Alkohol & Narkotika, Kriminalpolitik, Politik, Samhällsfrågor Lagförslag, Regeringen, lagstiftning, lena hallengren, lennart karlsson, missbruk, missbruksvård, narkotika, narkotikapolisen, norge, portugal, utredning, verkställa straff, vård

Nu tycker även polisen, att Sveriges narkotikapolitik måste ses över, men synsättet är problematiskt

 
Lennart Karlsson är ordförande i Seriges Narkotikapolisförening. Denna grupp av poliser har länge varit de största motståndarna mot att vår lagstiftning ska ses över och möjligheterna till mer vårdbaserade påföljder ska utredas istället för att försöka straffa bort problemet. Men nu verkar föreningen ändrat sin åsikt i frågan. De tycker dock, att straffen för eget bruk ska inte tas bort helt utan användas mot individer som straffandet biter på.
 
Hur det rent praktiskt ska gå till har Karlsson dock inga svar på. Han tycker dock, att det är poänglöst att böta missbrukare på gatan och kontraproduktivt att ge en prick i registret till unga. Han tycker dock att man ska fortfarande kunna straffa dem som ett straff fungerar som avskräckande.
 
Jag är mycket glad att polisen har tagit del av vetenskapen och ändrat sin uppfattning. Nu måste väl sossarna gå med på en utredning vare sig de vill det eller inte. Men att vilja kunna straffa vissa och erbjuda vård utan straff för vissa är ett absurt förslag, som i synnerhet polisen borde förstå, att är helt omöjligt att genomföra. Vi ska alla vara lika inför lagen. Då skulle det absolut inte förbli så. Karlsson pekar dock på en möjlighet att straffa endast dem som inte vill ta emot vård.
 
I ett sådant läge hamnar vi dock i ett vakum där alternativet är tvånsvård. Vi vet, att ingen missbruksvård fungerar om inte motivationen finns. Om motivatione är enbart att slippa böter eller fängelse, kommer vården inte att fungera. Att införa tvångsvård som alternativ är lika poänglöst som att fortsätta med det nuvarande systemet.
 
Däremot kan vi följa Portugals och snart Norges exempel där en person som ertappats påtänd eller med olagliga substanser på sig är tvungen att delta ett samtal med en terapeut, som i sin tur försöker motivera personen till vård. Sedan är det upp till personen om hen tackar ja eller nej. Jag tror att detta steg är avgörande om politiken blir framgångsrik eller inte.
 
Jag är ändå mycket glad, att det går framåt. Nu när både så gott som samtliga forskare, Folkhälsomyndigheten, Socialtjänsten och nu även Narkotikapoliserna tycker att förändringens vind måste blåsa, kan vi ju snart förvänta oss en utredning i frågan. Kanske slipper vi till och med vänta på ett regeringsskifte nu när trycket på regeringen och i synnerhet socialminister Lena Hallengren ökar.