Norge avkriminaliserar all narkotika - Sverige borde följa efter
Portugisiska politiker insåg redan 2001 hur mycket jagandet av brukarna kostar för samhället utan att ge några som helst påvisbara effekter till användandet av droger. Poliser som jagade missbrukarna skulle ha sina löner. Domstolsprocesserna inklusive kostnader för offentligt försvar kostade staten enorma pengar. Varje dygn i fängelse där vårdutbudet är minimalt lades till i den enorma summan pengar som man lade ner till ett arbete som inte ledde till någon förändring. Det var dags att tänka om.
Om alla dessa pengar lades i missbruksvården istället, skulle utfallet se annorlunda ut? Om man hade råd att ta tag i de bakomliggande orsakerna till mångas missbruk istället för att angripa symptomen och försöka straffa bort sjukdomen, kunde man spara pengar i långa loppet och samtidigt kanske, på riktigt, hjälpa någon?
Man gjorde omfattande studier, debatterade och demonstrerade. Till slut beslutade portugisiska politiker att gå längre än Holland när det gäller avkriminalisering av droger. Idag lägger landet sin fokus på vården, preventiva åtgärder och tidiga insatser. Och resultaten talar för sig själva både ekonomiskt som socialt. Droganvändandet har minskat och fler missbrukare tackar ja till behandling. Och nu är det Norges tur att följa Portugals exempel. Hallelujah!
Avkriminalisering av narkotika innebär inte, att det är laglilgt att hantera eller använda droger. Däremot är det inte straffbart när det gäller eget bruk. En legalisering däremot skulle innebära, att knarkandet skulle vara lagligt. Motståndarna tror, att det är dit man är på väg och att steget med avkriminalisering är en signal till folket, att det är helt okej att knarka.
Fast så är det ju förstås inte. När otrohet avkriminaliserades och senare legaliserades i Sverige var det ingen som tyckte, att staten uppmuntrade folket till promiskuösitet. Det handlar om från början individens fria val att bestämma över sitt eget liv utan att staten kommer med moraliska pekpinnar, men samtidigt är vi fortfarande villiga att ge paren med otrohet som problem, terapi och vägledning. Personligen ser jag ingen skillnad i sak.
Knarkandet kostar samhället mycket pengar i form av vårdinsatser, visst. Men det gör det redan, precis som många andra sjukdomar också gör. Portugals erfarenhet visar ändå, att dessa kostnader inte blivit högre trots avkriminaliseringen. Vården har snarare blivit effektivare då det inte föreligger misstankar för brottslighet när man söker hjälp. Den skuggan ligger över alla svenska missbrukare idag, hur stor sekretessen inom vården påstås vara.
Men svenska politiker är i den här frågan att jämställa med Donald Trumps politik. Trots omfattande vetenskapliga bevis och kalkyler som skulle spara oss mycket pengar och frigöra resurser hos polisen att utreda brotten som idag blir olösta, håller man fast vid den kära svenska modellen: Vi ska straffa bort knarket, gärna ännu hårdare. Trots att allting talar mot denna inställning.
Grattis Norge! Ni har gjort ett klokt beslut. Vård före fängelse och mer resurser till polisen. Jag är övertygad om att ni har slagit er på rätt väg och att ni kommer att se att er politik leder till framgångsrika resultat i kampen mot missbruk.
Kan det inte vara dags för våra egna politiker också, att ta en funderare ifall det verkligen är värt att inte se eller höra fakta och upprepa sina gamla teser som en evig mantra i tron, att straffandet löser allt. Jag behöver inte ens säga, att jag tror inte det. Jag vet att det inte gör det.
Släpp ert högmod och tänk på saken lite grann, för det har ni inte gjort på mycket längre. För att upprepa en tro och blunda för fakta är inte att tänka. Det kallas faktiskt för idioti.