Tiggeri tatuerar fast stigman hos romer
Men sanningen är att fortsatt tillåta tiggeri på våra gator och torg kommer inte att hjälpa problemet med fattigdom. Det finns nämligen ingen fattigdom i världen som botas genom att ge folk pengar. Om samhället däremot skulle hjälpa sina medlemmar att tjäna sina egna pengar, skulle det leda till att fattigdom skulle minska. Och det genom att ge alla lika möjligheter att lyckas.
Att vi tillåter tiggeriet tatuerar bara fast stigman hos romer om att de inte klarar av annat än tigga. Det fäster fast fördomar, understödjer kriminalitet kopplat till tiggeri och hjälper andra EU-länder som Rumänien och Bulgarien att fortsatt strunta i sin egen befiolkning coh skyffla över sina utmaningar till andra länders ansvar.
EU har enasts om alla människors lika värde. Ändå är det påtagligt hur illa denna aspekt sköts av just exempelvis Rumänien. Den romska befolkningen har inte samma rättigheter till skola, sjukvård eller sociala tjänster. Anledningen till att den romska befolkningen från Europa kommer till oss ligger just där. Att alla människors lika värde inte efterlevs i deras länder.
Det viktiga att förstå i sammanhanget är att jämlikhet inte är lika utfall, det är lika möjligheter. Och om de möjligheterna saknas helt finns det ingen jämlikhet i samhället. Hur problemet löses ligger således i Bulgariens och Rumäniens händer. EU borde sätta mycket hårdare press på dessa länder. Att tillåta tiggeri på våra gator låter endast status quo att råda även i fortsättningen.
Det låter från vissa, att tiggeriet och dess orsaker är Sveriges problem och vi ska hjälpa alla tiggare till ett nytt liv. Den fria rörligheten inom EU syftade dock inte till att EU-länderna ska lösa varandras problem, såsom tiggeri. Det är en biprodukt, som har kommit till. En produkt vi inte vill att någon ska behöva ta sig till och en produkt som vi inte ska understödja genom att tillåta det.
Jag tycker, att det är bra, att vissa kommuner har infört tiggeriförbud på gator och torg. Fler kommuner borde följa efter. Det är första steget till att tala om för Rumänien och Bulgarien, att vi inte accepterar deras diskriminerande inrikespolitik.
_________________________________________________________
Som ni har märkt, har jag skrivit mindre och mindre på senare tid. Detta har berott på att jag har haft väldigt mycket på andra områden i livet. Jag såg ändå besökarantalet på min blogg härom dagen och det ständiga flödet till bloggen får mig att skriva igen. Folk verkar vara intresserade av vad jag har att säga. Och den varan finns det gott om. Jag ska försöka ta mig tid att forma mina tankar till text lite oftare i fortsättningen.