Kristider tar fram det bästa och det värsta hos folk
Den enes död är den andres bröd. Kalla ord, men också kall fakta. När krisen slår till, kommer människornas bästa och sämsta sidor fram.
Ingen av oss känner sig särskilt stabil just nu. De flesta undrar hur framtiden kommer att se ut när allting stängs ner, ingen lön kommer på kontot, räkningarna ramlar ändå in genom postlådan och hyran måste också betalas i tid. Dessutom måste vi snart duscha oss rena efter ett toalettbesök då det råder akut brist på skithuspapper.
Skamt åsido, så känner många sig mycket oroliga. Som sig bör. Många undrar hur vi kommer att ta oss igenom alla följder som coronas utbrott kommer att lämna efter sig. Faktum är att vi alla kommer mer eller mindre att påverkas - inte minst ekonomiskt. Vi måste ändå enas om att corona får lämna oss innan hoppet gör det.
Vissa har dock bestämt sig, att sko sig på krisen. Folk säljer handsprit som de hamstrat till tio gånger inköpspriset för dem som har slut på det och kanske tillhör en riskgrupp. Samtidigt uppmanas vi att lämnna handspriten vi har kvar till sjukhusen. Tar det slut hos sjukvården, ligger vi alla risigt till. Men vad gör det, när man kan tjäna en slant?
Några andra passar på och försöker få rabatter exempelvis på restauranger. De kontaktar flera stycken och går till stället som ger den saftigaste rabatten. Restaurangbranschen går på knäna. Många har redan stängt då det kostar mer att ha öppet än att betala hyran och de flytande kostnaderna utan att ha någon inkomst. En betydande del av krogarna och caféerna kommer att gå i konkurs inom några månader. Krogarna behöver fullt betalande gäster för att överleva, men vad gör det om man kan få en nätt rabatt och tjäna en slant på det?
Samtidigt får jag personligen väldigt varma meddelanden från vänner som tänker på mig, som tillhör en riskgrupp. Jag har en nedsatt njurfunktion. Blir jag smittad är det sannorlikt slutet på min karriär på den här planeten. Dessa människor erbjuder sig att komma med mat och annat om jag väljer att vara i karantän hemma. En person är så orolig för mig, att hen har till och med erbjudit sig att betala halva min lön, bara jag stannar hemma och inte utsätter mig för smittan.
Det rör mig nästan till tårar. Att andra människor bryr sig så mycket om mig, som just nu är sårbar. Jag har tackat ändå nej till erbjudandet. Dumt eller klokt? Det vet jag inte, men det känns inte som en annan privatpersons uppgift att skydda mig från att bli smittad på det sättet. Det är mitt lands ledares uppgift att se till att jag kan fortsätta leva och ändå inte gå under. Dess värre verkar inte det ansvaret bekomma vår ledare, men det är en helt annan femma, som jag lämnar därhen. Jag vill inte tjäna billiga poäng i krisens spår.
När jag tänker på dessa olika reaktioner på krisen och de olika människorna, kan jag konstatera, att kristider tar verkligen fram det absolut bästa och det absolut värsta hos oss människor. Vissa tänker bara på sig själva medan andra tänker på oss alla. Och vissa tänker mer på andra än sig själva.
Jag tror dess värre ändå, att de människor som försöker sko sig på krisen inte kan må toppen i sig själva. Pengarna du tjänar på andra människors misär kan inte göra dig det minsta lycklig. Jag tror faktiskt att den inkomsten kommer att ta en raka vägen till någon annan typ av misär. Det är som en bumerang - kärleken eller saknad av den.
En klok person i höga klackar har en gång sagt: "If you can't love yourself, how the hell you're gonna love somebody else?" Jag säger "Amen" till det och konstaterar, att kärleksbumerangen kommer tillbaka till dig om du ger lite av den varan tlll en annan, som mest behöver det. Det är nämligen först då du på riktigt kan säga, att du älskar dig själv och är kapabel att älska någon annan.
