En ny trend håller på att skapas. Den heter NoFap och syftar till avhållsamhet från onani. Som om det skulle vara just vad vår stressad och irriterad värld skulle behöva. Så länge det inte handlar om ett beroende eller en tvångsmässig aktivitet till följd av en trauma, är onani bra för oss. Det finns inga vetenskapliga belägg för att avhållsamhet från onani skulle vara en fördel. Däremot finns det väldigt mycket fakta som säger till oss, rakt upp i asiktet: Onanera mera!
 
Det är vetenskapligt bevisat, att 5-7 ejakulationer i veckan på egen hand minskar risken för prostatacancer. Ny forskning påvisar också, att kvinnor som får regelbundna orgasmer på egen hand löper mindre risk för infektioner i livmoderhalsen och upplever minskad premenstruell smärta. I båda fallen är det av betydelse, att orgasmerna uppnås på egen hand i och med vid samlag sprids bakterier och sexuellt överförbara sjukdomar som ökar risken för ovan nämnda tillstånd.
 
Onani minskar och förebygger stress, det minskar insomningsbesvär och ger en hormonkick som är den största dopaminfrisättningen vi kan få utan att använda droger. Det gör dig med andra ord lycklig. Forskarna säger också, att det är olika slags frisättning som upplevs vid sex och onani. Således borde inte det ena utesluta det andra.
 
Sexologerna uppmanar oss att onanera oavsett om det leder till en orgasm. Bra där. På så sätt lär vi känna våra kroppar och kan vara mer lyhörda mot våra partners och även guida dem för att uppnå ett bättre sexliv. Vissa debattörer har krävt, att onani skulle bli ett obligatorisk som skolämne.
 
Det låter drastiskt, men det behövs sanneligen mer sexualupplysning i skolan än vad jag fick på min tid, i alla fall. Hela en och en halv timme ägnade min gympalärare åt sexualkunskap vars enda budskap var, att om vi inte använder kondom, blir tjejerna gravida. Resten kvittade han med att "ja, ni vet ju hur det är".
 
Fast det visste vi inte. Jag skyller på min gympalärare för att vissa av mina killkompisar från högstadiet vet fortfarande inte var klitoris sitter. Jag skyller honom på, att jag fick titta på porr för att förstå, vad det är jag ska göra för att få den där utlösningen. Jag skyller på honom, att en hel generation av killar i Finland har en skev bild om hur en sexakt ska gå till eftersom de enda lärarna vi hade var John Holmes och Tracy Lords. 
 
Jag hade hoppats på, att det inte skulle se likadant ut idag, men när jag har pratat med högstadieungdomar om sexualundervisning, så säger de att den är nästintill obefintlig. För mycket är upp till läraren, som kanske råkar vara min klasskamrat som inte själv vet bättre.
 
Onani är viktigt. Och det är en del av sexualkunskapen. Det måste bli en förändring i vårt synsätt på onani och vår sexualitet. Kvinnor måste sluta tycka, att deras män är otrogna om de onanerar. Att de tror det är bara brist på kunskap. Män måste börja ta på sig själva nån annanstans än bara på snoppen för att förstå, att de själva liksom kvinnorna är en sexuell helhet och att kvinnan inte uppnår den finaste orgasmen av hardcore penetrering i analen. Också brist på kunskap. Att det är så skevt är inte porrens fel, det är skolans fel. Hade vi inte haft porren, hade vi inte vetat ens det lilla vi fick med oss i kappsäcken.
 
Det är på tiden, att sexualundervisningen tas på allvar. Det kanske ändå inte är så drastiskt att säga, att onani borde ingå i läroplanen. Det är ju lika viktigt som motion och rätt kost. Kan vi inte ens ge oss själva en njutning, hur i helskotta ska vi då lyckas med det när det gäller andra?
 
NoFap är nog det dummaste initiativet jag hört talas om. Istället bör vi alla onanera mera - så vi inte blir flera. Det gör nämligen oss män lite uthålligare också, vilket minskar ju chansen för den olyckliga omständigheten.
 
Så se nu till, att du får en skön stund på egen hand idag. För din egen och andras skull.
NoFap, onani, sexualundervisning, sexualupplysning, skola,
 
Vi har fått bevittna många terrorattacker i år. Alla de väcker reaktioner hos folk. Det är många som utnyttjar det som skett i sin egen vinning. Nationalister vill stänga gränserna medan motsatta sidan anser, att det är utanförskapet och det icke inkluderande samhällsklimatet som ligger bakom. Det finns många som utmanar till att vi ska fortsätta leva våra liv som förut - "business as usual", säger de.
 
Terrorismen syftar till att genom hot, våld eller ödeläggelse åstadkomma förändringar i samhällsstrukturen eller i ett enskilt ämne. Målet ska uppnås genom att skapa rädsla, oro och obalans. Terrorn har också sett olika ut genom åren. Politisk terrorism är den äldsta formen av terror. Genom attacker har man velat åstadkomma förändringar. Ofta har kommunistiska ideal stått bakom terrorismen. Även nationella motiv har varit en viktig faktor för terrorister, speciellt under 80-talet. Den senaste och numera den dominerande formen av terrorism är religiöst motiverat. Enligt en tolkning av koranen ska man genom terrorattacker åstadkomma obalans som i sin tur leder till ett heligt krig vars syfte är att bilda en religiös världsomspännande islamisk stat.
 
Terrorister ser inget fel med att begå dessa horribla attentat. Tvärtom. Det är det enda rätta för dem, deras övertygelse. Samhället i stort har dock aldrig accepterat det. När Winston Churchill sa till det engelska folket, att de ska fortsätta med sin "business as usual" menade han inte, att hotet från Tyskland borde ignoreras eller förnekas. Han menade, att medborgare skulle fortsätta göra motstånd och försvara sin demokrati precis som man alltid gjort. På så sätt är "business as usual" lösningen på problemet. Vi ska fortsätta motverka extrema krafter precis som vil alltid gjort - inte ignorera det.
 
Ingen människa är ond från början. Barn med samma uppfostran och samma sociala förutsättningar väljer ändå olika. Den ene blir terrorist medan den andra blir en socialarbetare. Har den ena levt ett helt annan typ av liv i utanförskap medan den andra inte? Svaret är nej. Men den ene har blivit påverkat av något som har fått hen att göra ett aktivt val. Det är därför viktigt, att förstå, att det inte går att skylla på samhället eller en misslyckad integration (även om det inte finns någon som skulle kalla integrationen en succé av många andra anledningar). Det är de religiösa miljöerna som föder dessa tankar; och där finns det folk från samhällets alla klasser.
 
Jag som inte är muslim har ganska svårt att motverka islamismen av just den anledningen. Jag besöker inte moskéerna och även om jag gjorde det så skulle jag inte bli hörd då jag inte är troende. Det är just här vi kommer till lösningens kärna: Att förändringen kan endast börja inifrån. De religiösa ledarna i Sveriges moskéer måste enas om en sak: Att extremism inte kan tolereras och på alla tänkbara sätt motverka den. Än så länge har vi dess värre fått rapporter endast om det motsatta. Jihadisterna avlöser varandra i predikstolen  de svenska moskéerna och muslimska föreningar. Det måste upphöra om man vill bli tagen seriöst. 
 
Påståendet om islam som en fredlig religion måste också levas upp till. Är islam fredlig och kababel till en samexistens med andra religioner, ska det inte finnas utrymme för andra tolkningar. Alla muslimska församlingar i Sverige säger sig representera den fredliga tolkningen av koranen, men ändå finns det tiotusentals muslimer i sverige med sympatier för extremism. Det är inte så konstigt med tanke på föreläsarnas öppna budskap.
 
Några före detta muslimer har sagt till mig att islams modernisering och förmågan att samexistera med andra religioner kommer aldrig att kunna att ske, först och främst av teologiska skäl. I och med den passiva hållningen är jag böjd att hålla med, åtminstone om status quo får fortsätta. Men ingen bli gladare än jag för att behöva erkänna, att jag hade fel, om framtiden bevisar motsatsen.
islam,
 
Terrordåd avlöser varandra i Europa. Bryssel, Paris, Berlin, Stockholm och nu senast Manchester är några av raden hemska händelser som ställt många familjers, föräldrars och deras barns liv till sin spets. Varför? frågas det ofta. Låt mig berätta för er varför.
 
Alla de senaste terrordåden har en gemensam nämnare: radikal islam. Jag är medveten om, att några organisationer och dess företrädare samt några av mina vänner kommer att stämpla mig som islamofob efter denna skrivelse. Till er vill jag säga: Skärpning! För det första: Fobi är en sjukdom och det lider inte jag av, inte faktiskt någon form av fobi. För det andra: Det får vara slut med att sopa allting under mattan med att kalla all kritik och granskning islamofobi. Jag köper inte det längre. Det är nämligen dags att lägga korten på bordet.
 
Diskussionen om varför radikal islam får så många anhängare i Sverige förs i media och vi är många som har en åsikt. Men diskussionen borde inte föras i tidningar och tv. Den bör vara högst aktuell i moskéerna. Imamerna borde vara i spetsen av demonstrationerna och ärligt stå mot den här vidriga tolkningen av islam. Ändå fylls debattprogrammen endast av representanter som endast förnekar att problemet existerar och vänder diskussionen att handla om dem som inte är en del av problemet. Att majoriteten inte är radikala minskar inte allvaret med att en hel del är det. 
 
Roskildes Universitet i Danmark gjorde en omfattande undersökning bland danska muslimers sympatier gentemot radikal islam. Inga svenskar intervjuades, men siffrorna kan i allra högsta grad ge en ansenlig bild om hur det ser ut även här hemma. Enligt undersökningen är 5,6 % av danska muslimer mellan 15 och 30 år radikala islamister. Ytterligare 17,8 sympatiserar med ideologin, men är icke aktiva. Över 23% av unga muslimer i Danmark har alltså en radikal syn på sin religion. Översatt till svenska siffror skulle det innebära, att det finns ca 35.000 islamister i Sverige. Det är mer än hela Varberg har invånare.
 
Självklart är inte alla muslimer radikala. Och självklart är inte alla sverigedemokrater nazister. Självklart tillhör inte alla vänsterpartister den våldsbejakande vänstern. Jag tror att vi alla förstår det. Det som har hänt i de två sistnämda organisationer är att de har försökt ta tag i sitt förflutna och arbetar kontinuerligt och aktivt för att motverka dessa extrema former av ideologin. När ska det hända i moskéerna? När ska vi få se liberala imamer som föreläsare på de olika muslimska föreningarna? Är det inte dags att ta ansvar istället för att gå kring problemet som en katt omkring en het gröt? När ska vi få se de miljonerna som staten skjuter till dessa organisationer, att användas till någonting som verkligen kan göra skillnad?
 
Situtationen ser ut som det gör mycket på grund av att de religiösa ledare inte tar sitt ansvar. Någonstans kommer dessa radikala idérna ifrån. En vild gissning om källorna är kanske de diverse föreläsningarna med radikala predikanter. Det börjar bli svårt att ta avstånd efteråt när historien upprepar sig gång på gång. Det ligger nära tillhands med den gamla folkvisdomen om att det man sår, det man skördar. Och det är ledarna som får stå till svars när det är dags att förklara sig - inte den gemene mannen.
 
Om påståendet om fredlig islam stämmer, är det dags att Sveriges muslimers religiösa ledare står upp för den och gör något konkret för att motverka utvecklingen. Förtroendet börja tryta hos mig i alla fall. Läget är akut. Det är dags att agera och ta ansvar för den skörden som ni själva lagt grunden till. Annars kommer det inte att dröja länge till innan vi kommer att få bevittna nya hemskheter i vårt land där det faktiskt går att samexistera.
islam, religion, terrordåd,