Foto: Helsingin Sanomat
 
Sedan länge har det varit förbjudet att köpa sexuella tjänster, medan försäljning av dessa är icke straffbart. Svenskarna har jobbat hårt för att marknadsföra modellen till andra länder och vissa har nappat, andra tycker, som sig bör, att lagen är befäng, tandlös och moralistisk. När den infördes var huvudargumentet att man ville skydda kvinnorna mot den patriarkala maktstrukturen och fokus skulle läggas på att hjälpa kvinnorna ur den skadliga världen. Trafficing och koppleri har varit straffbart sedan tidigare.
 
Människor har köpt sex i olika former så länge det finns historieböcker. Det är en företeelse som inte har och inte kommer att försvinna. Man har traditionellt sett männen som köparen och kvinnan som säljaren. Hela lagen bygger på det. Att det skulle finnas andra som köper sex är ett faktum man valt att blunda för. Det är ju inget problem.
 
I och med flyktingvågen har de nordiska länderna fått nya invånare som i brist på sysselsättning syns hängandes på våra gator. Unga minderåriga killar som kommit hit som ensamkommande flyktingbarn. Dessa killar utbildas angående vårt synsätt om jämställdhet, att sex är något kvinnor inte bjuder till bara för att de bär korta kjolar. Det tycker vi är viktigt och vi borde vara mycket tydligare i det här avseendet, anser många.
 
Kvinnor har också köpt sex genom tiderna. I Helsingfors är det ett utbrett problem, att vuxna finländska kvinnor köper sex av minderåriga asylsökande. Länk Jag säger problem, eftersom detta handlar om barn. Prislappen som gäller på Helsingfors centralstation uppges vara 20€. Vad hände där? Nu är det ju inte längre patriarkalt förtryck som vi ser. Det är kvinnor som köper sex. Av barn. I en utsatt situationn. Snacka om ett matriarkalt förtrtryck.
 
Detta är problematiskt dels för att det bevisar motsatsen av vad vi lär asylsökande om våra värderingar. Förvisso visar detta, att  även på dessa områden är vi jämställda. Men det grundläggande är, att dessa kvinnor är inget annat än hebefiler som köper sex av barn. Hade det handlat om män som köper sex av tonårstjejer, hade det varit helt andra bullar.
 
Ska lagen skydda endast tjejer? Svaret är nja. Det är ju utgångspunkten i lagen. Men jag är övertygad om att det här fenomenet inte är unikt för Finland utan att det sker mitt framför våra ögon även här hemma.
 
Kan det vara så, att det är dags för vår feministiska regering att ta av sig skygglapparna, inse skillnaden på trafficing och frivilligt sexarbete och ta tag i de verkliga problemen? Det skulle jag se som riktig feminism.
 
Fi ska byta namn till Feministerna. Ungefär lika akkurat som att Folkpartiet heter numera Liberalerna. Finns inte mycket liberalism i Folkpartiet och inte många seriösa feminister i Feministiskt Initiativ. Men Gudrun & co. kör på och populistiskt nog lovar hon allt till alla - utan att ta ansvar för det.
 
Om Fi får bestämma får vi bl.a. sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och fast anställning som den enda anställningsformen, gratis kollektivtrafik, gratis dagis, sänkt inkomstskatt, allmän rösträtt till alla som vistas i landet och så gott som gratis tandvård. Utöver detta ska försvaret och eventuellt fängelsestraff avskaffas och positiv särbehandling av kvinnor införas på en massa områden. Det är alltså svårt att hitta en grupp människor som inte skulle gynnas av att rösta på Fi.
 
Men det finns ett stort frågetecken som varken Gudrun eller någon annan på Fi kan svara på. Och det är hur det hela ska finansieras. Slutsumman på reformerna som föreslås är nämligen lika stor som halva Sveriges statsbudget. Det enda svaret vi får är, att Fi älskar skatt.
 
Och det måste man verkligen göra om man röstar på Fi. Att vi redan har ett av världens högsta skattetryck bekymrar inte Fi; pengarna ska ju fördelas så, att det inte spelar någon roll hur mycket du har lagt på studier eller hur mycket arbete du har lagt ner - alla ska ha lika mycket i slutändan.
 
Visst, det är en vacker tanke, att vi ska dela lika. Men det fungerar inte i verkligheten. Till och med Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet har förstått detta. När jag lyssnar på Gudrun framstår hon närmast som en sagotant som berättar om en värld där vi alla lever lyckliga i resten av våra dagar. Det är förstås viktigt, att ha en ideologi. Men det finns skillnad på ideologi och verkliga förslag som skulle rasera hela vårt samhälle.
 
En annan sak som Fi har det svårt för är, att välja sina fajter. Det patriarkala förtrcket ska bekämpas på alla områden. Visst. Men vore det inte lite bättre, att kämpa för några viktiga punkter istället för att diskutera Paolo Robertos tuttskämt på bästa sändningstid i Sveriges största nyhetsprogam? Är det seriös feminism, Gudrun? Är det här en kärnfråga som ni vill profilera er med?
 
Om Gudrun tycker det, får det står för henne och hennes parti. För en annan framstår det som trams. Precis som resten av det feministiska initiativet.