Anna Kinberg Batra har avgått som moderatledare. Den som tar över har en mycket kort tid på sig att vinna tillbaka de förlorade väljarna och har många avgörande beslut, som kan ligga till grund för hela valutgången, att fatta. Samtidigt känns AKB för första gången äkta och uppriktig, vilket kommer på tok för sent.
 
När jag såg på Anna Kinberg Batras avgångstal kunde jag känna, att det hela är rätt på tre punkter. Det AKB säger om Moderaternas ocha Alliansens nuläge är helt rätt. Det hon gör genom att avgå är också helt rätt. Hade hon väntat med sin avgång hade Moderaterna gått sitt sämsta valresultat till mötes nästa år.
 
Men för mig, det var för allra första gången under sin tid som partiledare, som AKB även "kändes rätt". Det var första gången jag kunde känna, att hennes ord var något hon kunde stå för till 100 procent och att allt hon sa kom både från hjärtat och genom ett moget övervägande.
 
Problemet är bara att alla dessa rätt kan vara för sent ute. Den som kommer att axla AKB:s mantel har förmodligen den svåraste uppgiften en moderatledare har fått att lösa.
 
Det är en kall fakta, att väljarna ser Moderaterna som ett splittrat parti. Den nya ledaren har till sin största uppgift att förena partiet, inte mist ideologiskt. Väljarstödet började svikta efter AKB:s flört med Sverigedemokraterna. Det splittrade även partiet i två läger och var startskottet av hennes avgångsprocess. Det jag ser som den viktigaste frågan den kommande partiledaren har att svara på är om Moderaterna är beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna i sakfrågor. Svaret på den frågan väntas även av allianskamraterna, framför allt av Liberalernas Jan Björklund.
 
Moderaterna känns inte som ett tydligt parti idag. För mycket interna stridigheter om ideologi och otydligt budskap gör, att väljarna inte vet vad de röstar på, om de röstar på M. För viss typ av väljare spelar inte detta någon roll - jag pratar om SD-väljarna, som sällan ens vet var partiet står i andra frågor än invandring. Men när det gäller väljare som kan tänka sig att ge sin röst för M, är det av yttersta vikt, att partiet har en tydlig poitik. Den nya ledaren har en mycket kort tid på sig, att komma med politik som går hem, är tydlig och vinner mark.
 
Också Alliansen är splittrad. Även om alla partier står bakom ett fortsatt samarbete, är splittringen påtaglig vid många viktiga frågor, inte mist samarbete med Sverigedemokraterna. Den kommande ledarens uppgift kommer alltså inte endast vara att ena det egna partiet utan även att hålla ihop Alliansen. Misslyckas hen med detta uppdrag är det enligt min mening högst sannolikt, att hela Allianssamarbetet kommer att gå i graven efter valet.
 
Det spekuleras just nu, vem som kommer att ta över. Den starkaste kandidaten och den som förmodligen är den enda som skulle kunna klara av uppgiften är förra finansmarknadsministern Ulf Kristersson. Tyvärr har Kristersson meddelat, att hans kandidatur inte är aktuell. men det kan också vara spel för gallerierna.
 
Ett annat namn som lanserats som en tänkbar kandidat är också en gammal minister, nämligen Elisabeth Svantesson. Hennes religiösa tillhörighet med LIvets Ord och hennes aktiva abortmotstånd ligger dock henne till last i gemene mans ögon. Faller valet på henne, tror jag att Moderaterna gör ett val som kommer att kosta dem ännu en valförlust.
 
Den enda som är sugen på att ta över är f.d. försvarsministern Mikael Odenberg. För mig känns han bara "old school" och något av passé. Likaså Beatrice Ask, som förknippas med många knäppa uttalanden.
 
Några av jokrarna i spelet nämns f.d. MUF-ledaren Johan Forsell (som även valdes för Sveriges sexigaste man av tidningen QX jury för 10 år sedan) som tilltalar många yngre väljare samt ex-ministern Gunilla Carlsson, som jag personligen skulle ställa mig bakom om jag hade någon talan i detta. Hanif Bali har också varit på tapeten, men hans provokativa stil skulle vara ett självmord för partiet i nuläget.
 
Det enda som står sig klart, är att den kommande partiledaren måste vara något av en superhjälte då uppdraget är nästintill en "Mission Impossible". Men vem vet, Moderaterna har tagit sig ur djupare svackor än så. Till deras fördel ligger ju regeringens vanvettiga skattepolitik och alla de skandalerna som utlöst varandra under det senaste året.
 
Vem det nu än blir, är en sak säkert. Den personen kommer inte att avgöra endast Moderaternas framtid utan hela Alliansens. Så just därför, mina moderata vänner, tänk nu och tänk noga. Och därefter tänk en gång till.
akb, alliansen, moderaterna,
 
Genom att det plankas i kollektivtrafiken förlorar SL varje år omkring 300 miljoner kronor i rena biljettintäkter. Det är en summa som stjäls från hederliga, betalande resenärers plånböcker i form av relativ dyra biljettpriser.
 
Om alla betalade för sitt resande, skulle SL-kortet kosta oss enligt en grov beräkning ca 50 kronor mindre i månaden. Det skulle innebära en besparing för var och en på 600 kr om året. En fyrbarnsfamilj skulle kunna göra en liten semester för de pengarna.
 
Men alla vill inte betala. För det är för dyrt. Okej, säger jag, men har du som tycker det, har du tänkt en sekund på varför det är så dyrt?
 
Organisationen Planka.nu säger sig fint att jobba för avgiftsfri kollektivtrafik, som finansieras av skatter. Själva verket är det en semikriminell organisation, som uppmanar till kollektiva personrån. Går man in på organisationens hemsida, märker man efter en minut att det handlar om en kommunistisk rörelse som självrättfärdigar sina åsikter och mål på bekostnad av alla andra, som inte delar deras åsikter. Det är vi som betalar, som bekostar även deras resor.
 
Planka.nu tycker i praktiken, att ju mer du tjänar, desto mer bör åkandet kosta. Trafiken skulle ju finansieras av progressiva skatter. De tycker alltså, att det inte räcker, att alla vi redan betalar över hälften av våra inkomster i skatt. Hårt arbete, långvarigt studerande och företagsamhet ska alltså enligt dem vara straffbart.
 
Planka.nu håller även på med en slags Robin Hood -verksamhet. Om du istället för att betala för ditt resande väljer att betala en medlemsavgift för organisationen, betalar de dina böter du kan råka ut för. Och mer böter lär det bli med tanke på att nästa år ska antalet biljettkontroller dubliceras.
 
Planka.nu utger sig inte endast att vara Robin Hood utan även Moder Teresa. På deras hemsida uttrycker de oro för försämrade arbetsförhållanden för alla biljettkontrollanter. Som om de ville, att biljettkontrollanter ens existerade!
 
Planka.nu är allting annat än Robin Hood eller Moder Teresa. Pengarna som de "ska ta tillbaka" är inte stulna pengar eller ohederligt insamlade inkomster. Det är pengar som de själva har stulit från alla andra. Det är som att snattare hade en förening som betalade deras böter, som orsakats av snatteri. Den enda skillnaden är att plankare snattar kollektivt av alla andra, vilket inte på något sätt gör saken bättre. Till råga på detta ska vi tro, att de på riktigt är oroade för kontrollanternas arbetsförhållanden. Tillåt mig att skratta!
 
Jag personligen låter aldrig någon att rygga på mig i tunnelbanan. Fräckare beteende finns inte. Det är som att gå och bajsa på grannens trappa och be om toapapper. 
 
Självklart finns det situationer där plankning kan anses vara mer rättfärdigat. Sitiuationer, ja. Men det är inte det Planka.nu handlar om. Det handlar om organiserad plankning. Och det är inte på något sätt acceptabelt eller försvarbart. Det är på grund av den systematiska och organiserade plankningen vi alla måste betala mer för våra SL-kort.
 
Sluta leka Robin Hood! Sluta förlklä ert snatteri i politisk skepnad. Om ni hade ens en uns hederlighet i kroppen, skulle även ni har råd att betala för ert resande. Och sluta snacka om att alla inte har råd. Kostnaden för SL-kort ingår till och med i försörjningsstödet. Att ni inte vill betala är ingenting annat än snålhet på gränsen till kriminellt beteende.
 
 
SL-kort, Stockholms Lokaltrafik, biljettkontroller, kollektivtrafik, planka.nu, plankning,
 
Fler och fler unga kvinnor kommer ut offentligt som manshatare. Det är färre och färre människor som ens lyfter ögonbrynen när debattörer öppet skuldbelägger alla vita män för det sexuellta våldet som ökar ständigt i vårt samhälle. Det är kvinnor från olika förhållanden. Det kunde varit du eller din syster eller din arbetskamrat. De har dock alla en sak gemensamt: de är alla enligt egen utsago aktiva feminister.
 
Feminismen bygger på tanken om alla människors lika värde. För många feminister är det lika viktigt att försvara olika minoriteter som det är att försvara jämställdheten mellan könen. Men det har hänt något inom den feministiska rörelsen, som kan direkt jämföras med den radikaliseringen som sker inom islam eller propagandan som nazisterna sysslar med. Det handlar om en radikalisering där hatet har lanserats som något legitimt, något att vara stolt över.
 
Men att komma ut som en hatare eller öppet sprida vinklade sanningar för att göda mer hat, har inte alltid varit legitimt i vårt land. Hur kan en känd feminist ena sekunden påstå, att inom feminismen lägger vi inget värde på folks hudfärg, etnicitet eller religion och nästa sekund öppet deklarera sig att hata alla vita, gärna kristna män?
 
Ponera, att jag i denna artikel skulle komma ut som muslimhatare. (Jag kan inte poängtera nog att detta inte är mina åsikter utan bara en tanke.) I den här föreställningen skulle jag motivera mitt öppna avsky gentemot alla muslimer med att det alltid är muslimer som står för våld och terror i vårt öppna samhälle. Ifall jag deklarerade, att världen skulle se mycket bättre ut om alla muslimer var utrotade, skulle mitt uttalande bemötas med mycket starka reaktioner. Som sig bör. Men när en feminist uttrycker likvärdiga åsikter är det knappt någon som orkar ens lyfta sina ögonbryn.
 
Jag skulle förmodligen åka rakt in i en mediastorm. Och jag vågar även påstå, att det skulle vara exakt samma människor, som precis deklarerat sitt hat mot alla män, som också skulle reagera allra starkast. Alltså samma människor som precis tyckt ungefär lika, fast om en annan grupp människor. Det verkar nämligen så, att man får hata när det passar ens egen världsbild.
 
Syftet med denna parallell var att få alla er stolta manshatare att vakna upp ur den fe(l)ministiska transen och inse, att ert hat inte skiljer sig från någon annans hat. Hat är hat - och det är lika destruktivt oavsett vem du än hatar. Dessutom är det inte upp till dig att bestämma, när hat är legitimt och när det ska fördömas. Ni manshatare borde skämmas.
 
Att hata någon är ett aktivt val, precis som att älska någon. Man kan bli förbannad för stunden eller upp över öronen förälskad i första ögonblicket, men då handlar det om känslor. Om man då göder sina känslor med till saken gynnsamma faktorer börjar känslorna förvandlas till tankar, åsikter och sanningar. Det i sin tur får oss att fatta beslut, att göra ett aktivt val. Vi kan välja att exempelvis att älska någon i nöd och lust eller helt enkelt att hata lika mycket.
 
Också, att använda uttrycket "komma ut" är ett medvetet försök att få publikrn att göra en undermedveten koppling till sexuella minoriteters komma ut -processer. Desssa ser många som något jobbigt och hedervärt. Att komma ut som en manshatare är dock inte det minsta jämförbart med att komma ut som gay. En manshatare är sin egen produkt medan sexualitet är något man sällan kan själv påverka. Att komma ut som manshatare är endast ett primitivt uttryck för något man inte vill eller kan möta på en intellektuell nivå - och möjligen ett resultat av några yttre faktorer.
 
Det enda positiva med hat är, att det går att vända. Det enda som behövs är ett nytt aktivt val. Tyvärr är det långt ifrån alla som vill göra det nya valet. Istället ansluter de sig till likasinnade. På finska finns det ett uttryck, att dumheten koncentrerar sig i en grupp. Och så är det.
 
I vårt samhäller sätter vi stopp för rasistiska uttalanden och diskriminering pga kön eller sexuell läggning. Men när det gäller vissa kvinnors hat mot män, är det få som tar avstånd. Det är på tiden att vi står upp för ett samhälle som bygger på förståelse, samarbete och sympati mellan människor - "no hate". 
 
Vi har lärt oss att vi alltid ska bejaka kärleken. Men det står sig klart även, att om man inte kan älska sig själv, är man inte kapabel att älska andra. Är det kanske där problemet ligger egentligen?
feministisk extremism, hat, lady dahmer, manshat, manshatare, radikal feminism,