Det har stormats kring näringslivets toppar under senare tid. Hela befolkningen verkar vara upprörda över att dessa placerar en del av sina pengar utomlands för att slippa betala över 70 procent av inkomsterna i skatt. De kallas skattesmitare och kriminella. Det påstås, att det är de som raserar vår fina välfärd.
 
När saker och ting framställs vinklat, kan jag också i ett svagt ögonblick tycka, att det är förkastligt. Men efter en närmare eftertanke kommer jag ändå fram, att deras beteende är inte fräckare än regeringens. Den endä skillnaden är att regeringen får tömma rika människors bankkonton helt lagligt, medan de rika kriminaliseras när de försöker slippa den lagstadgade plundringen.
 
Allt detta gör man i rättvisans och jämlikhetens namn. "De som har mest ska även bidra mest." Att de redan med den grundläggande skatten bidrar med miljoner mer än de flesta av oss tycks glömmas bort.
 
Men att någon, vem som helst av oss, tvingas att betala över 70 procent i skatt är inte rättvisa. Rättvisa är att alla människor ges förutsättningar och möjlighet att styra sina egna liv. Att man sedan lyckas med det och påföljden blir att du inte får behålla ens hälften av det du jobbat för, ar är en bestraffning. Det är så långt ifrån rättvisa jag kan tänka mig.
 
Det är nämligen resultat av en dödssynd: Avundsjukan. Avundsjukan gör, att vissa menar, att rättvisa är lika levnadsstandard och lika mycket pengar efter skatt för alla - oavsett bidrag och ansträngning. Det tycker i grova drag hälften av svenskarna. Och jag häpnar brevid.
 
Skulle dessa människor tycka, att även skolan borde ge alla elever en femma i samtliga ämnen, trots att vissa inte har pluggat över huvudtaget? Jag tror minnsan, att de flesta skulle säga, att det vore en skandal. Ändå ser de flesta inte, att argumentet haltar lika mycket när det kommer till skatter.
 
Jag tillhör inte dem, som de högsta skatterna drabbar - långt ifrån, mycket långt ifrån faktiskt. Men min avundsjuka gentemot de ekonomiskt oberoende får mig inte att vilja bestraffa dem utan att sträva efter mer och att arbeta hårdare. Något, som dessa människor själva har gjort.
 
Och om inte har samlat hela sin förmögenhet själva, så har deras föräldrar gjort det för deras skull. Så  skulle jag också vilja ha det; att mina tillgångar tillfaller min avkomma istället för Ingas eller Mohammeds barn. Det säger sig självt. Alla jobbar hårt för sig själv och sin familj.
 
Vi har progressiv beskattning i det här landet, vilket innebär, att ju mer du tjänar, desto mer betalar du skatt. Inte bara pengamässigt utan även procentuellt. Som jag tidigare skrev, får vissa behålla endast 30 procent av sin inkomst.
 
Den enda rättvisan är ändå att vi inför en plattskatt. Det innebär, att alla människor har procentuellt samma skatt, vilket ändå gör att de rika betalar bra mycket mer än de som tjänar mindre. Dessutom har vi en undre gräns då man inte behöver betala skatt alls. 
 
Det är väl på tiden, att vi försöker lägga den svenska avudsjukan på hyllan och slutar stämpla den med etiketter som rättvisa och jämlikhet. Det är inte konstigt någonstans, att pengarna placeras utomlands när det ser ut som det gör hos skattmasen här hemma.
 
Att vi inför en på riktigt rättvist skattesystem förutsätter inte heller några större ändringar i välfärden då pengarna stanna i landet och varje öre beskattas. Det är den sannolika scenarion när alla har samma skatteprocent. Det skulle nämligen inte längre vara lönsamt att använda sig av utländska banker. Vi skulle alla tjäna på det, till och med alla ni avundsjuka jävlarna.
Skattetryck, finanspolitik, liberalism, plattskatt, progressiv skatt, skatteparadis, skatter, skattesmitare, skatteverket, svenskt näringsliv, utlandsplacering,
 
Skolorna i Kristianstad har erbjudit mellan- och högstadieelever att delta i simundervisningen i en burkini. Burkinin är inte skattefinansierade utan en gåva från Majblommekommitén. Kristianstadsbladet, som betecknar sig som liberal tidning, skriver upprörd om händelsen i sin ledare och gör en direkt jämförelse med användning av burkinin och hederskulturer hänvisandes till och med till hedersmord.
 
Att alla ska kunna gå klädda så som de vill håller jag med om. Jag måste ändå fråga när Kristianstadsbladets ledarskribent blev tankeläsare. Hen har väl ingen aning om hur dessa flickor vill klä sig i simhallen. Hela skrivelsen står enligt min uppfattning för allting annat ärn liberalism. Den kräver, att alla ska vara klädda i vanliga baddräkter.
 
Jag minns själv när jag gick i lågstadiet hur jobbigt jag själv tyckte, att det var att visa sig i badbyxor inför andra. Jag såg nämligen ut som ett biafrabarn. Jag hade ätstörningar under många år och vägde långt under det normala. Hade det erbjudits en burkini till mig då, hade jag mer än gärna tagit den på mig. Dessa flickor är troligtvis inte vana vid att visa sig halvnakna inför andra och känner sig mer bekväma med burkinin.
 
Dessutom är det ju så, att det är föräldrarna som bestämmer över sina barn till att de blir myndiga, vare sig vi vill det eller inte. Oavsett anledning så är det upp till dem om barnen har baddräkt eller burkini på sig.
 
Att alla elever blir simkunniga är ett av målen med idrottsundervisningen i skolan. Den målsättningen är långt mer viktigare att fylla än att alla ska göra det i en viss typ av klädsel. Om alternativen är att lära sig att simma i en burkini eller att inte lära sig alls, trumfar vikten av simkunskap i alla lägen.
 
Att vi ska bekämpa hedersförtryck och inte acceptera, att kvinnor måste mot sin vilja klä sig på ett visst sätt är självklart för en liberal som mig. Men att hellre neka vissa barn undervisning än att låta dem att delta i en alternativ klädsel är inte bara diskriminerande, det är omvänt förtryck. Det ska ingen kommun ägna sig åt.
 
Personligen tycker jag, att brukinin ska erbjudas till alla elever, inte bara de muslimska. Det kanske finns en och annan som inte är bekväm med att vara halvnaken bland andra. Det ska vi respektera. Målsättningen med undervisningen är att alla lär sig att simma, inte att alla har på sig en baddräkt eller simbyxor. Simkunskap är viktigare än vad eleverna har på sig.
 
Vi kan inte bekämpa förtryck med att förtrycka. Och hedersförtryck bekämpas inte heller genom att kräva att barnen följer viss klädkod. Jag tycker, att skolorna i Kristianstad har gjort helt rätt. Dessa barn har rätt att lära sig att simma och vi ska inte ta den rättigheten ifrån dem.
 
Jag är även övertygad om att när dessa barn väl blir vuxna, kommer de att ta på sig en vanlig baddräkt om det är det de vill. Och det är då vi ska stå där och ge dem allt den stöd de behöver, om de skulle tvingas att gå mot sin vilja. Det är att vara liberal. 
Burkini, Idrottsundervisning, Kristianstadsbladet, Simundervisning, skola,
 
Fler och fler unga kvinnor kommer ut offentligt som manshatare. Det är färre och färre människor som ens lyfter ögonbrynen när debattörer öppet skuldbelägger alla vita män för det sexuellta våldet som ökar ständigt i vårt samhälle. Det är kvinnor från olika förhållanden. Det kunde varit du eller din syster eller din arbetskamrat. De har dock alla en sak gemensamt: de är alla enligt egen utsago aktiva feminister.
 
Feminismen bygger på tanken om alla människors lika värde. För många feminister är det lika viktigt att försvara olika minoriteter som det är att försvara jämställdheten mellan könen. Men det har hänt något inom den feministiska rörelsen, som kan direkt jämföras med den radikaliseringen som sker inom islam eller propagandan som nazisterna sysslar med. Det handlar om en radikalisering där hatet har lanserats som något legitimt, något att vara stolt över.
 
Men att komma ut som en hatare eller öppet sprida vinklade sanningar för att göda mer hat, har inte alltid varit legitimt i vårt land. Hur kan en känd feminist ena sekunden påstå, att inom feminismen lägger vi inget värde på folks hudfärg, etnicitet eller religion och nästa sekund öppet deklarera sig att hata alla vita, gärna kristna män?
 
Ponera, att jag i denna artikel skulle komma ut som muslimhatare. (Jag kan inte poängtera nog att detta inte är mina åsikter utan bara en tanke.) I den här föreställningen skulle jag motivera mitt öppna avsky gentemot alla muslimer med att det alltid är muslimer som står för våld och terror i vårt öppna samhälle. Ifall jag deklarerade, att världen skulle se mycket bättre ut om alla muslimer var utrotade, skulle mitt uttalande bemötas med mycket starka reaktioner. Som sig bör. Men när en feminist uttrycker likvärdiga åsikter är det knappt någon som orkar ens lyfta sina ögonbryn.
 
Jag skulle förmodligen åka rakt in i en mediastorm. Och jag vågar även påstå, att det skulle vara exakt samma människor, som precis deklarerat sitt hat mot alla män, som också skulle reagera allra starkast. Alltså samma människor som precis tyckt ungefär lika, fast om en annan grupp människor. Det verkar nämligen så, att man får hata när det passar ens egen världsbild.
 
Syftet med denna parallell var att få alla er stolta manshatare att vakna upp ur den fe(l)ministiska transen och inse, att ert hat inte skiljer sig från någon annans hat. Hat är hat - och det är lika destruktivt oavsett vem du än hatar. Dessutom är det inte upp till dig att bestämma, när hat är legitimt och när det ska fördömas. Ni manshatare borde skämmas.
 
Att hata någon är ett aktivt val, precis som att älska någon. Man kan bli förbannad för stunden eller upp över öronen förälskad i första ögonblicket, men då handlar det om känslor. Om man då göder sina känslor med till saken gynnsamma faktorer börjar känslorna förvandlas till tankar, åsikter och sanningar. Det i sin tur får oss att fatta beslut, att göra ett aktivt val. Vi kan välja att exempelvis att älska någon i nöd och lust eller helt enkelt att hata lika mycket.
 
Också, att använda uttrycket "komma ut" är ett medvetet försök att få publikrn att göra en undermedveten koppling till sexuella minoriteters komma ut -processer. Desssa ser många som något jobbigt och hedervärt. Att komma ut som en manshatare är dock inte det minsta jämförbart med att komma ut som gay. En manshatare är sin egen produkt medan sexualitet är något man sällan kan själv påverka. Att komma ut som manshatare är endast ett primitivt uttryck för något man inte vill eller kan möta på en intellektuell nivå - och möjligen ett resultat av några yttre faktorer.
 
Det enda positiva med hat är, att det går att vända. Det enda som behövs är ett nytt aktivt val. Tyvärr är det långt ifrån alla som vill göra det nya valet. Istället ansluter de sig till likasinnade. På finska finns det ett uttryck, att dumheten koncentrerar sig i en grupp. Och så är det.
 
I vårt samhäller sätter vi stopp för rasistiska uttalanden och diskriminering pga kön eller sexuell läggning. Men när det gäller vissa kvinnors hat mot män, är det få som tar avstånd. Det är på tiden att vi står upp för ett samhälle som bygger på förståelse, samarbete och sympati mellan människor - "no hate". 
 
Vi har lärt oss att vi alltid ska bejaka kärleken. Men det står sig klart även, att om man inte kan älska sig själv, är man inte kapabel att älska andra. Är det kanske där problemet ligger egentligen?
feministisk extremism, hat, lady dahmer, manshat, manshatare, radikal feminism,