Alla sagor börjar inte: "Det var en gång..."
Det finns dock en stor skillnad på dessa två typen av sagor. I den första typen som börjar med "Det var en gång" brukar det alltid komma en prins, som räddar hela situationen och sagofigurerna lever sina liv lyckliga till tidens slut.
Det verkar ändå så, att den andra typen med början "Om ni röstar på oss" inte har någon hjälte, som löser den svåra eller till och med hopplösa situationen.
Men det beror på, att i den traditionella typen av sagor finns det bara de goda och de onda. Livet är så gott som svart och vitt. Den moderna sagan har minst sagt alla de beömda nyanserna av grått. Det gör också. att de elaka systrarna inte kan slängas in i fängelse och alla de sju kortväxta inte kan jubla i sin exklusiva fest då man har varit tvungen att bjuda in den elaka häxan till festen också.
Det är dess värre så verkligheten ser ut idag. Jag avundas inte Ulf Kristersson idag. Han måste skriva en saga av den moderna typen om det ska bli någon regering. Alternativet är att misslyckas. Och inte ens ett nyval kommer att lösa det parlamentariska läget vi befinner oss idag. Den enda som inte kommer att behöva bryta sina löften är troligtvis Jimmie Åkesson, som är villig att samarbeta med vilken koalition som helst. Det i sig är också att sälja ut sig i många frågor till fördel av en. Jag vet inte vilket är värre; att endast titta på invandringsfrågan eller titta på alla frågorna tillsammans och försöka se möjligheter istället för hinder.
Sagor åsido, eftersom den situation vi har idag är långt ifrån en saga, det är nu ett samarbete måste till om det här landet ska kunna styras vidare. Alla stolta prinsarna måste ducka lite och ta till sig lite ödmjukhet. Det krävs samarbete över alla blockgränser. Det måste även Annie Lööf på sina höga hästar förstå. Vi har inte råd med någonting annat.
Vallöften bryts efter varje val, det vet vi. Och att kunna stoltsera vid nästa val att man inte gjort det bara för att man konsekvent motarbetat varje samarbete är nödvändigtvis inte positivt. Spelplanen är förändrad och jag tror, att vid nästa val är det de partier som kan säga, att vi bröt vissa av våra löften, som kan stå mest rakryggade.
Med det menar jag inte att de som gett SD mest inflytande är vinnare. Jag menar på att den nya politiska spelplanen kräver en regnbågsregering eller en regering som tolereras av majoriteten. Det kräver förhandlingar och kompromisser. För mig är det viktigare att komma till en sådan koalition än att man står kvar med denna övergångsregering upp till ett halvår till. Det är trots allt majoriteten som inte ens tolererar den.
I den här sagan kommer det ingen prins eller prinsessa på sin vita häst. Den hästen Ulf Kristerssons kommer att rida in med kommer att ha sina fläckar. Det återstår att se om de är röda eller bruna. Och blir hästen slaktad, är inte Löfvéns alternativa färdmedel heller enfärgad. Det är ett faktum som vi måste acceptera. Det finns inga andra alternativ. Dess värre.
Hur slutar den moderna sagan då? Ja, knappast med "happily ever after", det är en sak som är säkert oavsett utfall.