Sitter vi i samma båt?
Kloka ord, som många inte vill kännas vid. Vi kan se i sociala media hur alla självutnämnda experter gapar ut sitt budskap om hur ofarlig coronaviruset är. För dem. Egoismen tar inte slut där, de vill gärna att alla andra också slutar oroa sig och fortsätter att leva som vanligt. De tycks inte begripa, att vi är några miljarder på denna planet och långt ifrån alla har samma förutsättningar. Eller så bryr de sig inte om dem.
Jag skulle gärna vilja tro, att vi alla sitter i samma båt, att vår överlevnad inte endast hänger på om vi räddar oss själva. Att vi är i det här tillsammans och vi alla ska överleva. Det är inte faktum, tyvärr. Alla kommer inte att överleva. Men vi verkar inte ro samma båt heller.
Vi vet ytterst lite om Coronaviruset idag. Det vi vet att friska personer i arbetsför ålder får oftast bara lindriga symptom och tillfrisknar inom två vedkor. Vi vet också att de äldre 65+, astmatiker, diabetiker, kolpatienter, njursjuka och personer med högt blodtryck eller hjärtsjukdomar löper en fyrdubbel risk att dö, om de insjuknar. Jag har inte sett någon som tillhör en riskgrupp att ta viruset med en klackspark. De som bagatelliserar läget tillhör alla den första gruppen vitala människor med goda levnadsvanor.
Nu faller inte alla friska och unga under denna kategori, men de som gör, den gruppen verkar präglas av en viss typ av egoism. Tanken verkar inte räcka längre bort än var ens egen näsa slutar. Ansvaret gäller bara för den egna delen och resten får uppenbarligen skylla sig själva, om det nu ens enligt dem ens finns någon hotbild över huvudtaget. Det är tragiskt.
Ansvarstagandet har många element och det slutar inte hos en själv.
Vi måste alla inse, att vi har bara en båt och vi sitter i den tillsammans oavsett om vill det eller inte. Vår gemensam överlevnad är det som spelar roll. Ansvaret gäller alla och för alla. Hur vi uttrycker oss och hur vi tänker kring detta spelar roll. Det spelar en avgörande roll. Även för de självutnämnda experterna.
"Om de andra inte klarar sig, kommer även dina chanser att försvinna." Att ta ansvar för andra innebär inte att vi ska vara rädda. Det innebär, att vi handlar rationellt och rätt. Att skapa panik eller rädsla är inte att ta ansvar, men att dela rätt information och kunskap är det.
Vi kan bara göra vårt bästa för att skydda ALLA. Det är inte att fortsätta leva som vanligt. Det är att fortsätta leva så att vi skyddar de svaga. Och när vi gör det, finns det inget att vara rädd för. Sluta leva som vanligt. Börja ta ansvar och lev så att vi alla har en chans.