Det är lätt för en grönröstande stockholmare, att tycka att regeringens nya fordonskatt inte är mer än rätt. För folk i landsbygden, barnfamiljer med låga inkomster, hantverkare och transportörer är det rena dödsstöten. Skatten är ingenting annat än ett försök att dra in mer pengar för att kunna finansiera de luckor som bl.a. migrationen orsakat. Man behöver inte vara sverigedemokrat för att förstå detta.
 
Regeringen behöver finansiera en hel del, men det finns inga pengar. Några nedskärningar är det inte att tala om utan svaret är i en gammal och hederlig socialistisk anda att höja diverse skatter. Bilisterna är återigen i skottluggen och denna gång är det oförskämt mycket man vill dra in.
 
Man vill höja fordonsskatten på nya bilar som går på fossilt bränsle med flera hundra procent. Däremot premieras exempelvis elbilar, vars tillverkning idag släpper ut mer än en "vanlig" bli släpper ut under sin livstid. Det är fullständigt motsägelsefullt och ogenomtänkt förslag, som Miljöpartiet har gått i spetsen för. 
 
De som försvarar den nya skatten hävdar, att den endast kommer att drabba nya bilar. Det påståendet stämmer dock inte. Alla gamla och redan registrerade bilar kommer att få en skattehöjning på närmare 400 kronor per år. Det kanske låter som småpengar, men vi ska inte glömma, att svenska bilister är redan världens högst mjölkade på pengar. Höga fordonskatter, obligatorisk försäkring, oförskämt hög bensinskatt, dieseltillägg, trängselskatt i städer och besiktning blir redan tillsammans en stor börda som ingen som kör bil slipper.
 
Dieselbilar är de som drabbas mest. Det är också anmärkningsvärt då nästan alla dieselbilar går idag att köra med biodiesel, som många bilägare väljer att tanka idag. Med biodiesel är utsläppen avsevärt mycket lägre.
 
Om man vill påverka konsumenternas val, att välja miljövänliga alternativ är det skatten på omiljövänlig drivmedel som ska höjas. På så sätt väljer fler dieselbilister att tanka biodiesel och de med hybridbilar väljer att tanka etanol istället för vanlig bensin. Elbilar ska inte helt befrias av skatt eftersom de är långt ifrån ett bra miljöval. Utvecklingen går framåt, men vi är inte där än.
 
Om det ändå var så, att regeringen skulle lova utbyggnad av kollektivtrafiken, förbättring av järnvägar eller annat som skulle gynna miljön, för pengarna man planerar dra in, skulle denna chockhöjning vara något mer försvarbart. Men så är inte fallet. Finansminister Andersson konstaterar endast, att höjningen är bra för statsfinanser.
 
Bra för statsfinanser, ja. Men istället för att få en vanlig svensson att gå på knäna, ska man se över kostnaderna på många ställen som idag är mycket högre än vad som är försvarbart. Skulle man åtgärda dessa, skulle inte den nya fordonsskatten behövas.
 
Enligt min mening behövs den inte alls. Styr folks val av drivmedel istället och ordna upp områden som slukar mest är mer långsiktig och fruktsam lösning. Då skulle barnfamiljer och glesbygdens befolkning slippa de enorma hålen i sin privatekonomi. Men det bryr man sig väl inte om här i Stockholm där lagarna stiftas.
Fordonskatt, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, magdalena andersson,
 
Regeringens budgetproposition och prognos för de kommande fyra åren har ett underskott för vård, skola och omsorg på minst 50 miljarder kronor. Det konstaterar Riksrevisionen i sin granskning, som varnar för en väsentligt sämre välfärd och allvarliga problem p.g.a asylmottagning och integration. Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner och en allt sämre bostadssituation för många är faktum som kommer att drabba oss under de kommande fyra åren.
 
Budgetpropositionen sträcker sig till 2020 och har en hel del underskattningar, som enligt Riksrevisitionen ligger som minst på över 50 miljarder kronor. I sin propotition tar regeringen nämligen ingen hänsyn till, att som resultat av det enorma flyktingmottagandet har och kommer befolkningsmängden att öka väsentligt till 2020.
 
Själva flyktingmottagandet är den största boven i dramat som alltid slukar mycket mer pengar, än vad som uppskattats. Bara förra året spräcktes budgeten med flera hundra procent. Men därtill kommer utgifter som inte räknas med i kostnader för flyktingmottagandet; nämligen skola, sjukvård, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och en hel del sociala kostnader i form av exempelvis försörjningsstöd, vars ökning är ett resultat av vår generösa flyktingpolitik.
 
Det är inte längre bara Sverigedemokraterna som pratar om problemet. De flesta har insett hur dåligt skick våra statsfinanser är. Det är obegripligt, att vissa fortfarande förespråkar helt öppna gränser. Det motiveras med att nya medborgare kommer att jobba och betala skatt - ett resonemang som bygger på en målsättning, men är långt ifrån verkligheten.
 
Det är nämligen en sak att tycka om saker och ting i sak. En annan är hur just den saken hanteras. I sak tycker jag, att vem som helst ska kunna komma hit och försöka skapa sig en bättre tillvaro. Alla människor ska ha lika möjligheter överallt. Men till saken hör, att i en sådan värld måste en hel del av det skyddsnät vi har idag klippas bort. Ett sådant resonemang håller aldrig om vi vill behålla vårt välfärdssystem.
 
Staten ska inte blanda sig i den enskilde individens liv och beslut på något annat sätt, än att garantera alla lika möjligheter till skola och grundläggande sjukvård. Därefter är det upp till individen själv, att vara sin egen lyckas smed. Det är min grundsyn och skulle verkligeheten vara så, så skulle jag välkomna hit precis alla som vill komma.
 
Men så ser inte världen ut idag. Du och jag betalar för mycket, mycket mer än så. Utan att gå in på detaljer så curlar vi både våra egna medborgare och flyktingarna med allt vad det innebär. I praktiken är det både oansvarigt och ohållbart redan nu. Att fortsätta med samma flyktingpolitik som innan skulle allt rasa samman fortare än snabbt.
 
Det är inte möjligt att både ha kakan och äta upp den. Om vi ska ha helt öppna gränser, måste vi äta upp välfärdskakan och nedmontera vårt ganska väl fungerande system. Det är inte många av oss beredda att göra det. De flesta vill ha kakan kvar. Faktum är bara, att kakan kommer inte att mätta alla som kommer att kräva sin bit av den. Många av oss måste redan gå på diet.
 
Det går inte heller att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det är på tok för sent. För en genomsnittlig tvåbarnsfamilj är krisen redan påtaglig. Med 22.000 mindre i semesterkassan har ferien blivit fattigare i år tack vare Magdalena Anderssons långa fingrar. Och värre ska det bli.
 
Sossarna har nämligen en enda lösning till allt: ytterligare skattehöjningar. Kommer de på några nya skatter får det väl anses vara kreativt för att gälla dem. Dessa 50 miljarder måste fram hur vi än vänder och vrider på sakfrågan och varken Löfvén eller Andersson har visat någon form av nytänkande under sin mandatperiod hittills. Till saken hör, att i en sann socialistisk andra så underskattar man ofta de stigande kostnaderna för att sedan låtsas förvånad.
 
Vi är redan värdlens mest beskattade folk. Vi klarar inte av mer tryck. De med högre inkomster betalar redan 60% av sin lön i skatter och avgifter. Men den redan orimliga skattenivån kommer att höjas ytterligare - och det gäller oss alla.
 
Eller hur ska du annars trolla fram dessa saknade miljarderna, Magdalena Andersson? För mig veteligen är du ingen trollkarl även om du framstår som en illusionist. Det tråkiga är bara, att det är ingen som kan leva i en illusion.
magdalena andersson,
 
Sverige befinner sig i den största ekonomiska utmaningen som vi skattebetalare har någonsin haft under vår historia. Effekterna av den hittills största invandringen har inte börjat synas på riktigt ännu, men är verklighet vilken dag som helst. Regeringen menar, att skatterna måste höjas rejält och att nya skatter måste uppfinnas om den nuvarande nivån av välfärd ska bibehållas.
 
Svenskarna är redan världens mest beskattat folk. Utöver den skatt som du själv betalar på din lön, betalar din arbetsgivare ytterligare 32% i skatt. Över hälften av din inkomst går redan till staten. Det finns inga fler resurser hos vanliga Svenssons att betala mer. 
 
Vänsterpartiet, som hellre bekämpar rikedom än fattigdom, är det partiet som förespråkar skattehöjningar mest. Om Ulla Andersson (V) får bestämma, får vi tillbaka gåvo-, arvs- och förmögenhetsskatten. Detta till trots, att avskaffandet av dessa skatter tillfört mer pengar i statskassan än vad dessa skatter inbringade.
 
Två tredjedelar av din bensintank är redan skatter och De Gröna vill höja bensinskatten ytterligare. En vanlig familj med två barn har p.g.a skattehöjningar haft 22.000 kr mindre i semesterkassan i år då Magdalena Anderssons (S) långa fingrar har varit och norpat lite extra i skatter. Utvecklingen som vi fått under Löfvens (S) regering är ohållbar hur mycket man än påstår, att det är sexigt att betala skatt. Jag vill inte bli ännu sexigare, snarare känner jag mig redan för sexig för mitt eget bästa.
 
Vinsterna i välfärden är inte problemet. Förlusterna däremot är. Trots att landstingen överstiger sina budgetar varje månad klarar de inte att leverera godtagbar vård inom rimlig tid. Arbetsförmedlingen slukar en stor summa pengar ut budgeten, men framstår som en uråldrig byråkratimaskin vars leveranssäkerhet är föga imponerande. Och att inte nämna MUCF, som delar ut bidrag för miljarder utan någon som helst koll på vilka pengarna går till. Vid många fall är det ytterst tveksamt om verksamhet kan över huvudtaget påvisas hos bidragstagare. Religiösa samfund får likaså stora bidrag trots, att vi bestämt att vårt samhälle ska vara sekulärt.
 
Det behövs vinstkrav, åtminstone nollkrav för den offentliga sjukvården. Den hundraåriga traditionen har år efter år tillåtit budgetöverstigningar och inom landstingen upplevs inte detta som ett problem. Landstingen behöver styras som ett företag. Om privata aktörer klarar av sin verksamhet med marginal, borde även Landstingen kunna göra det.
 
Arbetsförmedlingen behöver förnyas och förenklas. Mycket av pengarna går till aktiviteter som inte fyller någon funktion bara för att regeringen ska kunna visa upp snyggare statistik. Även där behövs det en järnhand för att styra upp verksamheten.
 
Migrationsverket är den största boven av de alla. Arbetsflödet måste effektiviseras i alla deras processer. Åtstramningar behövs inte minst här. De ersättningsnivåerna som betalas ut för exempelvis de nyanländas boende är inte på en rimlig nivå. Det går att ha drägliga förhållanden för mycket mindre pengar.
 
Men den mest okontrollerade av alla myndigheter är MUCF. Miljarder delas ut till föreningar och organisationer som i bästa fall gör lite samhällsnytta, i värsta fall stödjer våldbejakande islamism. Detta i sin tur beror på, att ingen kontrollerar hur MUCF fördelar pengarna. Till att börja med bör anslagen till MUCF halveras. Trots den lilla nyttan många föreningar gör, är det inte meningen att du och jag ska betala grannbarnens schackspelande. Reglerna måste ses över, kontroll införas och utbetalningskraven måste skärpas dramatiskt.
 
Vi klarar inte av högre skattetryck. Och lösningen ligger inte ens där. De senaste rapporterna visar, att skattesänkningar, exempelvis slopandet av den statliga inkomstskatten skulle generera 10 miljarder mer i statskassan än vad skatten inbringar.
 
Däremot måste statliga instanser börja styras som företag med tydliga krav på rimliga kostnader. Kontrollen av pengaanvändningen måste skärpas och framför allt slöseri med skattepengar måste stoppas. Ytterligare skattehöjningar är kontraproduktiva. När ska regeringen ta till sig det?
 
Arbetsförmedlingen, Landstingen, MUCF, Migrationsverket, Regeringen, Skattetryck, Statlig inkomstskatt, Vinster i välfärd, skatter, skatteverket,