Den regnbågsfärgade blåsippan
Sverigedemokraterna (SD) har länge kunnat kalla sig som det enda riksdagspartiet utan HBTQ-politik, enligt många t.o.m ett HBTQ-fientligt parti. SD har nämligen röstat mot varenda lagförslag som skulle leda till ett mer jämställt samhälle oavsett sexuell läggning. Företrädare från partiet har kallat homosexualitet som avart och homo- och transfientliga kommentarer har bara haglat rent generellt.
Men för några månader sedan kom, som man skulle kunna uttrycka det, shockbeskedet: Partiprogrammet kommer att ändrats till att omfatta HBTQ-personers rättigheter. Några av SD:s ledamöterna har gått i spetsen för detta. "Det var på tiden", tyckte några medan andra hade lite mer avhållsam inställning: "Ränderna går aldrig ur."
Och mycket riktigt, det dröjde inte många veckor innan ett nytt besked kom från partiet. Det ligger i agendan för partidagarna, att föreslå en skärpning av flagglagen så att bl.a. regnbågsflaggan inte ska få resas någonstans där det är kommunen eller staten som flaggar. Det är förstås bara ett förslag och något beslut är inte taget ännu, men det säger något om ränderna, som tycks verkligen vara där för att stanna.
Och hur skulle de kunna försvinna över en natt? SD har traditionellt de mest homofientliga väljarna, det har undersökningarna visat. Samtidigt har Jimmy Åkesson konstant bagatelliserat sina partivänners homofientliga uttalanden med att det handlar om vissa personers privata åsikter, som partiet inte ställer sig bakom. Men faktum är att partiet består av sina medlemmar och förslagen blir antagna av dessa. Lik Centerpartiet kan beslut fattas över partiledningens huvud och vipps badar partiet i homohatet - igen.
Åkesson lyckades rätt så bra med uppsminkningen av partiets ansikte utåt när han förbjöd vissa uttryck och gjorde det otillåtet att kommentera vissa saker. Jag antar, att denna gång han glömde gå ut med en pamflett om kursändringen eller så är partimedlemmarna helt enkelt inte på samma linje med sin ledare. Hur som haver, ger detta rakt motsatta dubbla besked och bara bekräftar misstankarna om ränder som går aldrig ur.
Det finns många HBTQ-väljare, som idag skulle kunna ge sin röst för SD om det inte var för deras fientliga inställning till HBTQ-rättigheter och urbota homofobiska uttalanden från partiets representanter. Det är Åkesson högst medveten om. Kursändringen är ju ett försök att fånga upp konservativa bögar och flator under blåsippeparaplyn. Dess värre kommer det att stanna där - på försökstadiet. Det krävs nämligen mer än kackerlackor för att inreda ett kök. Det krävs mer än ord - det krävs handling. Och den lyser med sin frånvaro så starkt att man kan belysa hela Sölvesborg med omnejd med den.
För mig som utomstående analytiker verkar det nästan bättre att SD behåller den homofientliga profilen partiet redan har. De har nog mer att vinna på det. Om partiets "HBTQ-vänlig" politik består endast av dubbla budskap, kommer det inte att leda till någonting bra alls.
Men om SD verkligen vill något mer sin nya kursändring, bör de också ställa sig bakom den till 100%. Fast personligen tvivlar jag på att dagen någonsin gryr.