Debatten om radikal islam borde föras i moskéerna - inte i media
Alla de senaste terrordåden har en gemensam nämnare: radikal islam. Jag är medveten om, att några organisationer och dess företrädare samt några av mina vänner kommer att stämpla mig som islamofob efter denna skrivelse. Till er vill jag säga: Skärpning! För det första: Fobi är en sjukdom och det lider inte jag av, inte faktiskt någon form av fobi. För det andra: Det får vara slut med att sopa allting under mattan med att kalla all kritik och granskning islamofobi. Jag köper inte det längre. Det är nämligen dags att lägga korten på bordet.
Diskussionen om varför radikal islam får så många anhängare i Sverige förs i media och vi är många som har en åsikt. Men diskussionen borde inte föras i tidningar och tv. Den bör vara högst aktuell i moskéerna. Imamerna borde vara i spetsen av demonstrationerna och ärligt stå mot den här vidriga tolkningen av islam. Ändå fylls debattprogrammen endast av representanter som endast förnekar att problemet existerar och vänder diskussionen att handla om dem som inte är en del av problemet. Att majoriteten inte är radikala minskar inte allvaret med att en hel del är det.
Roskildes Universitet i Danmark gjorde en omfattande undersökning bland danska muslimers sympatier gentemot radikal islam. Inga svenskar intervjuades, men siffrorna kan i allra högsta grad ge en ansenlig bild om hur det ser ut även här hemma. Enligt undersökningen är 5,6 % av danska muslimer mellan 15 och 30 år radikala islamister. Ytterligare 17,8 sympatiserar med ideologin, men är icke aktiva. Över 23% av unga muslimer i Danmark har alltså en radikal syn på sin religion. Översatt till svenska siffror skulle det innebära, att det finns ca 35.000 islamister i Sverige. Det är mer än hela Varberg har invånare.
Självklart är inte alla muslimer radikala. Och självklart är inte alla sverigedemokrater nazister. Självklart tillhör inte alla vänsterpartister den våldsbejakande vänstern. Jag tror att vi alla förstår det. Det som har hänt i de två sistnämda organisationer är att de har försökt ta tag i sitt förflutna och arbetar kontinuerligt och aktivt för att motverka dessa extrema former av ideologin. När ska det hända i moskéerna? När ska vi få se liberala imamer som föreläsare på de olika muslimska föreningarna? Är det inte dags att ta ansvar istället för att gå kring problemet som en katt omkring en het gröt? När ska vi få se de miljonerna som staten skjuter till dessa organisationer, att användas till någonting som verkligen kan göra skillnad?
Situtationen ser ut som det gör mycket på grund av att de religiösa ledare inte tar sitt ansvar. Någonstans kommer dessa radikala idérna ifrån. En vild gissning om källorna är kanske de diverse föreläsningarna med radikala predikanter. Det börjar bli svårt att ta avstånd efteråt när historien upprepar sig gång på gång. Det ligger nära tillhands med den gamla folkvisdomen om att det man sår, det man skördar. Och det är ledarna som får stå till svars när det är dags att förklara sig - inte den gemene mannen.
Om påståendet om fredlig islam stämmer, är det dags att Sveriges muslimers religiösa ledare står upp för den och gör något konkret för att motverka utvecklingen. Förtroendet börja tryta hos mig i alla fall. Läget är akut. Det är dags att agera och ta ansvar för den skörden som ni själva lagt grunden till. Annars kommer det inte att dröja länge till innan vi kommer att få bevittna nya hemskheter i vårt land där det faktiskt går att samexistera.