Lagen om de 9.000 kan riskera vårt Schengen samarbete
Cirka en månad sedan, torsdagen den sjunde juni 2018 var en på många sätt en historisk dag i svensk politik. Dels klubbade riksdagen igenom ett lag som ger vissa personer större rättigheter inför lagen än vad andra har. Dels splittrade Annie Lööfs Centerpartiet Alliansen genom att rösta för just detta lagförslag tillsammans med den enade vänstern. Jag pratar förstås om lagen gällande de 9.000 flyktingarna som får stanna i Sverige utan egentliga asylskäl.
Om just denna generositet kan man tycka vad man vill. men lagförslaget är mer problematiskt än så. Sverige är nämligen med i Schengen samarbetet, vilket innebär fri rörlighet mellan länderna. Samtidigt ligger det i varje lands ansvar, att se till att inga obehöriga dels släpps in i landet och dels att utvisa dem som inte har rätt att stanna.
Med detta lag, som nu kritiserats av så gott som samtliga rättsliga instanser i Sverige, beslutar alltså Sverige, att över 9.000 personer, främst män från Mellanöstern, som inte kan på något sätt styrka sin identitet eller ens medborgareskap, får permanent rätt att stanna i Sverige och således också rätten att röra sig helt fritt från Sverige till vilket annat Schengenland som helst.
Näsan räckte denna gång alltså till Sveriges gränser. Ingen ägnade sig en tanke åt beslutet från ett större perspektiv. Kritiska röster har redan hörts från Ungern där det invandringskritiska partiet Fidesz har makten. Likaså har Österrike kritiserat lagen då det i vilket fall inte medför någon stabilisering för säkerhetsläget i Europa. Och jag kan inte mer än att hålla med.
Dessutom, det här handlar om individer som inte har tillräckliga asylskäl. Enligt Annie Lööf är det inhumant att kräva utvisning då handläggningen har tagit flera år. Det är som att säga till en bidragsfuskare, att eftersom du inte har åkt fast på så många år, får du gärna fortsätta med fuskandet eftersom du har vant dig med livsstilen med mycket extra pengar.
Nej, rätt ska vara rätt. Har man inte asylskäl, ska man inte få stanna här och få asyl. Vill dessa individer stanna, får de begära omprövning och ärenden måste tas därifrån. Annars måste samma regler gälla alla, oavsett hur lång handläggningstid vi har på ärenden.
Troligt är att denna lag måste skrotas. Det är det enda som kan rädda Sveriges anseende i andra Schengenländer. Vi har redan ganska dåligt rykte som den humanitära stormakten som inte kan hantera sin humanitets följder. Men nu börjar vi påverka även andra länder med vår godhet och det kommer inte att tas emot med öppna armar i Europa...