Samhällsfrågor aktiv dödshjälp, assisterad självmord, chandrah lövgren, döden, dödshjälp, etik, eutanasi, lagstiftning, livet, richard johansson

Aktiv dödshjälp bör legaliseras och skötas av läkare

 
Igår kom Tingsrättens dom mot Richard -mannen som hjälpte sin fru att ta sitt liv. I den domen  konstaterar rätten, att livet är okränkbart och att uppsåtligen ta livet av någon annan är antingen ett mord eller ett dråp. Richard döms bara till två års fängelse, även om minimistraffet för dråp ligger på sex år. Detta på grund av en rad förmildrande omständigheter och att han agerat på fruns vädjan.
 
Richards fru hade försökt att ta sitt liv på egen hand innan, men misslyckats - dels på grund av sin sjukdom, som var obotlig och dess smärtor nästintill omöjliga att lindra - och som hade plågat henne i decennier. Richard agerade även enligt rätten av kärlek till sin fru när han injicerade en överdos morfin i hennes vener. Men lik förbannat berövade han livet av en annan människa, vilket är en brottslig handling under alla omständigheter och definitivt inte upp till var och en.
 
Richards frus historia får mig att tänka på den totalförlamade Chandrah Lövgren, som motoriskt kunde endast röra sina ögonlock och prata om hon ansträngde sig till max. Chandrah ville också dö. Hon såg ingen mening med att finnas till som en grönsak, som aldrig kommer att bli annat än börda för både samhället och sina närmaste. Och jag förstår henne. Så hade jag garanterat känt själv i hennes situation. 
 
Aktiv dödshjälp eller eutanasi är inte helt uteslutet i Sverige. Du som vill ha dödshjälp kan ansöka om att få ta emot det av Socialstyrelsen. Dock avslås alla ansökningar rutinmässigt. Chandrah blev en av de två som någonsin i Sverige har fått tillstånd att dö på eget initiativ. Det hände efter att hon ansökt om och om igen under 10 års tid och när flera läkare och psykologer ställde sig bakom hennes vädjan. Hon fick till slut avsluta sitt lidande år 2017 - assisterat av en läkare under lugna och harmoniska förhållanden. Det var den lyckligaste dagen i Chandras liv, enligt hennes sista ord - en befrielse.
 
Våra lagar ser livet som okränkbart och som något som måste respekteras oavsett hur mycket lidande det orsakar för en individ. Våra läkare avlägger läkareden där de lovar att värna om livet och uppehålla det tills det inte längre går. För många av läkarna är det således otänkbart att göra det motsatta och hjälpa någon att dö. Och även om de kunde tänka sig det i vissa lägen, får de naturligtvis inte agera så. Då behövs det speciella tillståndet från Socialstyrelsen - Tillståndet som i praktiken ingen får. Annars går de samma öde till mötes som Richard; en fällande dom med fängelse som påföljd.
 
Men är livet verkligen så heligt att vi måste fortsätta leva det, även i situationer där flera experter säger att inget bot finns och inte heller kommer att kunna tas fram under ens livstid? Ett liv vars enda ljusglimtar är de några få smärtfria minuterna efter en intravenös morfindos, som också är så låga, att de lindrar smärtan bara en kort stund? Vem är du eller Socialstyrelsen eller någon annan att säga, att jag måste bara stå ut med det för det jag genomlider är något heltgt och okränkbart?
 
Om Richards fru hade ansökt om dödstillståndet vet jag inte. Det enda jag vet är att hon skulle oavsett vad fått avslag. Men det Richard gjorde var inte heller rätt. Även om han hade all facit i handen, så hade han inte rätt att assistera i sin frus självmord. Och så ska det också vara. Du och jag ska inte kunna bestämma när det är dags utan det måste utredas och en "second opinion" och till och med en "eleventh opinion" måste till innan det praktiska får göras och då av en läkare. Men vad hade Richard för val? Just det, det hade han inte.
 
Vi måste ta eutanasin upp på agendan igen. Det är orimligt att vi tvingar folk att fortsätta leva med helvetiska plågor i totalt hopplösa livssituationer där man nått ett tillstånd där vi inte ens klarar av att ta livet av oss själva. Låter det heligt och okränkbart?
 
Den svartvita tevens era har varit förbi länge. Idag kan vi se TV med regnbågens alla färger - i HD. Så är det även med livet och så ska vi se på det. Livet är inte en svartvit historia. Det okränkbara kan förvandlas till en kränkning.
 
Att det i alla lägen är förbjudet och straffbart att hjälpa en annan människa att avsluta ett lidande är både inhumant och grymt. Att påstå något annat är bara tecken på en total avsaknad av empati. Vi gör inte så mot våra sällskapsdjur - Varför ska vi göra det mot andra människor?
 
Akriv dödshjälp - eutanasi - bör under "rätta" omständigheter vara lagligt och möjligt, om den utförs av läkare. Länder som tillåter detta är Kanada, Benelux-länderna, Australien och Colombia. Tyskland och Schweiz tillåter assisterade självmord. Det är hög tid att vi ansluter oss till dessa länder. För oavsett om vi på domedagen hamnar i Helvetet eller inte, så ska ingen behöva gå igenom det redan här på jorden. Och ingen ska behöva dömas till fängelse för kärlekshandligar, som Richards.
 
#1 - - jonas:

håller helt och hållet med.