Kriminalpolitik, Politik, Sexualpolitik batong i analen, beroendeställning, justitiemord, oaktsam våldtäkt, olyckshändelse, polisvåld, polisvåldtäkt, sexualbrott, synnerligen grov våldtäkt, åklagare

Hur kan en batong i analen vara en olyckshändelse?

Jag var tvungen att kolla två gånger om inte nedanstående nyhet var publicerd den första april. Det handlar alltså om en polisman som hade kört sitt tjänstevapen, batongen, in i analen på en manlig gripen misstänkt. Det i sig redan låter som otroligt makabert och helt omöjligt att det skulle kunna hända i Sverige.
 
Men när sedan den särskilda åklagaren väljer att lägga ner förundersökningen trots vattentät bevis  och kallar händelsen för en olycka, tar historien en vändning som inte ska få passera obemärkt förbi.
 
Så här rapporterade Aftonbladet 2020-06-12:
 
Skratta den som skratta vill, men jag tror att offret inte fann situationen särskilt skrattretande när han fick batongen uppkört i analen. Han fick dessutom skador i underlivet av det som hände och de psykiska skadorna kan jag inte ens föreställa mig. Det var inte bara en våldshandling. Det var inte bara en förnedring. Det var inte bara sexuellt våld. Det va en synnerligen grov våldtäkt.
 
Vad som egentligen ledde till att polismannen valde att våldta den gripna mannen med sitt tjänstevapen får vi aldrig veta eftersom det endast har gjorts en förundersökning, som åklagaren nu har valt att lägga ner. Förundersökningarna blir inte heller offentliga om inget åtal väcks. Polismannen lämnar naturligtvis inga kommentarer och det har inte den gripne mannen gjort heller - hittills i alla fall.
 
Åklagaren kallar detta för en olyckshändelse. Hur jag än vänder och vrider på detta, kan jag inte komma på en enda situation där en batong i analen skulle kunna vara en olyckshändelse. Och jag har rätt så livlig fantasi, ska ni veta. Varför jag inte kommer någon vart är, att det helt enkelt inte är möjligt.
 
Bland polis och åklagare har det sedan länge funnits ett uttryck: "En hök pickar inte en annan höks ögon". Med det menas att en polis anmäler inte, vittnar inte mot och snackar inte runt om en annan polis. Den vidriga kulturen inom rättsväsendet har fått otaliga poliser att gå fria från begångna brott. Så även här. För att en hök pickar inte en annan höks ögon.
 
Nedläggningen av ärendet är en skandal i mina ögon. En polis går fri fårn en synnerligen grov våldtäkt, som dessutom utförrts av någon som har fullständig makt över sitt offer under tiden som vi skattebetalare betalade hans lön. Det är ett brott som ger som minst sju års och som mest tio års fängelse. Men nej, det var ju en olycka. Och sånt händer.
 
Jag vill mer än gärna, eller snarare kräver, att åklagaren offentligt förklarar hur en sådan olycka kan uppstå. Samtidigt vill jag höra hur hen resonerat när hen slopade helt hela ansvarsdelen. Om du dödar någon av en olyckshändelse blir du som minst straffad för vållande till annans död, kanske t.o.m dråp. Men i detta fall behöver inte polismannen ta något som helst ansvar. Anledning: För att det var en polis - en polis som begår våldtäkt på sin arbetstid troligen i andra polisers närvaro. Bevisligen.
 
Detta är ett justitiemord. Fallet måste öppnas igen. Låt en advokat/utredare som inte har koppling till polisen att ta hand om förundersökningen och komma fram till hur mycket olycka det egentligen var. Jag skulle tro, att utgången inte blir den samma.
 
För den här gången skulle det inte vara två hökar det handlar om utan en hök och en örn. Och bland örnar är ögon en delikatess, har jag hört.