Regeringen leder oss alla till fattigdom
Regeringens budgetproposition och prognos för de kommande fyra åren har ett underskott för vård, skola och omsorg på minst 50 miljarder kronor. Det konstaterar Riksrevisionen i sin granskning, som varnar för en väsentligt sämre välfärd och allvarliga problem p.g.a asylmottagning och integration. Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner och en allt sämre bostadssituation för många är faktum som kommer att drabba oss under de kommande fyra åren.
Budgetpropositionen sträcker sig till 2020 och har en hel del underskattningar, som enligt Riksrevisitionen ligger som minst på över 50 miljarder kronor. I sin propotition tar regeringen nämligen ingen hänsyn till, att som resultat av det enorma flyktingmottagandet har och kommer befolkningsmängden att öka väsentligt till 2020.
Själva flyktingmottagandet är den största boven i dramat som alltid slukar mycket mer pengar, än vad som uppskattats. Bara förra året spräcktes budgeten med flera hundra procent. Men därtill kommer utgifter som inte räknas med i kostnader för flyktingmottagandet; nämligen skola, sjukvård, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och en hel del sociala kostnader i form av exempelvis försörjningsstöd, vars ökning är ett resultat av vår generösa flyktingpolitik.
Det är inte längre bara Sverigedemokraterna som pratar om problemet. De flesta har insett hur dåligt skick våra statsfinanser är. Det är obegripligt, att vissa fortfarande förespråkar helt öppna gränser. Det motiveras med att nya medborgare kommer att jobba och betala skatt - ett resonemang som bygger på en målsättning, men är långt ifrån verkligheten.
Det är nämligen en sak att tycka om saker och ting i sak. En annan är hur just den saken hanteras. I sak tycker jag, att vem som helst ska kunna komma hit och försöka skapa sig en bättre tillvaro. Alla människor ska ha lika möjligheter överallt. Men till saken hör, att i en sådan värld måste en hel del av det skyddsnät vi har idag klippas bort. Ett sådant resonemang håller aldrig om vi vill behålla vårt välfärdssystem.
Staten ska inte blanda sig i den enskilde individens liv och beslut på något annat sätt, än att garantera alla lika möjligheter till skola och grundläggande sjukvård. Därefter är det upp till individen själv, att vara sin egen lyckas smed. Det är min grundsyn och skulle verkligeheten vara så, så skulle jag välkomna hit precis alla som vill komma.
Men så ser inte världen ut idag. Du och jag betalar för mycket, mycket mer än så. Utan att gå in på detaljer så curlar vi både våra egna medborgare och flyktingarna med allt vad det innebär. I praktiken är det både oansvarigt och ohållbart redan nu. Att fortsätta med samma flyktingpolitik som innan skulle allt rasa samman fortare än snabbt.
Det är inte möjligt att både ha kakan och äta upp den. Om vi ska ha helt öppna gränser, måste vi äta upp välfärdskakan och nedmontera vårt ganska väl fungerande system. Det är inte många av oss beredda att göra det. De flesta vill ha kakan kvar. Faktum är bara, att kakan kommer inte att mätta alla som kommer att kräva sin bit av den. Många av oss måste redan gå på diet.
Det går inte heller att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det är på tok för sent. För en genomsnittlig tvåbarnsfamilj är krisen redan påtaglig. Med 22.000 mindre i semesterkassan har ferien blivit fattigare i år tack vare Magdalena Anderssons långa fingrar. Och värre ska det bli.
Sossarna har nämligen en enda lösning till allt: ytterligare skattehöjningar. Kommer de på några nya skatter får det väl anses vara kreativt för att gälla dem. Dessa 50 miljarder måste fram hur vi än vänder och vrider på sakfrågan och varken Löfvén eller Andersson har visat någon form av nytänkande under sin mandatperiod hittills. Till saken hör, att i en sann socialistisk andra så underskattar man ofta de stigande kostnaderna för att sedan låtsas förvånad.
Vi är redan värdlens mest beskattade folk. Vi klarar inte av mer tryck. De med högre inkomster betalar redan 60% av sin lön i skatter och avgifter. Men den redan orimliga skattenivån kommer att höjas ytterligare - och det gäller oss alla.
Eller hur ska du annars trolla fram dessa saknade miljarderna, Magdalena Andersson? För mig veteligen är du ingen trollkarl även om du framstår som en illusionist. Det tråkiga är bara, att det är ingen som kan leva i en illusion.