Allmännt, Brott & Straff, Migration, Religion, Samhällsfrågor Miljöpartiet, dom, rättegång

När sharia går före svensk lag i domstolen, är vi illa ute

 
Ebtisam Aldebe och Hasan Fransson fällde avgörandet i den uppmärksammade rättegången mot en man som stod åtalad för hustrumisshandel. Domstolen måste ha majoritet för domslut. Är det oavgjort, frias man i de flesta fallen. Mannen i fallet friades för misshandel av sin fru.
 
Centerpartiet har reagerat på dessa två nämdemän, som nu har uteslutits ur partiet. Således kommer båda även att lämna sina platser som nämndemän. En kollega i Miljöpartiet har försvarat båda två och anser, att uteslutningen är fel. Men frågan är inte om C utesluter dessa eller inte. Frågan är: På hur många ställen låter våra nämndemän sina egna åsikter och övertygelser gå före svensk lag?
 
Det är nämligen långt ifrån första gången Aldebe går emot domare och övriga nämndemän, främst på grund av sin religiösa övertygelse. Hon har även krävt, att svenska lagar bör anpassas så, att muslimer kan tillämpa sharia, vilket enligt religionen gåt före alla andra lagar.
 
Det som är anmärkningsvärt i domslutet är domens godtycklighet och de många antaganden om att muslimska familjer lever i en egen värld där den svenska lagen kommer i andra hand. När någon från detta led är integrerad nog att göra som vi i Sverige gör, är det en anledning till att ifrågasätta hennes avsikter.
 
Här är några punkter från domen:
 
"NN har lämnat sin berättelse helt utan att visa känslor, vilket inte framstår som självupplevt."
Sedan när måste man gråta och vara teatralisk när man berättar vad som har hänt? Att gå på folks tonläge och avsaknad av drama är ett högst tveksamt sätt att avgöra om brott begåtts eller inte. Inte ens psykologer kan göra detta och nu pratar vi om ett par hobbypolitiker.
 
"Motivet till dessa beskyllningar kan vara, att hon utnyttjat hans kärlek och hans 'dumhet' för att kunna ta över hans lägenhet. Det är inte ovanligt, att kvinnor felaktigt hävdar, att de blivit misshandlade eller hotade..."
Jag vet inte vilket är värre: att kvinnan ställs kollektivt ansvarig för sina medsystrars påstådda lögner eller att rätten tar utan vidare bevisning ställning till hennes karaktär. För det andra: det är olagligt att misshandla någon, medan att utnyttja någons kärlek är inte det. Domstolarna borde veta det och hur illa ett sådant beteende nu kan vara så är det inte ett skäl att omkullkasta hennes historia.
 
"Det normala i 'dessa kretsar' [bland muslimer] är, att kvinnan berättar för släkten, att hon blir misshandlad och om hon blir det, så löses detta inom familjen... ...Att hon inte berättat familjen utan gjort en polisanmälan istället, minskar hennes trovärdighet."
Rätten och där framför allt dessa muslimska nämndemän utgår ifrån, att detta par levde som praktiserande muslimer och eftersom kvinnan gjorde som vi enligt lag ska göra i Sverige, är hon inte trovärdig. Vårt land är sekulärt. Domstolarna ska ta hänsyn till lagar och inte seder. Detta faktum ska inte påverka domslutet över huvudtaget. Rätten uppmuntrar här till att inte anmäla brott, vilket i sig är häpnadsväckande.
 
"Hans familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse..."
Kvinnan måste alltså inte bära skulden endast för sina medsystrar utan nu även för sin familj, som rätten anser vara dåligt folk. För det första hur bra eller dålig en familj är, är väldigt subjektivt. För det andra så ska inte sådana omständigheter påverka rättens bedömning. En sådan utgångspunkt är ju helt horribelt.
 
Kvinnan hade även gjort en inspelning mellan sin man och henne själv där hon försöker få honom att erkänna, att han misshandlat henne. Han erkänner inte, men gör vissa medgivanden. Eftersom kvinnan inte fick fram ett erkännande, anses det också minska hennes trovärdighet.
 
Det sammantaget förkastar rätten kvinnans berättelse och jämför blåtiran som finns dokumenterat med mörka ringar man får av lite sömn. Mannen hade med sig tre karaktärsvittnen: två släktingar och en nära vän. Dessa vittnade till mannens fördel. Kvinnan hade inte med sig några då normalt sett är det inte nödvändigt i svenska rättegångar. Dessa vittnen ansågs alla tala till kvinnans nackdel och frigöra mannen ytterligare från skuld. Domen kommer att överklagas till Hovrätten.
 
Jag vet inte vem som talar sanning, kanske gräver hon efter guld, kanske inte. Kanske har hennes familj en mindre polerad, kanske något otrogen fasad jämfört med hans familj, som verkar vara goda muslimer. Jag vet inte. Men det spelar ingen roll. För hur goda muslimer vi är, ska inte användas som måttstock när vi avgör om någon har begått brott eller inte.
 
Justitia är blind, sägs det. Men i det här fallet tittar hon ganska skarpt. Hon verkar även blivit troende på något vis, hon som försvarade allas rätt till lika behandling alldeles oavsett om man respekterade Herren eller inte. Jag är högst tveksam till att vägen Justitia nu valt är den rätta.