Foto: Expressen
 
Visst blev du förbannad eller helt enkelt inte trodde på att jag menar min rubrik. Det gjorde du nog helt rätt i. Det är varken min mening eller sant på något sätt. Inte när det gäller Rakhmat Akilov. Men det är kall fakta när det gäller många andra terrorister med långt fler liv på sitt samvete, när de återkommer till Sverige efter att stridit för IS.
 
Tänk scenariot där åklagaren släpper Rakhmat Akilov från häktet med motivering att han har det traumatiskt efter allt och behöver återanpassas till samhället så han blir en produktiv medborgare. Åklagaren vädjar också till allmänheten, att ha förståelse och utbildande talar om för oss, att avradikalisering är en process som tar tid. Men med tiden så tror Sverige på honom och det är därför vi ska hjälpa Rakhmat med en del saker som underlättar hans återanpassning. Han ska få en träningslägenhet där han kan bo i alla fall två år, så att han kan leta efter eget under tiden. Med lönebidrag och Arbetsförmedlingens extra insatser, båda delar finansierade av skattebetalarna, ska vi även hitta Rakhmat ett arbete som han kan trivas med. Allt det här hjälper ju honom. Om det verkar så, att Rakhmat behöver professionell hjälp, ska vi se till att han får psykologsamtal, det kan vi gott kosta på. På sikt blir Rakhmat säkert en bra svensk - avradikaliserad och hederlig medborgare.
 
Låter det som ett skämt? Det är det inte när det kommer till återvändande IS-terrorister som spenderat månader, om inte år, i Mellanöstern, torterat, våldtagit bombat och dödat alla oliktänkande i sin väg - ofta många fler än de fyra människor och en hund som misstog sina liv på Drottninggatan. Meningen är inte att bagatellisera det som hände, utan jag efterlyser någon form av propotionelig logik i det vi sysslar med i det här landet. 
 
Även om du frågar någon som står bakom IS-krigarnas särbehandling, ifall vi bör göra samma sak med Rakhmat Akilov, får du garanterat ett nekande svar. Varför då? Vad mer är skillnaden mellan Akilov och alla de hundratals terrorister i Mellanöstern, mer än att de dödat bra många fler människor? Blir människoliv helt plötsligt mycket mer värt på svensk mark? Eller är det huvud taget något värt när de "dödar sin egen sort"? Ett mord, dessutom mycket avsiktligt sådant, är ett mord hur vi än vänder och vrider på det. Tar jag livet av en kines i Singapore, lik förbannat får jag stå till svars för det även om jag återvänder till Sverige efter att gjort detta. Inte erbjuds jag hjälp och VIP-kort till bostads- och arbetsförmedlingen. Nej, jag får en expressbiljett till Kronobergshäktet!
 
Och det är till Kronoberg de återvändande IS-terroristerna ska skjutsas. Även om det var så, att deras medverkan i terrorn inte skulle kunna bevisas och vederbörande måste släppas under förundersökningen, har vi gjort ett ställningstagande. Du är punktmarkerad. Det är ett litet pris att betala. Inom den religion de krigar för skulle de stå inför en halshuggning eller en stening. Vad sägs om det?
 
Refugees Welcome var en proteströrelse mot en strupt invandring. Den rörelsen finns knappt kvar. Men Terrorists Welcome är en rörelse, som vår feministiska regering driver. Svara på mig, Stefan Löfvén, varför är bara svenska kvinnor berättigade er feminism? Är inte de våldtagna och dödade kvinnorna i Syrien och Irak lika viktiga? Det börjar gå riktigt utför regeringen nu och tyvärr verkar det inte finnas någon broms i vagnen de åker i. Jag väntar bara när det smäller på riktigt.
Foto: Le Monde
 
Det har knappast undgått någon, att Saudi-Arabien - landet där kvinnor inte får köra bil eller lämna hemmet utan en manlig släkting - kommer att representera sitt geografiska område i FN:s kvinnokomission. Landets deltagande klubbades igenom med 45 röster av 52 därav även Sveriges röst. Endast sju länder röstade emot och det råder en stor misstänksamhet, att Sverige har röstat för Saudi-Arabien.
 
Jag vågar påstå, att fallet är exakt så. Utrikesdepartementet vägrar kommentera eller lämna ut information till medborgare hur makthavarna har använt sin röst. Jämställdhetsminister Åsa Regnérs enda kommentar om omröstningen är, att alla medlemsländer har lika rätt att delta i kommitéerna. 
 
Ja, så må vara, men för det första är det högst olämpligt, att just det landet i världen där kvinnornas rättigheter ligger sämst till och vars målsättning med deltagandet är att bromsa utvecklingen av jämställdheten väljs som en representant för länderna i Mellanöstern. För det andra har vi i Sverige enligt egen utsago en feministisk regering. Alla beslut regeringen fattar ska vara speglade mot jämställdhet och feminism. Att inte lämna ut information om hur Sverige har röstat talar sitt eget språk - och i det vokabuläret innefattar inte feminism.
 
Medborgare har rätt att veta hur vår röst i världen används. Det enda rätta i detta läge är, att tala om för folket om vi som nation står bakom valet av Saudi-Arabien eller om vi hade bollar att tycka annorlunda. Den chansen är dock mycket liten. Löfvén och andra representanter från regeringen var ju på statsbesök i Saudi-Arabien rätt nyligen och Löfvén redan då gjorde uttalanden som ansågs olämpliga.
 
Regeringen säljer sina ideal för vapenexporten. Det är min kvalificerade gissning om läget. Det är då väldigt svårt att stå för sina vackra ord om feminismen. Att ha Saudi-Arabien med i kvinnokomitén är som att ha greven Dracula som chef över blodbanken. 
 
Inte har jag bara tappat det sista av förtroendet för regeringen Löfvén utan jag är förbannad på dem. Ut med informationnen om hur Sverige röstade. Skulle ni mot förmodan röstat mot, lovar jag rösta på er vid nästa val. Jag är så övertygad om att ni svikit hela landet med er "feministiska" politik att jag vågar ge er mitt hedersord. Det är mycket mer än vad ni kommer att kunna göra.
Foto: Le Monde
 
Sällan har ett utländskt presidentval (utom USA:s) varit så intressant att följa som Frankrikes. I den andra och avgörande omgången möts den högerextrema Marine Le Pen och den socialliberala Emmanuel Macron. Kandidaternas politik står så långt ifrån varandra som den bara kan. Men det är inte allt för enkelt eftersom båda kandidaterna har avvikande åsikter från den klassiska nationalkonservativa respektive socialliberala linjen. Det blir inte lätt för en fransman att välja. Mycket kommer att avgöras på kandidaternas inställning till enskilda frågor.
 
Le Pen vill lämna Schengensamarbetet omedelbart och titta på möjligheterna för ett evetuellt urträde från EU. Det kommer också vara en katalysator i EU-diskussionen i andra länder. En evetuell Frexit skulle ha katastrofala följder för Eurosamarbetet och EU-projektet i sin helhet. Macron däremot är den mest europavänliga kandidaten man kan hitta. Vinner Macron, vinner EU.
 
En mycket het fråga som kan avgöra valet är invandring och dess följder. Le Pen vill minska invandringen med 95% och strypa anhöriginvandringen. Hon har gjort sig känd för att vara en stark motståndare av islam. Inte minst det har samlat många fransk-judiska väljare som också i stor utsträckning upplever, att islamisering är ett hot. Efter, att Le Pen ändrat partiets inställning mot homosexuellas rättigheter och numera förespråkar lika rättigheter oavsett sexuell läggning, har Le Pen fått ett oväntat brett stöd även av HBTQ-väljare, som också enligt franska undersökningar upplever islamiseringen att försvåra deras situation i samhället.
 
Om Marine Le Pen vinner valet blir hon den första högerextrema presidenten i Europa på 70 år. Att en europeisk stormakt får en högerextrem president kommer att ha en stor betydelse för en rad länders inrikespolitik - inte minst Sveriges. En eventuell valvinst för Le Pen kommer att neutralisera inställningen mot de högerextrema partierna däribland Sverigedemokraterna. I ett sådant läge är det inte helt omöjligt, att Sveriges nästa statsminister heter Jimmy Åkesson.
 
Vinner däremot motståndaren Macron, förblir Frankrike ett ledande land inom EU och valutgången i sig kommer inte att påverka oss särskilt stort. EU-samarbetet kommer att förstärkas och Frankrike kommer att fortsätta vara ett de länder som tar emot flest asylsökande. Macron vill dock stärka Frontex som övervakar EU:s yttre gränser. Det ska inte vara lika lätt att ta sig in till Europa utan att ha asylskäl.
 
Opinionsundersökningarna visar just nu en klar lednning för Macron. Men det har vi lärt oss från valet i USA, att dessa inte går att lita på. Jag skulle vilja säga, att de är extra opålitliga just i detta val eftersom en hel del av Le Pens anhängare har det svårt att bekänna färg. Det här kan sluta hur som helst, men en sak är säkert. Oavsett utgång kommer detta val påverka Sveriges framtid - åt ett eller annat håll. Därför ska det bli extra intressant att följa den andra valomgången den 8:e maj.