amnesty International, Erdogan, Margot Wallström, Mänskliga Rättigheter, Turkiet,
 
Idag, när jag läste en lista på 27 bekräftade namn på personer som Tjetjeniens regering avrättat natten mot den 26:e januari, dog en del av mig med dem. Det egentliga antalet är troligtvis högre och uppskattas till 56 avrättade. Majoriteten av dessa endast för att de misstänktes vara homosexuella. Avrättade utan åtal, utan rättegång, utan försvar, utan dom och helt utan människovärde.
 
Den yngsta av de avrättade hade hunnit fylla 19, den äldsta var 33 år gammal. De fängslades i en utrensningsaktion i den autonomiska Ryska delrepubliken som officiellt påstår, att det inte finns några HBTQ i landet. Vid en misstanke om en icke-traditionell sexuell läggning har regimen öppet uppmuntrat familjerna att begå hedersmord. Allt sker med moder Rysslands och president Putins tysta medgivande.
 
Samtliga av offren har torterats på de tre koncentrationsläger som landet satt upp just för att internera homosexuella män. Inga homosexuella kvinnor har avrättats eller arresterats. En rimig förklaring till detta är, att kvinnornas ställning i den djupt religiösa islamsika delrepubliken inte är att jämställa med männens. Därför har få kvinnor vågat stå upp för sin sexualitet.
 
Det är svårt att tro något sådant här 2017. Än mindre, att allt det här sker i ett grannlad till oss. Det som för mig är ändå svårast att acceptera är, att vår feminsitiska regering höjer inte ens ögonbryn. Utgångspunkten i allt regeringsarbete skulle vara jämställdhet. Men återigen visar det sig vara mer vackra ord än riktiga handlingar. Hur många fler måste torteras och avrättas endast för att de har en sexuell läggning som varken religionen eller landets ledare Ramzan Kadylov gillar innan regeringen gör något?
 
Att avrätta människor på dessa grunder är mot mänskliga rättigheter även om avrättningarna skulle föregåtts med en rättegång. Det kan vi inte acceptera. Det är inte dags för tyst diplomati. Sverige måste sätta tydliga krav på Ryssland cch därigenom Tjetjenien. Koncentrationslägren måste upphöras, förföljerserna likaså och president Ramzan Kadylov och hans underordnade måste ställas till svars. Sker inte det här inom en viss tid, bör sanktioner införas.
 
Stefan Löfvén och Margot Wallström, det är ni som måste få ut budskapet och det var igår. Känner ni er något rädda eller små inför den stora björnen Putin, så tänk på er stora idol Olof Palme. Palme hade ballar av stål och han hade aldrig accepterat detta. Det borde inte ni heller göra.
 
Inte ett enda människoliv ska avslutas i Tjetjenien för att man inte har en önskad sexuell läggning. Det är den enda utgångspunkten ni borde ha i diskussionen. Det finns inga andra tänkbara lösningar.
 
En sak står sig klart för mig i alla fall: Ni kan inte gå i Pridetåget om några veckor utan att skämmas om ni bara står handfallna och tittar på nu när det gäller att stå upp för den politiken ni säger er att representera.
 
Det är dags att agera. Dessa namn nedan är människor vars liv hade precis börjat, men fick ett abrubt slut. Ett namn borde vara en anledning nog. Nu är de tiotals.
 
Abdulmezhidov, Adam (född 27 maj, 1987)
 

Abumuslimov, Apti (född 1 juni, 1989)

Abdulkerimov, Said-Ramzan (född 25 mars, 1990)

Alimkhanov, Islam (född 6 juli, 1998)

Abubakarov, Adam (född 5 maj, 1995)

Bergaev, Ismail (född 19 augusti, 1998)

Dasaev, Adam (född 16 juni, 1988)

Jabaev, Zelimkhan (född 18 december, 1993)

Ilyasov, Adam (född 22 september, 1997)

Lugaev, Rizvan (född 13 september, 1987)

Malikov, Rizvan (född 1 juni, 1990)

Muskiev, Mohma (född 19 juli, 1988)

Mussanov, Temirlan (född 28 april, 1986)

Ozdiev, Usman (född 24 december, 1989)

Rashidov, Doku (född 30 maj, 1995)

Syriev, Magomed (född 23 februari, 1993)

Soltamanov, Ismail (född 30 mars, 1994)

Suleimanov, Magomed (född 3 januari, 1987)

Tuchaev, Ahmed (född 23 februari, 1987)

Khabuev, Khamzat (född 14 februari, 1993)

Hakimov, Alvi (född 16 november, 1992)

Khamidov, Shamil (född 14 november, 1986)

Tsikmaev, Ayub (född 4 april, 1984)

Shapiev, Muslim (född 28 november, 1989)

Eskarbiev, Saikhan (född 23 maj, 1992)

Yusupov, Sakhab (född 19 januari, 1990)

Yusupov, Shamkhan (född 17 juni, 1988)

 

Vila i frid. Vi kommer aldrig att glömma.

Avrättningar, Dödsstraff, Feministisk regering, Förföljelser, Homosexualitet, Kadylov, Koncentrationsläger, Lofvén, Putin, Ryssland, Tjetjenien, Wallström,