Därför slutade till och med jag att titta på årets Mello
Okej, det här är inte politik, men ack så viktigt ändå. Det är väl ingen hemlighet att jag gillar Mello. Jag kanske numera har något mer moderat hållning gentemot etablissemanget, men visst vore vintern så mycket tråkigare om vi inte hade haft schlagern!
Vi har höga förväntningar när det gäller Mellon. Det är Sverige som har producerat de allra mest underhållande Eurovision Song Contests genom tiderna. Det hela har byggts upp till en miljonindustri, som vi vill att ska underhålla oss - och det med råge. Att den senaste omgången har rankats som den sämsta på 30 år är därför ingen överraskning. Det var dåligt.
Det var till och med så dåligt, att jag som är en hängiven fantast slutade se på tävlingen efter de två första deltävlingarna. Det var inget fel med bidragen, även om jag nu inte tände på något av dem särskilt. Men ramverket runt omkring som vi är vana vid att är världsklass, var så pinsamt att jag pallade helt enkelt inte. Här är felen. Lite senare kommer lösningen.
David Lindgren. Inget fel på David som songare. Han ska hålla sig till de talangen han har dock, tycker jag. Han är precis som det beskrevs i början av tävlingen, en IKEA-möbel: tråkig, men finns i de flesta hemmen. När man ger en ointressant person ett ensamt ansvar över alla deltävlingarna, kan en apa förutspå att det blir ointressant.
Fab Freddie. Eller Fat Freddie som elaka tungor kallar honom för. Han hade kunnat bli ett roligt inslag, men när det byggs upp att nu kommer det något kul och resultatet är så pinsamt, att man drar händerna för ögonen, faller hela karaktären pladaskt. Det hade väl inte skadat att ta in ett par bitterbögar som gör manuset för hans inslag? Och med det kommer vi till den viktigaste felande länken.
Manuset. Inte ens Petra Mede kan göra bra ifrån sig om hon måste följa ett manus, som är lika kul som farfars tals små skämt på pappas 50-årsskiva. Manusförfattarna, som SVT valt att anlita underskattade publikens intelligens så kopiöst, att jag blev förbannad. Kul var det inte. Varför gör man inte som man gör i talkshower? Några skriver manus och några tar över och editerar den lite roligare. Manuset går tillbaka till författaren, som ändrar ytterligare varpå ett till gäng med editorer gör det hela ännu roligare. Årets manus var inte editerat över huvud taget. Under all kritik.
Mellanakten. Inte ens mellanakten kunde rädda årets tävling. Allting såg ut att vara taget från 90-talet. Då hade vi tyckt att det var okej, men även då bara okej. Herregud!
Men är inte Mello en musiktävling? Varför ska allt runt omkring få så mycket uppmärksamhet? Javisst är det en musiktävling. Men det är Melloproduktionens eget fel, att allt runtomkring får så mycket hallå. Fokuset har länge varit på annat håll än musiken, då vinnaren har ju varit förutbestämt av Christer Björkman. Hela produktionen har syftat till att ta fram den som blivit utvald. Och om det nu är så, så får allt runtomkring vara så bra, att vi köper det.
Mello är heligt för många mig inräknat. När man bjuds på den här kvaliteten känns det som att producenterna har precis skitit i min farstu och hade mage att be om toapapper. Det köper inte jag.
När generalen lancerade den nya Mellon för herrans år sedan var det något nytt och vi svalde allt med hull och hår. Jag vill göra det igen. Och jag tror inte att vi kommer att köpa den här förpackningen särskilt länge till. Det behövs en petning i gänget. Ut med det gamla och in med det nya. Utlys en idétävling. Blir det en sådan, så lovar jag att vara med på den.
För jag tror att jag hade skrivit ett bättre manus skitandes på toa, än den som vi bjöds på i år. Det krävs mycket av mig, att såga det hela på det här sättet, men det räcker, när det räcker. Håller du inte med?