Mika Marin

När slöjan nyligen hamnade i blåsväder så den nästan blåste av, fick min debattartikel där jag försvarade arbetsgivarens rätt till att bestämma över klädseln på arbetsplatsen ganska mycket uppmärksamhet. Jag var då upprörd över att diskussionen över huvud taget  fick så mycket utrymme. För mig är det nämligen en självklarhet, att ett privat företag har rätt att bestämma över sina egna policies och det är för de anställda att antingen underkasta sig dessa eller gå vidare,

 

 

Fallet i Västerås i korthet handlar om en muslimsk kvinna, som för övrigt bär slöja, vilken får inkluderas i uniformen på arbetet som kvinnan hade fått en provanställnig för. Uniformen har korta ärmar av hygienskäl. Zeinab, som kvinnan heter, har arbetat inom yrket förut och fått använda en långärmad tröja under den kortärmade då hennes religiösa övertygelse kräver detta. Med det i bagaget klädde hon på sig uniformen och en långärmad tröja under den, befann sig på plats ombytt och klar i god tid och gjorde sig redo för sin första arbetsdag på det nya jobbet.

 

Men chefen på hemtjänsten i Västerås stad hade inte lika liberal syn på hygienen på arbetet. Utan att ställa några frågor, utan att föra en diskussion eller förhandling sade hen upp Zeinab med omedebar verkan. Anställningen tog alltså slut innan den hann ens börja. Det handlade inte heller om "my way or the highway", utan överträdelsen Zeinab hade gjort sig skyldig till var tydligen så allvarlig, att hen inte såg någon annan utväg, än att säga upp henne.

 

Det första chefen borde tagit reda på är varför Zeinab hade en långärmad tröja under uniformen. Bara för att hon bär en slöja är inte anledningen självklar. Vad är det som säger, att hon inte har en historik med självskadebeteende och hennes armar är täckta av ärr som varken hon eller klienterna mår bra av att se? Eller att hon har en lindrig form av elallergi och måste ha långärmad tröja för att överleva dagen?

 

Nummer två i dagordningen är att se om det finns något alternativ som fungerar. Zeinab själv hade föreslagit en jacka som hon kan ta av sig när hon väl utför arbete hos klienterna. Men det förslaget fick hon inte komma med då uppsägningen hade redan ägt rum och således fanns det ingen anledning till att diskutera detta. Jag ser Zeinabs förslag som en lösning som hade fungerat hur bra som helst ur hygiensynpunkten, som verkar vara av en central betydelse för hemtjänsten i Västerås.

 

Visst, hade Zeinab inte tagit för givet, att hon kunde klä sig som på sin tidigare arbetsplats och diskuterat detta redan vid anställningen hade det här scenariot kanske inte uppstått. Det är alltid bättre att vara övertydlig, speciellt när man har med kommunala eller statliga instanser att göra. Det är också lätt att vara efterklok.

 

 

Provanställning får ju sägas upp utan anledning. På så sätt har inte chefen gjort sig skyldig till något regelbrott. Det är också skillnad mellan SAS och Västerås stad. SAS är ett privat företag med all rätt att fatta egna beslut om sina policies. Kommuner är det inte riktigkt lika enkelt för. När en verksamhet finansieras av skattemedel måste vissa värden och förutsättningar vara uppfyllda. Därför är inte dessa två fall jämförbara med varandra.

 

Däremot vill jag ställa hemtjänstchefen i Västerås stad mot väggen om hur högt det är i tak inom verksamheten. För mig verkar det nämligen som, att antingen har hen stora problem med att hens ordning och ord ifrågasätts eller utmanas, eftersom det inte verkar finnas något utrymme för diskussion. Eller så har hen värderingar som inte borde ha plats i våra statliga eller kommunala instanser.

 

Så, vilket av dessa är det? Eller har du någon annan förklaring till ditt agerande?